Jaggernaut
Hero
- Joined
- 6 Aug 2003
- Messages
- 941
Tittade på ett naturprogram på Animal Planet om elektriska ålar och blev inspirerad. Skrev mest det här för att dela med mig av mina tankar men förslag, synpunkter är alltid välkommet 
. Så jag funderar på att lägga in dessa varelser i antingen tirakerna på Takalorr eller toshernas kultur, eller kanske båda. Det är faktiskt möjligt att elektriska ålar skulle få en betydande roll i deras kultur utan att man bara bestämt att det är så för att det är tufft, vilket det är.
Det första uppenbara är ju att de kan avge elektriska stötar – ah, magi (ganska uppenbart att de skulle ses som magiska i Mundana). Och det är ju inte heller kraftlösa stötar vi talar om. Detta gör att det blir lite spännande och farligt att fånga dessa ålar. Varför vill man då fånga elektriska ålar då det är farligt, rentav livsfarligt ibland? Förutom som ett läckert mandomsprov så innehåller elektriska ålar mycket fett (vilket är ovanligt för de vattenlevande varelserna i Amazonas, då kan man anta att det är likadant i de områden i Mundana som påminner om Amazonas) och de är nyttiga matfiskar. Bland urbefolkningen i Amazonas så sägs fisken ha läkande egenskaper. Beror på att den är så fettrik. De kokar fettet och äter det (i flytande form tror jag att det var), det mjukar upp leder och så. Så ifall ortsborna lider t.ex. reumatism så äter de ålfett (de är iaf övertygade om att det hjälper men det är inte vetenskapligt bevisat men de sa att det är troligt att det kan hjälpa). Sedan så sägs fisken typ ha läkande egenskaper för alla andra sjukdomar och så.
Där har vi mandomsprov, läkande egenskaper och matnyttig. Flera anledningar till varför den ska vara betydelsefull hos nämnda primitivare folk (för tirakerna menar jag de som bor i byar i djungeln, speciellt de vid floder och så). Sedan är det klart att man hyser respekt för farliga rovdjur, speciellt magiska rovdjur.
Sedan en annan läcker grej med elektriska ålar (och andra elektriska fiskar) är deras regenereriska (finns tydligen inget sådant ord men ni förstår vad jag menar) förmåga. De kan återbilda fenor, skinn, kött och ben! T.ex. bitar av ryggraden kan regenereras. Är inte det mer än bara lite läckert
Sedan vad tycker ni andra att elektriska ålar ska ge för chockskada? De kan ju trots allt däcka hästar.
I Venezuela använde ortsbefolkningen hästar (i början av 1800-talet iaf) då de skulle fånga elektriska ålar. De drev en hästflock genom lågt vatten och hästar skrämde upp ålarna som simmade upp under bukarna på hästarna och avgav stötar. Det hände att hästar svimmade av stötarna.
I Amazonas så fångas ålarna med hjuster (hur det nu stavas). De paddlar ut i någon biflod och lockar till sig ålarna av att de plaskade lätt med handen i vattnet. Ålarna stördes av detta så de simmade dit för att undersöka och då spetsade fiskaren ålen med sitt hjuster/spjut. Fast man fick passa sig. Ifall skaftet var blött så kunde fiskaren få en stöt med full kraft – ajajaj
F ö kan jag nämna att elektriska ålar genererar nästan 300 Volt per meter kroppslängd och en större ål är väl runt två meter lång.
. Så jag funderar på att lägga in dessa varelser i antingen tirakerna på Takalorr eller toshernas kultur, eller kanske båda. Det är faktiskt möjligt att elektriska ålar skulle få en betydande roll i deras kultur utan att man bara bestämt att det är så för att det är tufft, vilket det är.Det första uppenbara är ju att de kan avge elektriska stötar – ah, magi (ganska uppenbart att de skulle ses som magiska i Mundana). Och det är ju inte heller kraftlösa stötar vi talar om. Detta gör att det blir lite spännande och farligt att fånga dessa ålar. Varför vill man då fånga elektriska ålar då det är farligt, rentav livsfarligt ibland? Förutom som ett läckert mandomsprov så innehåller elektriska ålar mycket fett (vilket är ovanligt för de vattenlevande varelserna i Amazonas, då kan man anta att det är likadant i de områden i Mundana som påminner om Amazonas) och de är nyttiga matfiskar. Bland urbefolkningen i Amazonas så sägs fisken ha läkande egenskaper. Beror på att den är så fettrik. De kokar fettet och äter det (i flytande form tror jag att det var), det mjukar upp leder och så. Så ifall ortsborna lider t.ex. reumatism så äter de ålfett (de är iaf övertygade om att det hjälper men det är inte vetenskapligt bevisat men de sa att det är troligt att det kan hjälpa). Sedan så sägs fisken typ ha läkande egenskaper för alla andra sjukdomar och så.
Där har vi mandomsprov, läkande egenskaper och matnyttig. Flera anledningar till varför den ska vara betydelsefull hos nämnda primitivare folk (för tirakerna menar jag de som bor i byar i djungeln, speciellt de vid floder och så). Sedan är det klart att man hyser respekt för farliga rovdjur, speciellt magiska rovdjur.
Sedan en annan läcker grej med elektriska ålar (och andra elektriska fiskar) är deras regenereriska (finns tydligen inget sådant ord men ni förstår vad jag menar) förmåga. De kan återbilda fenor, skinn, kött och ben! T.ex. bitar av ryggraden kan regenereras. Är inte det mer än bara lite läckert
Sedan vad tycker ni andra att elektriska ålar ska ge för chockskada? De kan ju trots allt däcka hästar.
I Venezuela använde ortsbefolkningen hästar (i början av 1800-talet iaf) då de skulle fånga elektriska ålar. De drev en hästflock genom lågt vatten och hästar skrämde upp ålarna som simmade upp under bukarna på hästarna och avgav stötar. Det hände att hästar svimmade av stötarna.
I Amazonas så fångas ålarna med hjuster (hur det nu stavas). De paddlar ut i någon biflod och lockar till sig ålarna av att de plaskade lätt med handen i vattnet. Ålarna stördes av detta så de simmade dit för att undersöka och då spetsade fiskaren ålen med sitt hjuster/spjut. Fast man fick passa sig. Ifall skaftet var blött så kunde fiskaren få en stöt med full kraft – ajajaj
F ö kan jag nämna att elektriska ålar genererar nästan 300 Volt per meter kroppslängd och en större ål är väl runt två meter lång.
Den roligaste biten, tycker jag, var då två stycken skulle ta upp en ålunge från en hink (de skulle stoppa ungen i ett akvarium). De fick hela tiden stötar och de rykte tillbaks sina händer. På sidan av stod en äldre forskare som hela tiden uppmuntrade dem med att säga "Den har avgivit så många stötar nu så att det borde inte vara så farligt", dock så verkade de andra männen inte hålla med honom 
