Den onda kampanjen

[verec]

Spontant skulle möjligen man kunna ta inspiration från Warhammer? Typ spela ett gäng som blivit förledda på den ”onda” vägen av någon uppenbarelse (fysisk eller ej). Kanske är de rentav muterade och behöver dölja detta skulle de få för sig interagera med icke-muterade?

Obs, nu beskriver jag detta utan direkt detaljkunskap i settingen och hur ”farligt” egentligen korruption etc är…

Öppnar oavsett för en framtida frälsningsdrama i vilket de möjligen gör uppror mot det de blivit?

Edit: äger själv Zweihänder (om ej nya), samt WFRP, men båda har en del gemensamt med Symba med korruption etc.

 

[Cybot]

Det finns inga Onda warhammer kampanjer, alla är så onda att det är bara straight up "En warhammer kampanj".

 

[verec]

Haha ja så kanske är fallet. I princip endast kommit i kontakt med det genom kampanjen Redmoon spelar, och de agerar väl mer som en klassisk äventyrargrupp där.

Samtidigt, ett plus, att spela råttor (scavens?) antar jag inte borde vara så svårt att få till då de verkar tillhöra en ”ond” sida (?). Går kanske nu fortsätta på lajvet på så vis?

Kan tänka mig att det kanske inte heller är så skarpt om det inomvärldsligt finns någon bipolär ”ond” och ”god” sida, snarare än att man är del av de coolare/läskigare lortiga och ärrade råttkrigarna eller uruk haierna, jämfört hober i grälla kläder och änglar med duvvingar och ljusa skrudar. Fritt tolkat från min sida dock.

 

[Quadrante]

Gjorde ett Dogmaspel där obehag och ondska skulle vara basupplevelsen. Om jag skulle skrivit om den idag skulle jag koncentrerat mig mindre på system och mer på konceptet.

Men tänk er att man sitter på ett kafé och har som mål att inte sitta här när natten är över. Misslyckas man så är det kväll igen och man sitter på samma plats. För att lyckas ta sig vidare måste man orsaka minst tolv olika dåliga saker, man kan samla på sig dåligheter över flera cykler. Dåliga saker som att någon dör, någon luras, någon blir sviken, någon förlorar nåt, någon blir ledsen, någon blir arg, någon blir lurad och så vidare. Vilka saker man ska göra kan vara en unik bingobricka eller ett visst antal dragna kort eller nåt liknande.

Men poängen var att man egentligen inte kan vinna/lyckas utan att förlora något.

Lite galenskap, och lite ”någon krets i helvetet” i en skrud av surealism.

 

[Lemur]

Sly Flourish har en video där han snackar om hur han körde Empire of the Ghouls, som tydligen är en "evil campaign".

 

[Swedish Chef]

En ”ond ” kampanj jag funderat på var att spela Star wars som imperietjänsten/stormtroopers. Kampanjen skulle gå ut på att bekämpa terrorister i form rebellerna och få planeten man arbeta på säker.

Jag har ju svårt med spel utan gråskala, så jag vet knappt vad att spela ond handlar om.

 

[Zeedox]

Jag har spelat två-tre ”Disney-onda” äventyr, med nära noll moralisk tvetydighet eller rimlig motivation, och de har alltid varit riktigt roliga. En där vi var DnD-monster i en västernmiljö, med Beholder-borgmästare, Illithid-barberare, Hobgoblin-gunslingers, etc. En annan var vi ett gäng superskurkar, av typen som bygger krympstrålar.

(Mer personlig ondska eller grå moral tycker jag inte om, speciellt från mina medspelare. Bara ett inlägg att man inte behöver göra det djupt, hemskt eller vuxet för att ha roligt.)