Nekromanti Det är så svårt att vara god...

[Cassius]

Jag har flera gånger uppmärksamat problemet att mina spelar börjar tortera människor. I förhörs situationer där mina SLPs är hårda och inte vill snacka är det väldigt nära till hands att mina spelare börjar göra helt sjuka saker mot sina fiender.

Jag tycker det är rätt störande eftersom det verkligen är långt borta från de flesta människor att utsätta någon för tortyer. Visst man dödar människor, oftast i självförsvar och annars i indirekt självförsvar men att mina spelar inte verkar ha något problem att tortera folk tycker jag är jävligt störigt och trist.

I spel med regler kring psyke fungerar det ju utan några större problem, då regleras det ofta.

 

[Rymdhamster]

Jag har flera gånger uppmärksamat problemet att mina spelar börjar tortera människor. I förhörs situationer där mina SLPs är hårda och inte vill snacka är det väldigt nära till hands att mina spelare börjar göra helt sjuka saker mot sina fiender.

Jo, det här har jag upplevt många gånger också. Någon gång ibland börjar de med några smällar på käften, och det kan jag som SL tycka är rätt okej, men det eskalerar snabbt till att hålla folks fötter i elden, köra in stickor under naglarna och fortsätter sen till riktigt hemska saker.

 

[Übereil]

Jo, det här har jag upplevt många gånger också. Någon gång ibland börjar de med några smällar på käften, och det kan jag som SL tycka är rätt okej, men det eskalerar snabbt till att hålla folks fötter i elden, köra in stickor under naglarna och fortsätter sen till riktigt hemska saker.

En gång torterade en spelare som hade en karaktär som hatade vampyrer en vampyr. Utöver det så har jag inga erfarenheter av tortyr i rollspel.

Übereil, vad spelar ni med för folk egentligen?

 

[Krille]

Jag tycker det är rätt störande eftersom det verkligen är långt borta från de flesta människor att utsätta någon för tortyer.

Det krävs tydligen mindre än man tror. Ofta räcker det med någon form av dehumanisering av objektet (fin dehumanisering redan där att kalla offret för "objekt"), och/eller någon form av auktoritetsfigur. Jämför med exempelvis Stanford-experimentet eller Milgram-experimentet.

 

[Cassius]

Jag tycker det är rätt störande eftersom det verkligen är långt borta från de flesta människor att utsätta någon för tortyer.

Det krävs tydligen mindre än man tror. Ofta räcker det med någon form av dehumanisering av objektet (fin dehumanisering redan där att kalla offret för "objekt"), och/eller någon form av auktoritetsfigur. Jämför med exempelvis Stanford-experimentet eller Milgram-experimentet.

Det stämmer alldeles utmärkt. Jag ser det nog snarare som att det är ett uttryck för frustration, alltså för mina spelare.

 

[God45]

Jag har flera gånger uppmärksamat problemet att mina spelar börjar tortera människor. I förhörs situationer där mina SLPs är hårda och inte vill snacka är det väldigt nära till hands att mina spelare börjar göra helt sjuka saker mot sina fiender.

Jag tycker det är rätt störande eftersom det verkligen är långt borta från de flesta människor att utsätta någon för tortyer. Visst man dödar människor, oftast i självförsvar och annars i indirekt självförsvar men att mina spelar inte verkar ha något problem att tortera folk tycker jag är jävligt störigt och trist.

I spel med regler kring psyke fungerar det ju utan några större problem, då regleras det ofta.

Jag har varit på båda sidorna av det här och medan jag tycker du har en stor poäng så förstår jag också varför folk (och jag) gör det.

Den anledningen är att många spelledare har väldigt komplicerade intriger och mysterier och medan det är roligt så kan det också vara frustrerande. Om jag inte vet vad som pågår eller om jag har försökt lista ut det men inte lyckas och jag plötsligt har tillgång till någon som kan berätta precis vad som hänt för mig? Då vill jag veta vad som pågår!

Vad som händer då är att killen vägrar prata. Kanske finns det bra anledningar till det men ofta känns det som om spelledaren nu försöker hindra oss från att hoppa över bitar av utredningen eftersom han inte väntade sig att vi skulle ta någon levande. Man försöker prata ut det rulla intimidate eller diplomacy och killen vägrar fortfarande prata. Så då plockar man fram blåslampan.

Nu ska ja erkänna att det är psycho att börja tortera någon med en blåslampa (eller eld magi i fantasy spel) men det är nästan alltid motiverat i rollspel. Kommer nekromantikerna täcka landet i evigt mörker och döda tusentals? Då kommer vi tortera deras hantlangare tills vi får reda på var de är. Har vi fångat en vampyr som vägrar berätta om hur vi kan befria vår vän från att vara dennes ghoul/Reinfeldt? Klart vi torterar den. Kommer bomben explodera inom 20 minuter och den här killen är den enda som vet var den finns? Då torterar vi honom.

När jag spelleder har jag löst detta genom att alla npc:er tjallar omedelbart eller vid hot. Ibland vet de inte allt men det berättar jag för spelarna om de rullar någon sense motive förmåga, även om de rullar skitlågt. För om jag inte gör det ber jag bara spelarna om att tortera folk.

 

[Rymdhamster]

Übereil, vad spelar ni med för folk egentligen?

Folk som jag skulle bedöma som helt vanliga, generellt sett väldigt snälla och generösa personer. Den typ av person man annars gladeligen låtit passa ens ungar.

 

[God45]

Jo, det här har jag upplevt många gånger också. Någon gång ibland börjar de med några smällar på käften, och det kan jag som SL tycka är rätt okej, men det eskalerar snabbt till att hålla folks fötter i elden, köra in stickor under naglarna och fortsätter sen till riktigt hemska saker.

En gång torterade en spelare som hade en karaktär som hatade vampyrer en vampyr. Utöver det så har jag inga erfarenheter av tortyr i rollspel.

Übereil, vad spelar ni med för folk egentligen?

Såg du listan på saker jag gjort i rollspel tidigare i den här tråden? Mina rollpersoner har ätit barn! Men det är fiction, det är en roll jag spelade. Det är inte som om folk som spelar skurkar på film är skurkar på riktigt, eller hur?

 

[Ond bråd död]

Jag tycker det är rätt störande eftersom det verkligen är långt borta från de flesta människor att utsätta någon för tortyer.

Det krävs tydligen mindre än man tror. Ofta räcker det med någon form av dehumanisering av objektet (fin dehumanisering redan där att kalla offret för "objekt"), och/eller någon form av auktoritetsfigur. Jämför med exempelvis Stanford-experimentet eller Milgram-experimentet.

Det stämmer alldeles utmärkt. Jag ser det nog snarare som att det är ett uttryck för frustration, alltså för mina spelare.

Så är det.

Smidigast är nog att göra som God45 och låta npcerna säga allt relevant med en gång. Frustrerade spelare har inte roligt.

Har systemet nån sorts moralmekanik så kanske det blir annorlunda. Humanity i Vampire eller corruption i DH tex. Men för egen del skulle jag nog ta lite corruption eller så för att komma vidare nån gång.

 

[Svarte Faraonen]

Ja, frustrationen är nog det mest bidragande. Om SLP-reaktioner på förhör upplevs som godtyckliga eller som ett sätt att rälsa äventyret ("ni kan inte få all information nu, ni måste göra fler saker först för att äventyret ska vara länge nog") blir responsen därefter. Det kan också vara en fråga om att spelarna har dålig koll på andra försvarsmetoder -- de har kanske en vag aning om "good cop, bad cop", men utöver det är käftsmällar och fingeravknipsning det första de kommer på.

 

[Übereil]

Såg du listan på saker jag gjort i rollspel tidigare i den här tråden? Mina rollpersoner har ätit barn! Men det är fiction, det är en roll jag spelade. Det är inte som om folk som spelar skurkar på film är skurkar på riktigt, eller hur?

Med tanke på hur vi spelar nu så kanske jag å andra sidan inte ska vara så upprörd...

Übereil, som nog lär kunna klämma in en och annan atrocity innan den krönikan är slut

 

[Bassejr]

Jag känner att det här ämnet går mer och mer från att handla om hur svårt det är att vara god, till hur svårt det är att rollspela seriöst. Med Tortyr exemplet kan spelledaren avhjälpa detta till viss del genom att tvinga rollpersonerna till mer kreativa tortyrmetoder. Ren smärta kan man lära sig att stå emot, så knytnävslag och piskrapp, till och med den där grejen där de trycker upp ett glödande spett i skrevet på personen de förhör, kan en målmetveten, erfaren, och tränad person ändå undanhålla sig från att berätta hemlig information. Det de däremot Inte kan stå emot, är psykologisk tortyr. Om en person blir inlåst i ett rum, bara får se en skymt av ljus när hen ska få mat en gång om dagen, och tilltalas av alla vakter som "Fånge 379", och sedan blir förhörd ute i solen, med ordentlig mat, och förhörsledren ler åt honom och kallar honom vid namn, är det mycket mer troligt att objektet kommer att falla för att berätta hemligheter.

Få dina spelare att hitta på sånt.

 

[Mtb]

Är det verkligen svårt att spela en god person? Nog går det att skapa äventyr/scenarier där man inte behöver ljuga, använda våld, tortyr eller förnedring. Rena detektivintriger torde ju fungera utan att rollpersonerna använder något som helst våld.

Som spelledare kan man ju uppmuntra ett bättre betéende från spelarna genom att påminna dem om vilka enorma samvetskval, mardrömmar och annat som utförda illdåd/missgärningar kan/kommer leda till.

Visar man som sl klart och tydligt att dåligt betéende troligtvis kommer få ödesdigra konsekvenser för rollpersonerna så kanske de drar sig för att slakta folk till höger och vänster, stjäla så fort det saknas pengar etc.

Sen är det förstås så att det kan vara spännande och rentav roligt att spela en genomond person utan skrupler som gör allt det där förbjudna som spelarna inte kan/vill/vågar göra i verkliga livet. Men det måste kanske finnas en gräns.

Jag vete f-n om jag skulle uppskatta mina kompisar om de alltid envisades med att spela karaktärer som torterar folk så fort de inte får fram information på annat sätt, begår våldtäkter, dödar spädbarn, plågar djur etc. Möjligen skulle det fungera i nåt enstaka KULT-äventyr där hela settingen är morbid eller i det uppenbart rubbade, misogyna spelet F.A.T.A.L som jag hört en del vidrigheter om, men det skulle kännas minst sagt motbjudande om spelarna i ett Drakar & Demoner-äventyr (eller motsvarande) plötsligt börjar gå bananas, slakta barn osv.