Det bästa rälsade äventyret
- Thread starter Bifur
- Start date
Jag kan väl iofs hålla med om att Nekropolis är den bättre hälften. Delscenariot "Gränsstugan" är otroligt stämningsfull, attentatet på värdshuset är bra och infiltrationen i själva Nekropolis med bunkerröj är en värdig avslutning. Bris Brygga levererar tyvärr inte alls på samma sätt.Voldstagg13;n341447 said:
Samtidigt blir ett äventyr aldrig mer än vad man gör det till. Vi spelade igenom kampanjen (remixad med MUA-setting) 2012 och jag tycker det blev otroligt stämningsfullt. Jag kommer aldrig glömma när RP tar sig in i De Grå´s bunker (en gammal sjukhusanläggning) och hur jag drar igång ett stycke krypande klassisk Mozart som ljuder ur komplexets högtalare eller hur en av hjältarna får slut på skott och slår sönder Cybern med gevärskolven.
Jag tvivlar på att Uppdrag i Mos Mosel finns att skaffa på egen hand. Det var introduktionsäventyret till originalversionen av Mutant från 1984. Jag tror det refereras till i förbifarten i Mutant: Undergångens Arvtagare, som en av orsakerna till de hätska stämningarna mot mutanter.dancodan;n341448 said:
Men alltså: om du vill ha tag på Uppdrag i Mos Mosel, köp Mutant från 1984 eller 1986 (samma spel i olika lådor).
Skarpskytten
Ödestyngd världsvandrare
Jag tycker att ett bra räslat äventyr ska var konstruerat så att spelare som inte aktivt anstränger sig för att sabba det inte ska kunna misslyckas med att komma fram till målet. Det får gärna finnas olika vägar att ta, men ingen av dem ska då leda bort från äventyrets slut. Alla "måsten" måste vara tydliga och enkla; resan får aldrig hänga på ett enskilt tärningsslag eller en bit information som går att missa.
Enligt det minns jag (det var länge sedan) är Beyond the Mountains of Madness ett bra äventyr. En stor del av äventyret är en båtresa över Atlanten. Resten ingår i en polarexpedition till punkt X, där att lämna expedition betyder autodöd pga väder och umbäranden. Äventyret gör ett väldigt bra jobb med att föra fram gruppen till slutet och slutet är helt fantastiskt bra.
Nästa alla KAP äventyr är rälsade och en del av dem är det på ett dåligt sätt. Några av dem på ett bra sätt. Två äventyr som jag aldrig har misslyckats med (dvs behövt fuska med tärningsslag, smyga in grejer i efterhand pga gruppen missade något, etc) är The Adventure of the Castle of Tears och The Adventure of the Best Wine in the World. Bägge två har dessutom en skön stämning och är vädligt arthurianska. De är vidare korta nog för att gå att köra på ett mötet, vilket ju är viktigt i KAP (men inte gäller alla äventyr, några är för långa).
Enligt det minns jag (det var länge sedan) är Beyond the Mountains of Madness ett bra äventyr. En stor del av äventyret är en båtresa över Atlanten. Resten ingår i en polarexpedition till punkt X, där att lämna expedition betyder autodöd pga väder och umbäranden. Äventyret gör ett väldigt bra jobb med att föra fram gruppen till slutet och slutet är helt fantastiskt bra.
Nästa alla KAP äventyr är rälsade och en del av dem är det på ett dåligt sätt. Några av dem på ett bra sätt. Två äventyr som jag aldrig har misslyckats med (dvs behövt fuska med tärningsslag, smyga in grejer i efterhand pga gruppen missade något, etc) är The Adventure of the Castle of Tears och The Adventure of the Best Wine in the World. Bägge två har dessutom en skön stämning och är vädligt arthurianska. De är vidare korta nog för att gå att köra på ett mötet, vilket ju är viktigt i KAP (men inte gäller alla äventyr, några är för långa).
Två saker som kan göra ett rälsat äventyr dåligt:Skarpskytten;n341486 said:
- Att det som spelarna naturligt vill göra pajar rälsen. Nu är ju CoS / I6 inte rälsat men vår grupp spenderade ändå oproportionerligt mycket tid på att försöka ta sig ur och stånga sig blodiga mot "dimmorna". Samma gällde "A Few of My Favorite Things" i Unknown Armies. Att ha en stark magnet brukar funka bättre än ett stängsel.
- Att spelarna inte bara är "publik" till nåt annat ballt skeende såsom i "Bill in Three Persons" eller Giovanni nåntingnånting. Det här är också något som var felet med nästan alla mina gamla improviserade äventyr innan jag började blorba. Det fanns för lite för spelarna att själva göra.
Skarpskytten
Ödestyngd världsvandrare
Och jag tycker att spelarna har något att göra i de tre äventyren jag nämner. De är huvudpersonerna. Och i både DtMoM och TAotBWitW ställs spelarna därtill mot slutet inför ett val, ett stort val med stora konsekvenser. Överlag är det senare något som Pendragon gör bra: räls plus moraliska knutpunkter där stoyrn liksom öppnar upp sig. Jag kör stenhårt på det när jag kör KAP och spelar brukar gilla det.2097;n341492 said:
Jag har inte upplevt den första punkten själv så vitt jag kan minnas, men jag förstår vad du menar. Jättebra punkt.
Rymdhamster
ɹǝʇsɯɐɥpɯʎɹ
Lichemaster till gamla Warhammer FRP.
Hela äventyret är rätt hårt rälsat, så till den grad att det ofta bara finns en väg att gå, och om inte spelarna själva listar ut den så säger nån SLP till dem.
Vilket låter rätt horribelt, kan jag tänka. Men det som jag ändå tycker gör det här äventyret bra är att det finns många små val spelarna gör under vägen som har en definitiv effekt på hur det går:
Så många små val som i slutänden spelar roll. Det är det jag tycker är nyckeln till en bra räls.
Hela äventyret är rätt hårt rälsat, så till den grad att det ofta bara finns en väg att gå, och om inte spelarna själva listar ut den så säger nån SLP till dem.
Vilket låter rätt horribelt, kan jag tänka. Men det som jag ändå tycker gör det här äventyret bra är att det finns många små val spelarna gör under vägen som har en definitiv effekt på hur det går:
Äventyret handlar om att en odöd trollkarl (en Liche) börjar återupväcka alla urgamal döda krigare i en dalgång uppe i bergen, och rollpersonerna måste kliva in och försöka rädda alla som bor i dalen, organisera försvaret, och försöka få till taktiska reträtter.
Det är oftast rälsat på så sätt att man _måste_ fly till slut i varje anfall, och omgrupera vid nästa förvsarspunkt.
Men, om spelarna väjjer att luska runt lite kan de lära sig vilka av SLP:erna som är viktiga för försvaret, se till att rädda dem, övertyga dem, etc, och hur det går kommer påverka utfallet i de striderna, vilka alla bygger upp till slutstriden (gör man ett bra jobb kommer man ha fler överlevande i slutet som kan hjälpa till i slutstriden).
Även saker som att man möter en grupp skavens i början av äventyret, och hur man bemöter dem blir även det relevant i slutet.
Det är oftast rälsat på så sätt att man _måste_ fly till slut i varje anfall, och omgrupera vid nästa förvsarspunkt.
Men, om spelarna väjjer att luska runt lite kan de lära sig vilka av SLP:erna som är viktiga för försvaret, se till att rädda dem, övertyga dem, etc, och hur det går kommer påverka utfallet i de striderna, vilka alla bygger upp till slutstriden (gör man ett bra jobb kommer man ha fler överlevande i slutet som kan hjälpa till i slutstriden).
Även saker som att man möter en grupp skavens i början av äventyret, och hur man bemöter dem blir även det relevant i slutet.
Så många små val som i slutänden spelar roll. Det är det jag tycker är nyckeln till en bra räls.
Vår bästa rälsupplevelse var med Deep Carbon Observatory vilket inte är rälsat alls men det upplvedes ur-rälsat för först navigerar man en digraph av händelser och sen följer man en flod.
Valen har extremt stor impact på vilka som är dom följande händelserna man får och på resten av spelet men det syns ju inte att det ärså så från spelarnas perspektiv ser det likadant ut som om det vore en linjär händelsekedja.
Valen har extremt stor impact på vilka som är dom följande händelserna man får och på resten av spelet men det syns ju inte att det ärså så från spelarnas perspektiv ser det likadant ut som om det vore en linjär händelsekedja.
Bifur
Veteran
- Joined
- 28 Dec 2015
- Messages
- 5,669
Fick tillfälle att spela Hårda bud i eftermiddag för första gången på 30 år typ. Väldigt kul!
Ser vi till Mörkret mellan stjärnorna så tänker jag att det kan vara rälsat, men också lite småöppet kring vilka händelser som kommer i vilken ordning och kanske lite utifrån hur RP reagerar?
Men visst, vissa sekvenser är ju väldigt rälsade.
Redan i introduktionen så står det ju klart att det hela egentligen är en flashback från något som redan hänt. Idkerbergjävlarna är ju en stenhård flashback-(i flashbacken)-räls också.
Kan det eventuellt vara så att just skräckrollspel kan "må bra" av att spelarna släpas runt på en räls av obehagligheter?
MetaLarsson
Warrior
- Joined
- 22 Mar 2014
- Messages
- 271
Min upplevelse är att tävlingar av olika slag många gånger kan bli bra och väl motiverade rälsade äventyr.
Åskfågelns Det torra landet är ett exempel på ett bra sådant. Det föreslår några olika vägar men målet är tydligt. Att komma fram till det och allra helst komma fram först.
Åskfågelns Det torra landet är ett exempel på ett bra sådant. Det föreslår några olika vägar men målet är tydligt. Att komma fram till det och allra helst komma fram först.
Mogger
Hipsteranka
Överlag ligger Western absolut i framkant här. Nu kanske det är lite fusk med förskrivna RP då det är ganska lätt att veta vilka drivkrafter de har, men oavsett tycker jag att Åskfågel gör detta väldigt snyggt i nästan alla sina äventyr.