Nekromanti det coola med Fallout...

Dr_Morbid

Swordsman
Joined
20 May 2001
Messages
520
Location
Alingsås
Jag har nästan lagt av med att spendera tid med att skriva på fallout men jag skulle gärna vilja veta litet om varför folk tycker att spelet är coolt så att jag kanske kan använda det senare...
ni får givetvis gärna också säga ifall ni tycker att något är jävligt ocoolt med fallout. tänk på fallout som företeelse, spel och gärna de grafiska bitarna, vad som helst.
 

Cybot

Mest spelbar
Joined
19 Oct 2001
Messages
4,740
Location
Helsingborg
Tja, det coola med spelet enligt mig är nog att det är dels ett action lir med en del rollspels element i sig, dels att historien är ganska icke-linjär. Det finns visserligen vissa moment som man måste gå igenom men man kan färdas fritt och alla områden finns där. Så om man ville skulle man kunna gå till katedralen på direkten. Även om man nog skulle bli utrotad på direkten.

Själva historien är ju inget ovanligt igentligen. Post-apokalyptisk, mutanter och domedagsplaner. Inget ovanligt faktiskt. Men det har "det där" medans de gör det. DET är ovanligt däremot. Men "det där" kan inte beskrivas i ord. Det måste upplevas och kan aldrig kopieras.
 

Sodivra

Champion
Joined
15 Sep 2000
Messages
12,406
Location
Göteborg
Cynismen!

Cynismen och ironin som går igenom i allas attityd och manualen är ju härlig! Kanske ett värde för mental stabilitet/cynism vore på sin plats?

Något annat som är coolt är ju när karaktärer med en Int på 3 eller lägre försöker föra en dialog.. Hehehe.


/Arvidos, som bara spelat 1:an.. Snyft!
 

Rickard

Urverk speldesign
Joined
15 Oct 2000
Messages
18,323
Location
Helsingborg
Försöker fatta mig kort

Skriver både om 1:an och 2:an.

Jävligt coolt (med risk att upprepa det andra skrivit):
Icke-linjärt (i viss mån).
Kan klara spelet utan att döda någon (i.a.f. i 2:an).
Random Encounters när man reser. I vissa fall rätt annorlunda.
Kan göra ett par deluppdrag om man känner för det.
Humor genom hela spelet. Mutanten och hans gren i huvudet, kortspelet Tragic som man kan bli beroende av precis som en drog, bromannen från "Search of the holy grail" (som är gjord utan Monthy Python-gänget). Kan räkna upp ett antal saker som jag har skrattat åt.
Relativt bra valfrihet på vad man vill säga. Vad man säger har betydelse.
Rätt balla animeringar.
Olika slut beror på vad man gör.
Säger olika beroende på hur bra man har i färdigheten Speech och Inelligens.
Har verkligen nytta av färdigheterna. Barter ger billigare priser, Survival gör att man kan resa längre utan att stöta på något och om man har ett högt värde så får man välja om man vill möta detta något eller inte. I vissa fall måste man ha ett visst värde i en färdighet för att komma vidare.
Man får XP för hur man klarat uppgifter och uppdrag.
Viss kontroll över NPC:er i strider, men de valde vad de ville göra.
Man får rykte. Dåligt rykte, bra rykte. Rykte som boxningschampion, gift, horbock e.t.c.
Balla förmågor.
Man kan fumla, skada sig i kroppsdelar, bli förgiftad, bli bestrålad e.t.c.
Man får chans att skapa sin egen karaktär. Välja grundegenskaper, färdigheter och mindre förmågor som antingen inte gjorde något eller som gav på en mindre bra och en mindre dålig effekt. Bloody mess t.ex. som gjorde att alla splattades. Jynx som gjorde att alla drabbades av otur (även en själv). Själv var jag en "nightperson" (kommer inte ihåg vad den egentligen hette). Den gjorde att bl.a. intelligens sänktes på dagen och höjdes (tror jag) på natten. På dagen lät min karaktär "öhh, duuh, mmmmpff" och på natten kom kvicka kommentarer. Det resulterade i att jag läste böcker på dagen och fick lite XP i färdigheter.

Ocoolt:
Långa laddningstider. Beror givetvis på dator.
Man kan bli instängd av NPC i ettan så man inte kunde röra sig ur fläcken. I tvåan ändrade de på det så att man kunde flytta en NPC. Detta gjorde att man kunde flytta NPC:s under strid och därmed göra att de fick obegränsad förflyttning (i ett visst håll).
När jag energivapen till 120% i 1:an så klarade jag spelet med lätthet.
Dialogerna gjordes bara för män. Bror min som spelade kvinna hade sex med en annan kvinna. Visserligen kunde båda vara lesbiska men det tror jag inte.

/[color:448800]Han</font color=448800> som döpte sin karaktär till 'Stranger' och blev förvånad när en bybor hälsade med "Welcome Stranger" (Hur 1000:an kunde han veta mitt namn!)
 

Man Mountainman

Storsvagåret
Joined
17 May 2000
Messages
7,978
Location
Barcelona
Re: Försöker fatta mig kort

Den enorma valfriheten jämfört med andra spel i samma genre, samt (och det här är viktigt), den totala avsaknaden av GOTT och ONT. Du kunde göra i princip vilka jävelskaper som helst: utplåna hela städer, bli slavhandlare... Det fanns inga gott-och-ont-värderingar i spelet förutom de som spelaren förmodligen bar med sig sedan tidigare och de som presenterades genom npc:ernas attityder till rollpersonen.

Sedan är spelet förstås fullt av coola detaljer (som andra redan tagit upp) samt en cool overall-känsla av någon sorts bisarrt framtids-sagoland där ingenting riktigt är vad det ser ut att vara.
 

Frippe

tackar som frågar
Joined
15 Oct 2000
Messages
277
Mina åsikter...

Fallout: Nyskapande och otroligt underhållande, så här i efter hand något linjärt, men man kan ju få ett "misslyckandeslut" med filmsekvens och allt... så....

Fallout 2: Enormt, underbart, kan man spela i timmar och timmar utan att tröttna (nästan). Det enda negativa är att det är lite väl många "flörtar" med verkliga företeelser, filmer, serier, spel et.c.

Fallout Tactics: Häftigt och stort, riktigt stort, inte lika mycket rollspelande, snarare... ehummmm... Taktik.... Oändliga möjligheter, nästan, att ta sig igenom uppdragen... Man kan finlira och smyga och ligga och trycka... eller... Råmörsa med feta hagelbrakare och automatkarbiner...
 

keno

Veteran
Joined
13 Nov 2001
Messages
118
Location
Stockholm
Appråpå Jazz

Som stor Jazzfantast och Falloutfantast så måste jag hålla med. Och säga emot.
När man tittar på sekvensen (som antagligen är den bästa som har gjorts hittils inom datorindustrin) så känns det så där riktigt klockrent fantastiskt som man känner om olika saker.
(Faktum är att det var spelet(med låten då) som fick mig att på allvar börja lyssna på jazz).
Efter att ha klarat spelet en 30 gånger och sett sekvenser 40 så ville jag ha låten på CD. Så jag köpte en greatest hits skiva med Louie. Och med darrande händer lägger jag i skivan i CD spelaren och bläddrar fram till nummer 8 dvs. A Kiss To Build A Dream On.
Och om jag blev besviken.
Innan hade man föreställt sig låten som något helt extraordinärt men utan filmsekvensen var det bara en helt vanlig lite smålustig låt.
Då tittade jag på sekvensen igen, och åter fick jag den där vällustiga härliga känsla som jag inte fick från CDn.
Mycket synd tycker jag.
Om ni ska lyssna på en RIKTIGT bra låt av Louis Armstrong så är det "St. James Infirmary." Den mest klockrena jazzproduktionen genom nittonhundratalet.
 
Top