Själv hatar jag musik lajv. Det är en av de värsta sakerna jag vet.
Dels är det dåligt på samma sätt som bio: Man tvingas uppleva det med andra människor och de kan inte uppföra sig. Det blir alltid knuffar och trängsel när man dansar med andra människor, och jag vill alltid sticka ut ögonen på sådana som sjunger med i texten. Å så kan jag irritera mig som fan på folk som pratar eller låter i bakgrunden, men också på när publiken bara är tyst och livlös. Jag pallar helt enkelt inte av andra människor, om jag inte får domptera dem att bete sig precis som jag vill. Jag är Skeletor.
Dels är det dåligt för att jag inte gillar hur lajvmusik låter. Det är så otight och tillyxat, och det är aldrig samma välbyggda ljudmatta som från stereon utan basen är alltid för hög så det låter som att sitta i en idiots raggarbil, eller något. Varje gång jag hör en lajvversion av mina favoritlåtar så stör jag mig alltid som fan varje liten studiogrej som saknas. Alla små ljudmixergrejer som plötsligt utelämnas, jag avskyr sånt. Det är som om sångaren skulle råka sjunga fel text - de spelar helt enkelt låten fel.
Å när det gäller det råa, tillyxade soundet, så gillar jag det bara när det är en medveten grej. Vissa skivor har den där opolerade lajvkänslan - det kan vara bra, men det är inget kul att få uppleva det på riktigt. Jämför med att se skådespelare som gestaltar fylla - det kan ju vara jätteroligt - med att se skådespelare som är tankade på riktigt. Det senare är ju värdelöst.
Å så kan man inte pausa om man vill gå på toaletten, man får extrem paranoia mot alla andra om man tagit flum, och mellansnacket är oftast ganska lamt, och sådana saker.
Jo; å så är jag något av en tjejlyssnare som kan lyssna på en och samma låt på repeat i tjugo minuter innan jag går över till nästa låt. Sånt gör de nästan aldrig lajv! (jo, Dr. Bombay gjorde det, för han hade bara en enda låt som folk ville höra)
Fan vad jag älskar Skeletor. Skeletor är bäst. Och Skeletor hatar Lajvmusik!!!
