Det här är ju tiden på året man lovar högt och stort vilken otroligt bra människa man ska bli under nästa år och alla möjliga mer eller mindre vansinniga förändringar.
Själv så kom jag för en vecka sedan fram till att mitt nyårslöfte är att bli just en bättre människa. Flummigt och bra och i det närmaste omöjligt att bryta för ingen vet hur jag definierar bättre människa.
Ändå så vill jag uppmuntra fler att välja samma linje men då faktiskt också tänka konkret på några saker.
För många har slutet på det här året känts lite mörkt, många kände att de stod Rising väldigt nära och nu är han död. Jag har valt att inte säga speciellt mycket alls om det för att inte trampa någon på tårna. Jag kände inte Rising och det har inte påverkat mig i någon större utsträckning att han dött.
Dock gav det mig chansen att få insyn i många av era hjärtan och tankegångar. De flesta av er verkar vara ganska öppenhjärtiga personer och vill varandra väl. Dock upplever jag att ni inte riktigt förstår till fyllo hur mycket ni som enskilda personer faktiskt kan göra för era medmänniskor.
Några har sagt saker i stil med att det bara är professionella människor som kan märka om en person är suicidal eller ej. Både ja och nej, professionella personer kan ibland se det allvaret - men bara om det har haft ordentlig kontakt med personen. Men som familjemedlem eller vän har man ett mycket bättre utgångsläge när det gäller att se avvikelser i beteende. Man kanske inte direkt kan avgöra när någon är suicidal men att se när någon mår dåligt? Den förmågan har vi alla.
Så när är man då "skyldig" att gripa in? Först när man tror någon är suicidal eller redan när man märker att någon mår dåligt? Just för att det är så svårt att avgöra den där skillnaden så hävdar jag att man som medmänniska borde rycka ut redan när man märker att någon är nedstämd. Det kan ju vara så att det inte är något speciellt men det kan också vara allvarligt.
Att uppmuntra någon att söka vård är dock inte en universal lösning och man måste fortsätta finnas till ändå. På många håll i landet är psykiatrisk öppenvård i det närmaste utrotad. En deprimerad person får medicin utskriven av en allmänläkare och i bästa fall en samtalskontakt. Att livet ska fungera hänger alltså mycket på hemmamiljön.
Även om personen får en samtalskontakt så lura er inte att tro att allt är bra med det. En människa är inte en robot, den kan inte programmeras att bara må dåligt den lilla stund i veckan då den träffar sin läkare utan kan behöva stöd när som helst under veckan.
Vad vill jag då ha sagt med allt detta? Jo, för jag har sett många som definierar vänskap genom att bara vilja umgås med personer när de är glada och trevliga. Att man så snart det mörknar vänder sina medmänniskor ryggen för att man inte orkar med (eller i värre fall helt enkelt inte bryr sig alls om att någon mår dåligt). Många lurar sig också att tro att det är läkarkårens ansvar att ta hand om den sjuka - inte samhället som helhet.
Sedan finns det ju gott om tillfällen när läkarvärlden inte kan göra något alls. De kan inte ta fram en medicin som får en människa att känna sig uppskattad och omtyckt. De kan inte ge ett piller som motverkar ofrivillig ensamhet. Många klarar vardagen galant men har ingenstans att ta vägen när det blir helgdag.
Så ta efter mig och lova er själva att bli bättre människor under nästa år. Våga lägga näsan i blöt när vännerna ändrar sitt beteende. Fråga vad förändringarna beror på. Det kan vara något så harmlöst som ökad arbetsbörda på jobbet eller i skolan men våga ställ frågan. Fråga era vänner vad de ska hitta på under ledigheter och om möjligt öppna era hem - även under familjehögtider. En familj är inte nödvändigtvis bara personer man delar blodsband med.
Jag vill inte att det här ska tolkas som en kritik mot er för hur ni var mot Rising och påstå att det kanske fanns något ni hade kunnat göra för att förhindra hans död. Jag har ingen aning om omständigheterna i hans fall så det vet jag ingenting alls om. Jag vill bara uppmuntra er att ta lärdom av det som hänt och blicka framåt. Att bli bättre på att ta hand om varandra.
Låt helt enkelt 2011 bli det året då vi verkligen tar hand om varandra.