Det förskrivna materialets lov!

[Genesis]

För egen del skulle jag aldrig vilja göra bara det ena eller det andra.

Sedan skulle det också gå att säga att improviserat rollspel (story now eller vad man vill kalla det) också kräver träning och investering, precis som förskrivet, bara på andra områden. Det blir i min erfarenhet nödvändigtvis inte enklare att spela så bara för att man bestämmer sig.

Absolut, visst är det så. Det är en färdighet som tar tid att träna upp, precis som i vilket hobby som helst. Jag gillar inte att spendera tid på prepp, men många tycker att det är kul att preppa inför spel, så då blir ju det en del av det roliga i hobbyn. Läsa spel, spelvärldar, scenarion, förbereda äventyr och allt det där. För många är det en rolig och viktig del av rollspelshobbyn. För mig är det mest jobb. Det roliga händer i spel.

 

[luddwig]

Jag uppskattar helt klart förskrivet material så som platser, varelser, agendor och slumptabeller för händelser, fynd och liknande. Sådant berikar spelet, ger inspiration och sparar tid för mig som spelledare. Detaljerade världar och förplanerade händelseförlopp förstör dock det roliga för mig.

 

[Mogger]

Jag vill bara poängtera att jag med "material" inte avser en färdig berättelse eller vilka antaganden det nu är folk gör. Som sagt kan det innebära en tabell eller monstervärden. Det finns såklart en individuell gräns där det förskrivna materialet är för sparsmakat eller för omfångsrikt, men vi behöver inte utgå ifrån att det ser ut på sätt vi inte är intesserade av.

Kanske ska tråden formuleras i en fråga istället?

Hur ser ditt förskrivna material ut, om du använder sådant, och vem har skapat det?

 

[krank]

Hur ser ditt förskrivna material ut, om du använder sådant, och vem har skapat det?

=)

 

[Stämma]

I mitt fall brukar jag ha störst glädje av att förena andras material med mitt eget.
En stor del av min förberedelse består i att hacka gamla Äventyrsspelsmoduler. Jag vet inte om man kan säga att jag någonsin spellett ett sådant äventyr direkt, då jag har mest rivit loss diverse intriger, SLP:er, platser och liknande och sedan placerat in dem i mitt hemmasnickrade ramverk.
Med andra ord har jag tagit stora delar av gamla moduler och sedan meckat med materialet så det passar spelvärldens kontext och gruppens spelstil.

Jag tycker att det tillvägagångssättet är givande av flera skäl. Dels sparar det mig tid och arbete, jag hör till dem som tycker att mycket av förberedelsearbetet är kul och givande i sig, men vissa aspekter har jag mindre nöje av och de drar ofta ut på tiden om jag inte lyfter in någon annans arbete. Dels tycker jag att det bidrar till att göra spelet och spelvärlden färgstark. Om jag bara styrde i det själv skulle min personliga prägel nog göra det hela för enformigt i längden. Mina klyschor skulle upprepas och märkas, mitt SLP-galleri skulle bli inskränkt och förutsägbart.
Att bjuda in andras kreativitet hjälper hålla spelet friskt och levande i mitt fall

 

[Genesis]

Jag tror att om jag skulle försöka mig på att spelleda något färdigskrivet idag så skulle jag få panikångest. Lite som jag fick panik av att försöka spelleda Apocalypse World tills jag struntade i alla regler på spelledarsidan. Att försöka mig på något i stil med Tatters of the King hade varit skitläskigt. Tror inte att jag hade pallat det. Så mycket saker att hålla koll på och bolla runt med samtidigt, och om man gör ett misstag kan man sabba hela kampanjen. Hu!

 

[Christoffer]

Jag skriver äventyr ibland men njuter mycket mer av att spelleda andras grejer. Det blir mer intressant och utmanande på något sätt.

Haha, ok Högst otydligt avslut på det inlägget av mig (så går det väl när en skriver inlägg på jobbet och blir avbruten ett par gånger). Ärligt talat lite osäker på vad jag syftar på. Jag tror inte jag ville ställa dem mot varandra som att det ena är bättre eller att jag ens föredrar något över något annat. Utan snarare som, peta på vart min känsla för att den ena delen (det färdigskrivna) har en högre form av auktoritet och tillåter mig inte att peta så mycket på det övergår till den andra (eget preppade) där det ibland kan kännas sådär klassiskt att jag när som helst kan justera saker bakom SL-skärmen efter eget tycke tills de kommit med i spel. Menar inte med detta att jag faktiskt ändrar saker konstant, jag tror jag kanske höll på så ett tag precis när jag började upptäcka indiespelen och fortfarande var lite smått rörig kring idéen om att förbereda ett scenario och förbereda en backstory/situation. Det är mer en irriterande känsla av att jag när som helst kan ändra vem som är mördaren och ingen kommer veta det. Och det är intressant att fundera över vad en kan göra för att göra även egna förberedelser lite mer permanenta och som cementerade sanningar i spelvärlden.

 

[Mogger]

Jag tror att om jag skulle försöka mig på att spelleda något färdigskrivet idag så skulle jag få panikångest. Lite som jag fick panik av att försöka spelleda Apocalypse World tills jag struntade i alla regler på spelledarsidan. Att försöka mig på något i stil med Tatters of the King hade varit skitläskigt. Tror inte att jag hade pallat det. Så mycket saker att hålla koll på och bolla runt med samtidigt, och om man gör ett misstag kan man sabba hela kampanjen. Hu!

Jag tänker såhär, i någon menig använde vi alla förskrivet material. Strikt taget så är ju Playbooks förskrivet material som ger spelaren något att hänga upp sin figur på och SL ska ju skapa fronter baserade på fördefinierade bristvaror. Men det är ju rätt lite. Säg att vi lägger till några Loveletters som i Hatchett City (scenario till AW som finns på nätet). Då har vi ännu mer förskrivet material. Sedan har vi ju en karta över Hatchett City och lite startsituationer. Vi har även några förskrivna NPCs.

Kör!

För mig skulle det här absolut räcka. Jag behöver inte mer än så. Lite lösa ramar, RP med kickers som är involverade i situationen.

 

[Christoffer]

Hur ser ditt förskrivna material ut, om du använder sådant, och vem har skapat det?

I Traveller just nu: Det förskrivna materialet är de mekaniker som genererar solsystem och de förutsättningar varje solsystem har + de regler för att skapa möten med ev. djurliv på dessa planeter också. Detta skapar som en grov grund att stå på för att sen bygga vidare uppåt med egen färg och egna intriger på betydligt högre nivåer än var ev. rollpersoner kommer röra sig på, i vart fall inledningsvis (jag rör inte vid tredje imperiet då det spontant lockar mig lika mycket som ett tandläkarbesök). Detta skapar som förutsättningar för att sen, när vi har en random encounter på en värld att jag kan koppla den till dessa större delar i den värld jag själv förbereder runt om.

I Old School Essentials: Den som skrivit Tomb of the Serpent King är den som har gjort förberedelserna och jag har ändrat ytterst lite, men i det stora hela så spelar jag den as is men ska väl placera den på en karta så vi vet vart det hela är och enkelt kan fortsätta att utforska området runt om sen när ungarna är klara här.

I Burning Wheel i Gula staden inspireras jag rätt mycket av Yoon-Suin-boken men rensar rätt hårt, men också exempelvis brädspel som Pax Pamir, An Infamous Traffic och John Company, kanske inte regeltekniskt men de ger intressanta perspektiv och historisk kontext att titta på. Här är det mycket mindre färdigt material och mycket mer skapat kring karaktärerna rakt av.

 

[Rangertheman]

I Symbaroum har jag kombinerat Sagan om den brinnande himlen (Ryan Nock. Första delen är översatt och utgiven på svenska av Titan Games) med spridda äventyrstrådar från Törnetronen och från andra äventyr (merparten skrivna av Mattias Johnsson Haake). Vi har dock börjat med Kummumas dilemma (Paul Baldowski).

I Call of Cthulhu Sverige kommer jag nog att köra Tjurmannen från Kungsskär (Gunilla Jonsson, Michael Petersén), Seans i Stockholm (Gabrielle de Bourg) och Den gula filmen (alla tre) rakt upp och ner som de är skrivna. Möjligen lägger jag till sidospår anpassade till rollpersonerna.

 

[Fiktionslek]

Det är väldigt varierande hur materialet utifrån kan se ut. Min grundtanke är så klart inte att det inte finns utrymme för improvisation. Det första som händer när man kör ett skrivet äventyr är ju att spelarna agerar på ett sätt man inte tänkt på! Så jag köper inte alls forgeresonemanget med story before och story now. Det som händer vid bordet skiljer sig alltid från det som står i texten. Men utan en text som då och då gör sig påmind -- en tabell, en högläsningstext, en karta o.s.v. -- så tycker jag att en dimension fattas. Spelet blir alldeles för enkelt och tunt om man inte måste förhålla sig till stoffet utifrån. Det liksom utmanar och sätter gränser och ska helst vara noggrant konstruerat under lång tid för att göra just detta.

Tricket i min föredragna spelstil är att gå i land med en spännande berättelser som alla upplever som gruppens egna, *samtidigt* som man förhållit sig till det utifrånkommande stoffet och följt reglerna och *trots* att det i gruppen finns motstridiga viljor och obalanser i fråga om hur mycket inflytande man har över spelberättelsen. Om man tar bort det utifrånkommande stoffet i detta är det som att leka skeppsbrott, men alla får gå överallt, hela tiden.

Det utifrånkommande stoffet kan vara som i Oktoberlandet, där man dels har äventyr, dels har spelvärldsinterna texter som spelet etablerar har skrivits i spelvärlden. Det är dock upp till spelgruppen hur man konstruerar världen för att detta ska vara sant, och upp till spelgruppen vad som händer vid bordet när man spelar äventyret.

Det utifrånkommande stoffet kan vara som i Shadowrun, där man har högläsningspartier i äventyren, en detaljerad regelapparat och ett massivt settingbibliotek.

Det utifrånkommande stoffet kan vara ett par tre romaner som får ligga till grund för en samberättarsession, eller varför inte för några sessions med Sorcerer.



Hälsar

Christian

 

[McKatla]

Jag tycker om att skriva äventyr, men efter ett antal år är det svårt att inte upprepa sig – då behövdes utifrånkommande influenser. Men inte för mycket; jag vill ha plats för att göra till mitt samt improvisera utifrån vad spelarna gör, och vill därför inte känna mig låst till en viss händelseutveckling. Att spela färdigskrivna kampanjer är därför omöjligt, hur kul de än är att läsa (sorry MUA och Symbaroum!), inte ens längre färdigskrivna äventyr har jag fixat att leda; vi hamnar alltid någon helt annanstans än det skrivna. Däremot är ettbladsscenarion (som de till Svenska kulter) perfekta, likaså de korta äventyren till Barkhäxan och Mörk Borg, förmodligen även de till Vindsjäl (men de har jag inte lett ännu).

 

[entomophobiac]

Med förskrivet menar jag av annan person författat, men det kan handla om tabeller, text, scenarion, monstervärden etc.

Jag läser väldigt mycket rollspel, men använder väldigt sällan saker så som de är skrivna. Men inspiration kan komma i vilka former som helst, verkligen. Så jag är nog helt på din linje. Det skrivna materialet är den elupplysta banan. Du kan absolut välja att springa där, men du kan också ta en avstickare ut i skogen om du vill.

Dock önskar jag att fler rollspelsprodukter var skrivna specifikt för att vara användbar inspiration. Här är det nog olika OSR-grejer som faktiskt träffar närmast målet, kan jag tycka, genom att vara rätt minimalistiska och fokusera på att ge dig uppslag istället för att bara prångla på dig långa närmast skönlitterära texter.

Känns som det som sker idag är lek med formatet mer än det är lek med innehållet, och det är superkul att se. Du måste inte ha exakt samma kapitel som ditt favoritrollspel från 80-kallt--du kan göra vad som helst med ditt material. Gör det.

 

[Mogger]

Dock önskar jag att fler rollspelsprodukter var skrivna specifikt för att vara användbar inspiration. Här är det nog olika OSR-grejer som faktiskt träffar närmast målet, kan jag tycka, genom att vara rätt minimalistiska och fokusera på att ge dig uppslag istället för att bara prångla på dig långa närmast skönlitterära texter.

Ja, tabeller och genererade miljöer/skatter/etc är absolut en bra grej här, men även en kort passage som "Stormhönan lägger sina ägg i klippskrevor runt slocknade vulkaner" kan sätta igång något i huvudet. Eller vad som helst egentligen. När vi spelade för ett tag sedan så stötte RP på en SLP som hade varit med om lite knepiga experiment som resulterat i egendomligheter (ska inte spoila) och det krokade så väl in i vad en av RP varit med om och sökte efter så de var övertygad om att jag hade planterat allt för att skapa ett litet miniäventyr. Den typen av slump älskar jag. Senast mötte RP en uttalad Bad Guy men eftersom en RP är samma folkslag med lite liknande värderingar (som också just kommit upp av en slump när de lyckades vrida själva världsväven och ändra det som aldrig varit till det som alltid varit, eller kanske vice versa...) ville hen istället träda i Bad Guyens tjänst etc, etc, etc.

Hade jag förskrivit allt så hade jag ju vetat exakt vilka RP är vilka spelarna är och skräddarsytt situationen så att den skulle bli aktuell. Och det är säkert jättekul för spelarna. Men jag som SL vet i princip redan hur det ska gå.

Ja, lång utsvävning där. I sak håller jag med dig. Min filosofi är absolut att allt material ska vara intressant och användbart i spel. Men det kan bli lite kompromisser. I Kopparhavet har vi exempelvis några sidor världshistoria som inte strikt taget är nödvändiga utan kanske mest riktar sig till de som är ordentligt inlästa på det gamla materialet och undrar hur vårt material skiljer sig. Men bortsett från det är nog det mesta fyllt av spelvänligt content.

 

[Mogger]

...vi hamnar alltid någon helt annanstans än det skrivna.

Ja, personligen tycker jag snarare att det är en feature än en bugg, men kan hålla med om att vissa kampanjer är skrivna så att de förutsätter ett visst handlande.

 

[Genesis]

För mig skulle det här absolut räcka. Jag behöver inte mer än så. Lite lösa ramar, RP med kickers som är involverade i situationen.

Mm, det är ju helt okej. Jag tror att för att förskrivet material ska funka för mig så gäller två saker:

1. Förberedelserna täcker endast negativ tid, alltså vad som har hänt innan spelet startar. Inget material behandlr vad som kommer att hända.
2. Allt material är tillgängligt för alla spelare. Jag kan tänka mig spelarhemligheter ibland, som en krydda (jag tycker oftast inte om det), men jag vill inte att spelledaren ska känna till (behöva ha koll på) något som spelarna inte känner till.

Med dessa förutsättningar, och om det inte är för mycket att läsa, så kan jag vara med på det.

 

[Mogger]

Mm, det är ju helt okej. Jag tror att för att förskrivet material ska funka för mig så gäller två saker:

1. Förberedelserna täcker endast negativ tid, alltså vad som har hänt innan spelet startar. Inget material behandlr vad som kommer att hända.
2. Allt material är tillgängligt för alla spelare. Jag kan tänka mig spelarhemligheter ibland, som en krydda (jag tycker oftast inte om det), men jag vill inte att spelledaren ska känna till (behöva ha koll på) något som spelarna inte känner till.

Med dessa förutsättningar, och om det inte är för mycket att läsa, så kan jag vara med på det.

Mmm... Jag har ju spelat så här i rätt många år men kände att det var något som saknades. Jag tror att det var just friktionen mot en "verklig" setting som fattades.

Tidsperspektivet är intressant. Jag håller med om att man inte bör diktera vad som kommer att hända men väl vilka intentioner olika SLPs har, att de ämnar råna banken i Hogshead när pengarna är slut eller liknande.

 

[entomophobiac]

även en kort passage som "Stormhönan lägger sina ägg i klippskrevor runt slocknade vulkaner" kan sätta igång något i huvudet.

Ja! Jag älskar ju Geminis små äventyrsuppslag. Bara en jättekort text om ett fenomen, en plats, en artefakt, eller något liknande, och vardera kan lätt bli fröet för en hel kampanj.

 

[McKatla]

Ja! Jag älskar ju Geminis små äventyrsuppslag. Bara en jättekort text om ett fenomen, en plats, en artefakt, eller något liknande, och vardera kan lätt bli fröet för en hel kampanj.

Jag upplevde detsamma med Metropolis till KULTs andra utgåva; det var fullt av användbara och inspirerande äventyrsfrön! Just därför den bästa boken till KULT någonsin.

 

[Ymir]

Ah, ok. Om inte du skriver dem. Noterat. Då fortsätter vi andra diskutera trådens ämne då

nej, det sade jag inte heller. Jag sade att kampanjer jag skapar (dvs inte skriver, utan designar som fisktankar byggda på mer lösa idéer, anteckningar och improvisation) är bättre än alla skrivna kampanjer jag sett.