Nekromanti Det finns två sorters brädspelare ...

Magnus Seter

Magnus Seter

Ansvarig utgivare
Staff member
Joined
24 Nov 2000
Messages
13,139
Location
Stockholm
En sak som jag uppmärksammat när jag spelar brädspel med andra personer är uppdelningen mellan två olika personlighetstyper.

Det finns de som vill läsa reglerna innan man börjar, kolla alla spelpjäser, spelplanen och eventuella andra tillbehör.

Det finns de som vill börja spela direkt, och läsa reglerna allteftersom.

Jag är en sån som vill börja direkt, vilket har fördelen att vi börjar direkt, men nackdelen att det blir förvirrat de första omgångarna.

Vilken typ är du?

/M
 
Jag vill ha koll på allt innan jag börjar. Oftast är det jag som köper spel, så det brukar bli så att jag ägnar flera timmar åt att försöka lära mig spelet, undersöka pjäserna o.s.v, och sedan försöker jag lära de andra.
 
När jag köper spel så försöker jag spela dem själv först, så att jag har koll på reglerna när jag sedan vill undervisa spelet för andra.

Jag har inget emot att man lär sig ett spel allteftersom - typ att man halvvägs får reda på vissa av de regler som kommer gälla i slutskedet - men jag tycker det är tråkigt att spela ett spel när det inte finns någon person att fråga om regler, utan där man måste leta igenom reglerna för att få klarhet i regelfrågor.

Så någon tycker jag behöver kunna alla regler. Men själv så tycker jag det är bättre att jag får lära mig spelet moment för moment allteftersom de kommer i spel än att man ska försöka lära sig hela spelet innan man börjar spela.
 
När jag och mina vänner ska testa något nytt spel brukar en regelfarbror utses. Denne brukar då oftast skumma igenom de grundläggande reglerna, för att sedan med hjälp av regelboken förklara olika moment för övriga spelare allt eftersom vi stöter på dem under spelets gång.

Så jag är av samma typ som dig.
 
Jag skulle vilja säga att det finns fyra typer. Det finns nämligen dem som spelar för sällskapets skull och sedan de som råanalyserar spelet efteråt. I kombination med dina två punkter så får vi den sällskapsspelande som vill komma igång och den som vill kunna reglerna samt den analyserande som vill komma igång och den som vill kunna reglerna.

Jag spelar främst med de analyserande som vill kunna reglerna och tycker att det är skitjobbigt (främst när man spelar saker som StarCraft, Descent eller andra mongostora spel) med analyserande som bara vill komma igång. Jag uppskattar däremot den sällskapsspelande som vill komma igång, för då har jag någon jag kan vinna över.
834675-satisfied.gif


/Han som är den analyserande som vill kunna reglerna (och hatar när inte spel först av allt säger hur man vinner)
 
Jag vill spela nu. Nu nu nu! Sluta läsa reglerna, tristmossa! Spela nuuu!
Helt tvärtom hur jag är med rollspel alltså.


Storuggla, rull bull kull
 
Well, jag är en sdåant som gjärna sätter igång omelebumms faktsitk. Dock så har jag förmånen av att många av mina vänner är notoriska brädspelare, så man får reglerna på köpet så att säga... Det tycker jag är smidigt. :gremgrin:
 
Personligen så vill jag nog läsa igenom reglerna innan jag spelar, åtminstone om det är mitt spel. Men övriga medlemmar i min spelgrupp ligger någonstans mittemellan, någon brukar skumma igenom reglerna och sedan ev. förklara reglerna lite snabbt. Därefter så kör vi oftast igång och läser reglerna mer noggrant allt eftersom olika situationer uppstår.
 
Tja någonstans mitt i mellan. Ofta spelar jag ett nyinköpt spel första gången med flickvännen och hon har inte så mycket "spelvana" så det brukar bli att man får läsa igenom reglerna först för att kunna svara på alla frågor.

//Flurtis som fyller år :P
 
Jag sätter gärna igång snabbt - första speltillfället ser jag alltid som ett "demotest" och jag spelar för att lära mig, inte för att vinna.

Dock vill jag helst veta vad spelets mål är innan spelstart.
 
Tja

Jag vill att någon vid spelbordet ska kunna reglerna ordentligt innan vi börjar, men jag försöker för det mesta undvika att själv vara den personen.
 
Jag är en sån som vill läsa reglerna i förväg. Jag vill alltid läsa instruktionerna i förväg, oavsett om det är Fia, åttabitarsnintendo eller obskyrt tyskt brädspel.

Dewil
 
Läser reglerna

fast än bättre är att ha någon (oftast heter någon John) som förklarar reglerna (sedan korrläser jag så vi inte spelar fel).

Och anser att husregeler är av ondo!

-Gunnar (är regelfetischist när det gäller brädspel)
 
Någon bör ha koll på reglerna innan man börjar spela - detta är i första hand ägaren av spelets ansvar, i andra hand den som mest propsade på att spelet skulle spelas.

Generellt spelas spel igenom 3-4 gånger innan man börjar komma på husregler som gör det roligare. Detta kan förändras; Munchkin har ännu inte fått några husregler hos oss, medan Zombies! fick husregler redan efter den första, mycket utdragna men roliga, omgången.

Sedan finns det ju spel som inte går att spela utan husregler, såklart. Analfapet, till exempel. Det saknar helt poäng om man håller på och tramsar med ordböcker. Ett ord är giltigt om man lyckas på ett roligt och fantasifullt sätt motivera ordet.

//Krank, ladugårdsgevärsvagnsögondikesfabrik.
 
Ursäkta om jag misslyckas med att förstå, men är Analfapet ett skoja-till-det-namn på Alfapet och motivationsgrejen en husregel, eller finns det ett spel som heter Analfapet som har den regeln på riktigt?
 
Jag vill kunna mina spel!

När jag köper ett spel så studerar jag det in i minsta detalj, jag går igenom innehållet, sätter kortkondomer på kort, studerar regelboken.

Under spelets gång så ska jag ha regelboken hos mig!

Nu händer det dock i det närmaste aldrig att ett spel jag införskaffar ska spelas inom 24 timmar från det att spelet är köpt så jag kan ta mig den tiden.

Jag är en damn paragrafryttare när det gäller spel, roligt under kontrollerade former.

Den som medvetet försöker fuska eller hjälpa en annan spelare att vinna blir jag arg på, det är att förstöra spelet. Nej, jag blir inte arg för att de hjälper någon annan än mig, hur mycket jag än gillar att vinna så vill jag göra det ärligt.
 
You must log in or register to reply here.
Back
Top