Jag tror så här:
I USA har WotC/Hasbro (vid en viss tidpunkt i forntiden) en produkt med ett bra namn, men som ingen vill börja med. Det är en "Märklin-hobby" (bra namn). De inser att de inte sysslar med tyska modelltåg utan populära spel i stora butikskedjor, så de bestämmer att spelet måste bli enklare. När det kommer en ny, enklare utgåva så kommer ett gäng nördar som inte spelat D&D in i det hela, för deras arbetskompis på redaktionen eller deras gamla collegekompis som de snackar serietidningar med som tjatade kan äntligen få dem att testa rollspel. Därför växer D&D3 och får en bas. D&D for Dummies!, say no more.
Sen kommer 4e och blir ÄNNU enklare, för det har blivit för komplicerat för bokhandlarna som börjat sälja den (jmfr hur Ticket To Ride kom i specialversion för nordiska bokhandlar och leksaksaffärer). Slutligen Essentials som är ÄNNU mer förenklat.
I Sverige finns ett starkt varumärke. Men det förvaltas av entusiaster för den "Märklin-hobby" som det blivit. De behandlar den som ett retrovarumärke, något som oundvikligen är på väg att dö ut. Andra gör enkla instegsspel för nybörjare, men folk har aldrig hört om "rollspel". De har hört om "Drakar och demoner" men det var aldrig något de vågade testa på när de var små.
Därför uppstår inte mängden vuxna nybörjare i Sverige.
MEN - lösningen finns. Spel som Fiasco, som går att göra till en "vin och spel"-kvälls aktivitet. Mer produkter som bara visar upp enskilda delar av totalen, så folk kan hitta något att falla för. De produkterna saknas i Sverige, det finns säkert spel i spelbutikernas hyllor men det behövs ett bokförlag som sätter det i Bokias och Akademibokhandelns hyllor, eller in på Coolstuff, eller Lagerhaus, eller Game/Gamestop.
Jag är faktiskt lite bitter på diskussionen om bordsrollspelens död i Sverige, eftersom jag ständigt får höra "vi gör ju så mycket coolt, varför kommer de inte till oss". Men problemet är att det inte satsas tillräckligt på att nå ut till nya målgrupper. Och det kan nog bero på att det inte är lika många som behöver nya rollspelare för att sätta mat på bordet.
Slutar med en fråga: Om bordsrollspelen skulle bli en Märklin-hobby, om det bara blir ett intresse för de närmast sörjande där en eller två driver postorderbutiker på kvällarna och designers gör kärleksfulla produkter på sin kammare som säljer i ett par hundra exemplar som högst - är det så farligt? Kan det inte vara en miljö där extremt intressanta saker kan uppstå?
