Jag har oxå idéer!
Jag är en HÄNGIVEN improviserar-SL, och några av norra europas allra mest värde-urkiga äventyr har faktiskt jag varit upphovsman till! (jo, jag looovar)
Här är nåra tips:
Du kan improvisera precis ALLT, bara ha en övergripande dramatologisk struktur med åtminstone två "turning-points", där äventyret vänder sig och överraskar spelarna. (typ; "här har ni demonkulan ni bad oss hämta, gamle druid. Men varför skrattar ni så ondskefullt? Och varför förvandlar ni er till en befjädrad monstervampyr och tuggar på mina vänner?" eller "Vänta nu, är NI den fagra prinsessan vi lagt ner så mycket energi på att kidnappa? Alltså no offense, men när konungen beskrev er sa han att ni hade lockigt hår ner över halva ryggen. Vi tog för givet att det skulle börja någonstans på huvudet!" osv)
Dessutom behöver du åtminstone två karismatiska SLP. Överdriv järnet (enklare att överdriva när man improviserar.) Jag brukar sno karaktärsdrag från barnprogramsfigurer, men eftersom jag härmar så dåligt så tror mina spelare att jag kommit på alldeles egna personligheter. (Tänk dig kapten Haddocks personlighet på den gamle trollkarlsstofilen spelarna måste hånka med sig på sina äventyr. -Eller en stöddig Pelle Fant, fast i skepnad av den unga Amazondrottningen som spelarna måste förhandla med. Så länge du inte knakelibrakar, så märker de inte vem förlagan är!)
De enda detaljer man måste "skriva upp" (ned?), det är kartor. För improviserar du kartor, då tycker spelarna att du suger gammal spindelkonung.
Dessutom brukar det bli fel och dumt. ("Va, är det här hela slottet? Var sover vakterna, då?" "-Eh, när ni undersöker toaletten ser ni en lönndörr bakom medecinskåpet som leder ner i en underjordisk grottgång...")
Ja, det var väl det. Egentligen borde jag väl ha kommenterat Daniels inlägg här, men nu orkar jag inte klicka tillbaka och föra in det här inlägget vid diskussionens början. Sådeså.
/Rising
Spelledaren: "Du kan inte hugga resen i huvudet. Han är för stor för det!"
Bonnläppspelaren: "Vaddårå? Hurdå stor?"
Spelledaren: "Ja, hrm... vänta nu... äh, han är typ lika stor som, som..."
Bonnläppspelaren: "Lika stor som SILON?! (hans enda referensram, tydligen)"