Nekromanti Det här med att "prata med varandra"

[Feuflux]

I ungefär 100% av alla forumtrådar på temat "missnöje i spelgruppen" så kommer det råd som säger "prata med varandra". Om en spelare vill ha mycket strid och en annan spelare inte vill ha med strider alls, om en spelare vill få backstabba övriga och en annan spelare ha totalförbud mot förräderi i äventyrsgänget, etc, så säger vi "prata med varandra i spelgruppen och kom överens om hur vi ska göra".

Så gör vi inte i verkligheten säger jag lite provokativt då, inte i min verklighet i alla fall.

När jag var med i en DnD5-grupp så valdes spelet genom att en person tog på sig SL-hatten och sa "nu spelleder jag DnD5". En eller två spelare hintade någon gång att de gärna skulle testa något annat spel, men inget som kom upp i någon diskussion.

I min The One Ring-grupp så har jag spellett InSpectres några gånger när vi inte varit fulltagliga och en spelare tycker verkligen att det är roligt, medan TOR-SL verkligen tycker TOR är roligt. Sen har vi två som verkar allmänt nöjda oavsett och så jag som är någon slags sökare efter det bästa spelet TM och är seminöjd med båda. Men inte sätter vi oss tillsammans och diskuterar förväntningar och önskemål, det läser vi ut mellan raderna...

Så, jag har spelat med människor i kategorin "jag vill bara spela lite rollspel, nu kör vi" men inte med någon "nu ska vi stämma av gruppens önskemål och sedan välja spel/spelsätt som bäst passar detta".

Hur ser er verklighet ut?

 

[krank]

Hur ser er verklighet ut?

Allt mitt spelande de senaste tio åren har sett ut såhär – två varianter:

1) Jag utannonserar på WRNU att jag vill starta en grupp som spelar något specifikt. Jag beskriver vilken sorts spelande jag tänkt mig. De som svarar är intresserade av den sortens spel. Vi spelar den sortens spel. Då och då försöker jag stämma av och se ifall det är något spelarna vill ändra på, förbättra etc. Jag försöker anpassa mig efter det.

2) Jag blir medveten om en grupp som spelar något jag är intresserad av. Jag frågar SL hur hen tänkt sig olika saker – hur mycket strid, fokus på relationer, tvång att man har aktiv agenda, om det kommer finnas äventyr att klara av. När jag fått en känsla av hur tanken är så bedömer jag ifall det är intressant eller inte.



Inför min första More than Human-spelgrupp som jag drog ihop kort efter att jag flyttat ner hit för tio år sedan (oj, vad tiden går) så körde vi en hel del snack innan där spelarna fick prioritera från en lista olika saker de tyckte var viktiga att det fanns med kring bordet, vad de ville fokusera på etc. Sedan pratade vi utifrån vad de valt, och jag försökte anpassa min kampanj efter det. Det funkade jättebra.



Historiskt, innan jag flyttade hit: Spelgrupper uppstod spontant i en större bekantskapskrets. Alla var inte med och spelade allt. Man sökte sig till de grupper och spel som intresserade en. De i kretsen som gillade strid sökte sig inte till grupperna jag spelledde, till exempel.


Jag har inte haft en grupp där vi liksom efter ett tag upptäckt att vi vill olika saker sedan… gymnasiet, kanske? Jag har helt enkelt inte så stor förståelse kring hur det uppstår, så länge man kommunicerar ordentligt om förväntningar och spelstil innan man börjar spela.

 

[Rymdhamster]

I ungefär 100% av alla forumtrådar på temat "missnöje i spelgruppen" så kommer det råd som säger "prata med varandra".
[...]
men inte med någon "nu ska vi stämma av gruppens önskemål och sedan välja spel/spelsätt som bäst passar detta".

Fast de två är ju inte samma sak =D

Missnöjet uppstår ju i allmänhet ett tag efter att man börjat spela, och det blir uppenbart att alla inte är på samma spår =D

Då kan det vara en jäkligt bra idé att prata om det. Vilket vi ofta gjort. Sen slutar det kanske ibland med att man kommer fram till "det här funkar inte, vi lägger ner". Men det kan också lösa problemet om nån är beredd att byta spår.

Ibland kräver det kanske byte av en rollperson. Ibland kanske nån spelare hoppar av när det är uppenbart att denne inte kommer få det hen vill i kampanjen/gruppen.

Ibland kanske det betyder att kampanjen läggs ner, men det kan ju också vara ett steg i rätt riktning ibland.

Vi hade det senare för inte så länge sen. Spelledaren hade ett specifikt sätt hen vill köra kampanjen på, ungefär hälften av spelarna förstod dock inte vad det innebär och var ständigt missnöjda med hur spelet fortlöpte. Medan andra halvan som var med på spelledarens noter var missnöjda med första halvan som hela tiden verkade streta emot och klaga.

Det hade kunnat fortsätta så i flera månader, säkert, just eftersom alla i grunden ville spela rollspel. Men ständigt ökande frustration hos alla inblandade. Nu tog vi ett ordentligt snack om det istället, och kom till slut fram till att eftersom ingen ville anpassa sig till den andra sidan (av många orsaker) så kom vi fram till att det var bättre att lägga ner kampanjen och hitta på något annat.

Att prata är jättebra: om det finns ett problem, vill säga. Det behöver inte vara ett problem att en eller flera spelare egentligen vill spela något annat, om de är nöjda med att i alla fall få spela rollspel och inte sitter och klagar hela tiden. Nästa kampanj blir det förhoppningsvis något som passar dem bättre, som andra "står ut med" för att få spela rollspel.

Alla behöver inte ha roligt jämt. Så länge man inte lider, och i alla fall får ha roligt mestadels av tiden =)

 

[ceruleanfive]

Vår spelgrupp snackar igenom saker ganska ordentligt innan vi sätter igång något nytt. Och när vi väl är igång utvärderar vi efter varje möte huruvida vi faktiskt kör på linjen som vi har kommit överens om.

 

[RasmusL]

I och med att vi pratar om det så mycket på wrnu är det nog ganska många här som gör det. Utanför wrnu upplever jag det som EXTREMT ovanligt att göra det. Jag vill också på stå att wrnu verkligen inte är representativt för rollspelare i Sverige. I spelgrupperna jag är med i propsar jag på att prata om förväntningar och så. Det är ju egentligen lite Wheelan 101 att ha tydlighet i början, konfliktfas och sedan landa i mer eller mindre fungerande spel, så att det stormar lite är inget konstigt men blir mycket mer funktionellt om en har satt agendan från start, upplever jag iaf. Konstigt nog har lajvare som grupp inte fattat det här, de är vana vid att träffa deltagare i one-off situationer och jag blir ständigt förvånad över hur ouppdaterade de är, även många mer pålästa lajvare verkar 10 år efter ("vi spelar ROLL-spel, inte roll-SPEL" hörde jag så sent som ett par veckor sedan xD). Där blir det ofta outtalat och dysfunktionellt ety alla "vet ju hur en spelar rollspel" så det är ju dumt att prata om det, eller hur? Lajvsfären missade the Forge-konflikterna och därmed också lärdomarna från dem.

 

[Bifur]

Jag har två delvis överlappande spelgrupper. Båda är formade utifrån premissen "vi gillar rollspel, vill någon vara SL?" Någonstans har väl båda grupperna formats utifrån att vi har hyfsat stor tolerans för varandras preferenser men det är inget uttalat.

Idag när någon (ofta jag) föreslår ett nytt spel har vi kanske en diskussion om regler och ansats men det är ett prövande samtal som landar i någon slags minsta gemensamma nämnare. Jag kan inte påminna mig att någon sagt "jag vill spela såhär, erbjuder spel X det och är alla andra ok men det i så fall?"

Så min erfarenhet liknar väl den Feuflux har, möjligen kan man säga att det över tid skett ett indirekt naturligt urval av spelare som har hyfsat lika preferenser men utgångspunkten har aldrig varit en principiell diskussion om spelstil.

(Nu betyder det inte att vi inte diskuterar spelen men då är det ofta en abstraktionsnivå eller två ner - ungefär: den här mekaniken ger ett utfall jag inte tycker funkar med settingen och/eller min RP, kan vi ändra på något vis?)

 

[afUttermark]

Jag har två spelgrupper båda där basen utgörs av människor jag känt i 25 år eller mer. Vi har tjatat rollspel, ältat rollspel, diskuterat rollspel via mail, sms och över öl både på krog och hemma. Vi har pratat om det på kaféer, bussar, spårvagnar och tåg. Jag skulle tro att mitt tips är, håll dig med samma spelgrupp under minst tio år. hittar man ett crew som man klickar med håll fast vid det. I min nya grupp spelar vi ca 4-5 ggr om året. I och med flytt har jag kommit närmare min gamla grupp så vi är uppe i tio tolv spelmöten än så länge på ett år. living a rpg life

 

[entomophobiac]

I min nuvarande spelgrupp har jag själv (som SL och initiativtagare) sett till att vi pratar. Vi avslutade precis en annan kampanj och den diskuterade vi igenom efteråt. Jag förvarnade även "ikväll blir sista spelmötet", och vi hade samtalet om det innan med. Så jag försöker skapa ett utrymme för dialog helt enkelt.

Förr spelade jag väldigt sällan längre spel, så det blev vad det blev i större utsträckning. "Vad känner vi för ikväll?" typ.

 

[Feuflux]

I och med att vi pratar om det så mycket på wrnu är det nog ganska många här som gör det. Utanför wrnu upplever jag det som EXTREMT ovanligt att göra det. Jag vill också på stå att wrnu verkligen inte är representativt för rollspelare i Sverige.

Ja, jag tänkte kommentera något om urvalet människor som läser min fråga men tappade bort det. Klart jag får annorlunda svar av spelskapare och konventsspelledare än från en småbarnspappa som spelade Call of Cthulhu för 15 år sedan och tyckte det var kul och vill ha kul igen.

Fast de två är ju inte samma sak =D

Du ser ut att ha svarat bra på frågan trots mitt suboptimala inlägg så jag undviker att förtydliga mig.

Tack för alla svar hittills!

 

[RasmusL]

Ja, jag tänkte kommentera något om urvalet människor som läser min fråga men tappade bort det. Klart jag får annorlunda svar av spelskapare och konventsspelledare än från en småbarnspappa som spelade Call of Cthulhu för 15 år sedan och tyckte det var kul och vill ha kul igen.
!

Ja, menade inte att det var fel att ställa frågan här, bara att jag håller med dig om att "prata om det" är svårare utanför wrnu-svängen.

 

[Swedish Chef]

Jag har ju haft mer eller mindre samma spelgrupp i 15 år, och det viktigaste har väl alltid varit att spela. Vi är dock 3 olika SL vilket gör att vi ofta byter stil. Sne försöker vi snacka både innan vi väljer nytt spel och under tiden. Vi försöker korrigera spelstil så att den skall passa alla, vilket inte alltid går. Jag tycker att det är viktigt att snacka, och framförallt att sätta förväntningar.

Saker som dödlighet/system/stämning bör alltid diskuteras innan och med jämna mellanrum under en kampanj och jag försöker alltid få till att vi gör det.

 

[Knight_Schmidt]

Här har det ingen större betydelse. Vikten ligger hos spelet och att få till spelträffar varannan vecka. Men visst pratar man om olika spelstilar och lite hur man tänker agera.

 

[Tjocken]

Efter att vi inte hade spelat rollspel aktivt på ett par år tog jag på mig ansvaret att vara spelledare, vilket resulterat i att vi spelar det som jag vill spelleda. Vilket kommer vara det som jag är motiverad att lära in mig på då jag för tillfället uteslutande spelleder färdigskrivna äventyr/kampanjer. Jag kan ibland rådfråga gruppen om vad de skulle föredra, men jag har sista ordet.

Om någon annan i gruppen vill spela/spelleda något annat så är det upp till dem att ta initiativ till att spelleda, eller få mig intresserad av vad de vill spela.

Sen är vi en grupp som har spelat tillsammans till och från i 20+ år så vi känner varandra ganska väl och gillar liknande spel vilket gör att det inte blir så många avvikande åsikter när det kommer till hur vi ska spela.

 

[DanielSchenström]

Jag är en stor proponent för att prata med varandra. Det kan vara innan, medan, och efter. Det kan kompletteras av god observation. Det gäller inte bara missnöje i spelgruppen, det gäller missnöje på arbetsplatsen, i familjen, i skötandet av landet mm.
I verkligheten som jag befinner mig i är det spelledaren för respektive spel, och oftast värd/lokalägare av där dennes spel spelas som väljer hur det ska bli utifrån vilken metod denne tycker missnöjen och sådant ska hanteras.

Jag har spelat i 33 år nu och bland de missnöjen som dykt upp är:
-Spelare som nästan alltid kommer försent
-Samtal om saker inte relaterade till själva spelandet
-Spelare som alltid spelar samma typ av rollpersoner
-Spelare som drar iväg på egna upptåg och tar tid från den gemensamma upplevelsen
-Spelare som genomför en serie hämnder på varandra via orelaterade rollpersoner
-Spelare vars rollpersoners handlingar går emot gruppen
-Spelare vars rollpersoners handlingar ställer till det för gruppen
-Spelare vars rollpersoners är väldigt själviska
-Spelare som fuskar antingen genom att ljuga eller bara inte vara tydliga
-Spelledare som tar död på rollpersoners tillgångar
-Spelledare som är dåligt förberedda
-Spelare som fysiskt slår andra
-Spelare vars mobil stör för alla andra
-Spelledare som spelleder tråkiga/dåliga/ointressanta kampanjer/spel/äventyr
-Spelledare som har för få strider i sin kampanj

Hur gick det till kring detta i verkligheten? Det som nämns som bestraffningar i texten nedan är ofta avdrag eller tillbakahållande av erfarenhetspoäng och liknande.
-Spelare som nästan alltid kommer försent: Flera i gruppen har påpekat detta för de berörda, och resultaten varierar. Beroende på gruppering så kan eventuellt utfyllnadspel som Magic startas. Funderingar har funnits kring belöningar eller bestraffningar, men inte satts i drift.
-Samtal om saker inte relaterade till själva spelandet: Mängden missnöje detta skapar varierar med gruppering, med deltagarnas dagsform och stämning i spelet. För det mesta så tolereras det, i vissa fall så försöks det avbrytas, och för att hålla band på en del spelare ibland har bestraffningar införts.
-Spelare som alltid spelar samma typ av rollpersoner: Detta skapar ett väldigt litet missnöje, så pass att det bara tar sig uttryck i korta kommentarer. Det har dock kommit på tal i samtal. Vet inte om det finns någon konsensus eller om de ens är värt att försöka hitta ett.
-Spelare som drar iväg på egna upptåg och tar tid från den gemensamma upplevelsen: Det här är lite allvarligare och brukar få ett tydligt visande av missnöje av deltagare när det passerar deras smärtgränser. Det har inte vart upp för gemensam diskussion, men i en del enskilda samtal, och vissa spelledare och grupptryck hanterar det på olika sätt. Äventyrens och kampanjernas natur spelar också stor roll, vi har också kampanjer där majoriteten av allt som görs är enskilda upptåg och där är det inte samma sak.
-Spelare som genomför en serie hämnder på varandra via orelaterade rollpersoner: När detta var aktuellt innebar det en hel del suckande, ingen gemensam diskussion, men det gick över innan det behövdes.
-Spelare vars rollpersoners handlingar går emot gruppen: Pågående problem som har diskuterats oorganiserat då och då och tagits i enskilda samtal också. Vissa försök till självkorrigering görs ibland. Jag funderar kring detta då och då men då jag inte känner att jag har allt jag behöver för att ha ens en klar åsikt har jag inte heller kommit fram till hur jag vill ha det när jag spelleder, och i vilken utsträckning gruppens väl ska gå före individens.
-Spelare vars rollpersoners handlingar ställer till det för gruppen: Väldigt liknande den ovan på alla sätt. I ett fall ledde det till att en spelare inte fick vara med i en spelledares kampanj.
-Spelare vars rollpersoners är väldigt själviska: Medan detta gör andra spelare väldigt missnöjda och de vokaliserar detta, så för där jag är spelledare så vill jag inte förbjuda spelare att spela själviska rollpersoner. Däremot kan det vara så att jag behöver modifiera svårigheten för att kompensera för att vissa rollpersoner inte är lika delaktiga. När det gäller en del rent praktiska saker kring detta som lootande så är jag inte mot att bestämma att allt ska delas lika, men jag föredrar när önskemål kommer från spelare än att jag ska bestämma det rakt av.
-Spelare som fuskar antingen genom att ljuga eller bara inte vara tydliga: Detta har tagits upp i enskilda samtal, men inte med alla utövarna. Fusk på grund av dåligt pålästa spelare brukar straffa sig själv. Fuskande med exempelvis resultat av tärningsslag gjorde mig upprörd en gång i tiden men inte nu längre. Jag har inte uppfattar att den typen av fusk ger ett stort missnöje nu för tiden.
-Spelledare som tar död på rollpersoners tillgångar: Mina spelare är ett gäng mesar och sköter man inte sina hästar så svälter dem. Ingen diskussion behövs.
-Spelledare som är dåligt förberedda: Det här har aldrig gillats av de drabbade spelarna vars handlingar och vokaliseringar gjort sig hörda.
-Spelare som fysiskt slår andra: Det här hände i början av mitt rollspelande och jag har alltid ångrat att jag inte sade ifrån som spelledare, och vän till båda inblandade, men mer vän med förövaren vid tillfället.
-Spelare vars mobil stör för alla andra: Detta har tagits upp, eskalerades till bestraffning och har gett ett positivt resultat.
-Spelledare som spelleder tråkiga/dåliga/ointressanta kampanjer/spel/äventyr: Detta brukar diskuteras och spel, spelstil och sånt justeras.
-Spelledare som har för få strider i sin kampanj: Detta och andra saker diskuterades en bit in i en kampanj för att se vad folk tyckte om det och andra vanliga äventyrsbeståndsdelar.

Så, det snackas och diskuteras en del i min grupp. Vi har dock inte någon färdig mall som en diskussion innan ett nytt spel, eftersnack efter nåt äventyr utan det sker lite då och då.

Vad som ska spelas diskuteras vanligtvis inte utan de flesta spelare är intresserade av de flesta spel och är de inte det så står de över eller hoppar av det spelet. Därav så spelas det som någon av spelledarna vill spela för det mesta. Är det ett nytt spel så brukar spelledarna fråga efter ett första äventyr om folk vill spela mer. Vi pratar ihop oss om ordning vi ska köra saker och när ett äventyr/kampanj är klart kollar vi vem som vill spelleda härnäst. Då och då frågas det om folk är intresserade av ett visst spel, och för reservspel som jag håller i för en av speldagarna (vi spelar 2ggr/ vecka vanligtvis) så fick alla inblandade rösta på specifika spel, spelvärldar eller om det var en viss genre eller tema som de var intresserade av.

 

[Genesis]

Vi röstar generellt om vilket spel vi ska spela, både inför kampanjer och oneshots. Många av spelen vi spelar är ju spelledarlösa, men när det finns ett spel med spelledare kan man både föreslå ett spel med sig själv som SL, eller med någon annan. Vår nuvarande kampanj är Monsterhearts med Gustaf som SL, men det var jag som pitchade det vid uppstartsmötet. Ibland kan det hända att man är supersugen på att prova något visst spel, och då kan man säga till i förväg för att se vilka som är intresserade (oneshots, då). Det brukar nog mest vara jag som gör detta, om jag vill speltesta något innan jag kör det på konvent, till exempel.

I övrigt pratar vi nog en hel del med varandra, men vi är rätt samkörda och känner till varandras smak, så det är sällan det uppkommer problem. Men visst händer det, och då pratar vi om det, vilket är ganska effektivt, i min erfarenhet.

 

[Mannen i skogen]

Jag insåg för ett tag sen att jag mest spelar med folk som jag själv introducerat till rollspel och fostrat till att spela som jag vill spela. Så det behövs inte så mycket snack om spelstil. När jag tagit upp det har spelarna ofta blivit förvirrade för att det är så självklart hur man kör. De få som spelat med andra tyckte de andra grupperna körde på konstiga sätt.
Så... starta en rollspelssekt och hjärntvätta folk till att din spelstil är den enda spelstilen. :grin:

 

[Swedish Chef]

Jag vill också påpeka att prata med varandra inte bara innebär att prata om negativa saker. Eller det borde inte göra det i alla fall. Att ge beröm och förstärka saker som man tycker är positiva ger ofta väldigt bra resultat.

Sen tycker jag alltid att det viktigaste samtalet är det första, när man bestämmer vad och hur man skall spela. Saker som själviska spelare eller folk RP konflikter och hur dessa skall hanteras, bör tas upp här. Förväntar alla sig ett fullt samarbetande gäng eller hur kör vi?

 

[krank]

När jag tagit upp det har spelarna ofta blivit förvirrade för att det är så självklart hur man kör.

Relaterat: Jag har en hobby som i prncip går ut på att jag försöker hitta saker jag tar för självklara i min vardag eller mitt yrkesliv, och hitta nya sätt att beskriva och konkretisera vad det egentligen är jag gör. Varför jag gör dem, vilka alternativ som finns, och så vidare. Dels tycker jag att det är ganska roligt, eftersom det ger intressanta perspektiv, men jag tycker också att det ofta kan ge mig insikter och strategier för att tweaka och justera saker till det bättre.

Det är inte så att huvudsyftet är att kritisera eller få mig själv att sluta med vad det nu är jag funderar på, alltså.

Så… Jag tänker att kanske kan man prata om hur man gör det man gör, utan att tänka att alternativet är att göra det på ett annat sätt? Ofta är det mest "självklara" det som blir mest intressant att vrida och vända på…


Jag vill påpeka att det här absolut inte är något slags förslag till er att ni i er grupp ska göra annorlunda, jag fick bara en tanke som var lite relaterad till det du skrev.

 

[luddwig]

I min grupp pratar vi, men inte mycket. Jag är den evige spelledaren och jag känner mina spelare väl. Dom har lite olika preferenser men är flexibla så det är inga problem att kompromissa. Det som förekommer oftast är att jag ber om synpunkter på något och då får jag det, men sällan omfattande utan mer i stil med "gör som du vill, det bli bra oavsett".

 

[RasmusL]

Jag insåg för ett tag sen att jag mest spelar med folk som jag själv introducerat till rollspel och fostrat till att spela som jag vill spela. Så det behövs inte så mycket snack om spelstil. När jag tagit upp det har spelarna ofta blivit förvirrade för att det är så självklart hur man kör. De få som spelat med andra tyckte de andra grupperna körde på konstiga sätt.
Så... starta en rollspelssekt och hjärntvätta folk till att din spelstil är den enda spelstilen. :grin:

Det är väl inte ett helt dåligt råd. Fungerande team tar en jäkla tid och ett jäkla arbete att utveckla, särskilt i hobbysammanhang.

Om en ska lyssna på Tucker (https://en.wikipedia.org/wiki/Tuckman's_stages_of_group_development) och Wheelan (https://en.wikipedia.org/wiki/Group_development#Wheelan's_integrated_model_of_group_development) m fl så existerar spelgrupper, likt alla andra grupper (och individer, kulturer och världen i allmänhet, Clare W. Graves, Maslow, Frederic Laloux, Ken Wilber, etc)), inte som statiska konstanter utan utvecklas hela tiden. En utvecklad grupp fungerar bra utan en massa explicit kalibrering, en ny grupp gör inte det (och nej, inte ens din grupp, även om det känns som att alla klickar och är värsta bästa vänner från sekund ett). Att göra spelreglerna tydliga är viktigt för en grupp i början, mindre viktigt senare, och bör upprepas när gruppen förändras (nya kommer in eller existerande lämnar). Är det tydligt vilka regler som gäller i gruppen från start så är det mindre risk för konflikt i "storming"-fasen.

Som spelledare är det också bra att komma ihåg att "norming"-fasen karaktäriseras av artighet och konformism. Att spelet fungerar bra och konfliktlöst första fyra-fem spelmötena och alla verkar gilla det du gör är inte pga du som spelledare är så amazing, det är för att övriga deltagare inte har börjat ge röst åt sina önskemål. Viktigt därför att inte bara ta diskussionen "en gång och aldrig mer" utan istället återkommande. När det blir konflikt är det inte ditt fel som spelledare men absolut ditt ansvar att försöka guida gruppen genom det, det är vad det innebär att ta ledarrollen och det har du gjort vare sig du tänkt dig det eller inte.