Nekromanti Det här med att visualisera

[Rymdhamster]

De flesta som läser en karta tänker sig ju att de liksom hoppar in i kartan (som med tavlan i prosopopé) och går sen som i en 3d-visualisering längs vägarna på kartan för att se var de ska gå i verkligheten.

Umm... gör de?

 

[Genesis]

Det här måste ju vara fullständigt meningslöst att läsa om man inte kan visualisera det. Det går dessutom helt på tvärs mot den sortens skrivande som ofta framhålls som eftersträvansvärt när man snackar rollspel: koncist, fokus på konkreta saker som kan användas vid spelbordet. Jag upplever att den här sortens spelmaterial är fruktansvärt mycket angenämare, men det kan säkerligen uppfattas som poänglöst om man inte visualiserar det.

Jag har inget emot beskrivande, stämningsfyllda texter. Jag visualiserar dem inte, men det betyder inte att jag inte har något utbyte av dem. Jag uppskattar välskriven prosa, jag uppskattar stämning, jag uppskattar detaljer om hur platsen ser ut och vad som finns där. Jag behöver ingen bild i huvudet för att tycka att det är fräckt att den här platsen som scenen utspelar sig på är fylld av skrot.

Däremot är jag inte så intresserad av det i ett spel. Jag vill ha det kring bordet, men det faktum att det finns en stämningsfylld text i boken hjälper mig inte så mycket att få ut stämningsfyllt prat runt spelbordet. Då vill jag hellre ha regler och riktlinjer som åstadkommer detta.

 

[luddwig]

Intressant tråd!

Jag fick rätt dåligt resultat på testet. Hade svårt att visualisera en verklig person. Inser att jag inte heller visualiserar särskilt mycket när jag spelar rollspel, framförallt inte som spelare. Som spelledare visualiserar jag lite mer, åtminstone när det kommer till platser. Där kan jag ha en klar inre bild av hur det ser ut. Annars ligger fokus för mig som spelare på rollfigurens plats i händelseförloppet. Jag lever mig in i dialog, problemlösning, faror och så vidare. Det betyder inte att jag tycker att beskrivningar av hur något ser ut är oviktigt. Tvärt om kan en intressant beskrivning verkligen sätta fart på min fantasi, men det är inte så att jag direkt "ser" platsen. Jag "upplever" den. Det är samma sak med minnen av verkliga händelser. Jag kan återskapa känslan av AC/DC på Ullevi sommaren 2001. Vilken enorm stämning det var. Hur grymt bra bandet lät. Hur varmt det var. Hur oerhört kissnödig jag var när konserten närmade sig slutet. Men jag ser ingenting av det. Som kontrast har jag bra lokalsinne och kan känna igen platser som jag besökt förut - till och med detaljer - men sedan glömt bort.

 

[Björn den gode]

Umm... gör de?

Du läste resten av mitt inlägg också va? Så alltså nej, det tror jag inte att de gör, det var mer en reflektion om att undrens tid inte är förbi.

 

[Rymdhamster]

Du läste resten av mitt inlägg också va?

Ja, jag läste hela. Det var ganska förvirrande.

Men om du säger att det inte alls var så du menade så absolut!

 

[Svarte Faraonen]

Däremot är jag inte så intresserad av det i ett spel. Jag vill ha det kring bordet, men det faktum att det finns en stämningsfylld text i boken hjälper mig inte så mycket att få ut stämningsfyllt prat runt spelbordet. Då vill jag hellre ha regler och riktlinjer som åstadkommer detta.

Jag tycker snarare att text och bild kan hjälpa till att få in mig i ett specifikt mindset som hjälper mig att visualisera och förmedla mina visualiseringar. Rent regel- och procedurinriktade spel är hopplöst tråkiga för mig.

 

[Caligo]

De flesta som läser en karta tänker sig ju att de liksom hoppar in i kartan (som med tavlan i prosopopé) och går sen som i en 3d-visualisering längs vägarna på kartan för att se var de ska gå i verkligheten. Tänker att det är svårt att göra för den som inte visualiserar så bra? Eller nä ok då, det gör inte jag i vart fall och jag låg ju någonstans i mitten, och jag skulle nog bli väldigt förvånad om det var så, men med tanke på att frågan kom upp och efter resten av sakerna i den här tråden så skulle jag inte bli såå förvånad om det faktiskt var så.

Jag "hoppar" in i kartan och får någon slags "3D bild". Kanske inte så himla "verklig" men ändå. Jag är exceptionellt bra på att läsa kartor och hitta sedan - T.o.m. nu när jag ser jättedilgt är jag bra på kartor.

De flesta kartor i rollspel måste väl tolkas av spelledaren för att denne sedan beskriver hur det ser ut. Eller?

 

[Svarte Faraonen]

Något som kanske är relevant i sammanhanget är att diskuter rollspelsböcker som fantasiträning.

 

[Sodivra]

Jag fick 32/40. För mig är visualiseringen en asskön payback i rollspel, får jag en skön bild i huvudet är det det som kan lyfta en scen från bra till awesome. Det kan styra min gestaltning också, kommer ni ihåg när vi spelade Mist-robed gate, Gustaf/Genesis? Akupressurattackerna var något jag såg i bild och sedan verbaliserade. Eller, det var nog inte visualiseringen som styrde beteendet, snarare var visualiseringen bara lite snabnare än verbaliserandet.

Faraonen, angående formuleringen du la in ovan, jag älskar The Quantum Thief just för långa målande beskrivningar av saker jag inte KAN visualisera eftersom det är så märkliga saker...

 

[Ulfgeir]

Fick 27/40 men jag bukar sällan få direkt visuella bilder av situationer utifrån beskrivningar. Och jag kommer ALDRIG ihåg drömmar (minns inte ens att jag har drömt), såvida det inte är den där bilden man får när man vaknar upp med ett ryck och känslan av att man föll mot en säker död.

 

[Lupus Maximus]

Det där testet gav mig 13/40 (5%), så enligt den har jag nästan obefintlig visualiseringsförmåga.

Jag är van vid att vrida och vända på föremål i mitt huvud, men det är sällan i färg och vill jag ägna mig åt detaljer blir det ofta bara en liten del åt gången.

Jag skulle nog använda order föreställer mig mer än visualiserar med hur jag fungerar. Jag kan t.ex. minnas platser med hur väggar, dörröppningar, osv är placerade, och gå igenom byggnaden fast det var flera år sedan jag fysiskt var på plats. Jag mer känner väggarna än ser dem (eller "ser" dem som gråa eller genomskinliga otydliga skepnader).

Jag har också en mer taktil föreställningsförmåga, och då jag har tråkigt (t.ex. väntar i en kö) så kan jag öva grepp från kampsporten jag tränade för många år sedan, eller plocka isär och ihop en AK4. Jag känner motståndet i rörelser, osv.

När det gäller att titta på kartor så har jag mer en drönarvy, dvs som jag tittar på kartan. När jag sedan rör mig i området, så föreställer jag mig sedan kartan som jag vrider och vänder i huvudet.

Dock, i gränslandet mellan vaken och sömn får jag ibland "full IMAX-upplevelse" med detaljerad bild i fullfärg.

När jag rollspelar, så vill jag kliva in i min rollperson och uppleva spelvärlden från dennes perspektiv. Det blir inte att jag detaljerat ser, men när det är som jag vill kan jag "se" det som jag beskrev minnen ovanför, samt även utnyttja min "taktila visualisering".

 

[Mogger]

Men är det specifikt den där texten eller stämningstexter i allmänhet? Jag är kluven till just det exemplet då jag tycker texten är cool och ger mig en bild, men jag märker också direkt att jag inte har något att användning av just den bilden. Däremot så går jag nästan alltid igång på bra stämningstexter.

Stämningstexter i allmänhet, men just den i synnerhet. Abstrakta liknelser känns som en omväg för mig. Bra stämningstexter har jag inget emot

 

[afUttermark]

Mina rollspelstankar visualiseras allt som oftast som tecknad film. Hade ett intressant samtal med en kompis som har väldigt svårt att få tydliga bilder av djurmutanter. Och jag bara: "men vadå svårt det är ju som tecknad film."

När jag spelleder western så ser jag det som en film, dessvärre är jag ibland osäker om mina spelare ser samma film som mig...

 

[Mogger]

När jag spelleder western så ser jag det som en film, dessvärre är jag ibland osäker om mina spelare ser samma film som mig...

Du ser Young Guns. Jag ser Unforgiven. Övriga ser Tres Amigos, Django och Maverick.