I en tråd som vi hade här i augusti, i en diskussion om internet, så luftade jag en reflektion jag gjort angående allt slam som samlar sig i internets kommentatorsfält. Att de först och främst skrevs av män.
Den kommentaren blev kallad feministtrams, att det var politik. Det gjorde mig ledsen. Det var ju inte så att min observation saknade giltighet bara för att jag är feminist - det är i de allra allra flesta fall män som står för detta beteende, och jag var intresserad av att diskutera varför, och vilka män.
Nu har jag, med hjälp av en diskussion som blommat upp som anknyter till den reflektion jag gjorde om förekomsten av manliga troll på internet, börjat få lite klarare perspektiv på frågan. Jag skulle vilja ta upp diskussionen igen.
Internetrörelsen #prataomdet skapade under hösten utrymme för manliga och kvinnliga skribenter att prata om egna negativa sexuella upplevelser - det rörde sig om olika gränsdragningar, gråzoner och övertramp som förekommer i sexuella situationer, vilket också väckte en mycket angelägen diskussion kring manlighet, sexualitet och privilegium.
Detta har också lett till att det blivit enklare att rikta uppmärksamheten även emot det manliga trollet - för att denne har följt med in i även #prataomdets kommentatorsfält, och för att denne där (och via mail, post och blogginlägg) systematiskt försöker tysta ner dessa röster - kränkningar är vardagsmat, hot förekommer, vissa mycket grova. P1:s program Tendens tar upp detta under temat "Slampor som hon finns överallt".
UR uppmärksammar också att dessa reaktioner även rör sig om sexualitet i förbindelse med ras och etnicitet. Efter att de lanserat en film för sexualupplysning där en mörkhyad yngling har sex med en mer ljushyad flicka i en scen så överröstes de av rasistiskt och sexistiskt trollande.
Det är något med diskussionen kring sexualitet som gör detta så explosivt. Rådande manlig sexualitet - då menande den som är "rovdjurslik", som tar för sig ("man vet ju vad män vill ha") och förväntar sig att få göra det också - ska av denna grupp försvaras till varje pris. Kvinnlig sexualitet rannsakas däremot och behängs gärna med nedsättande omdömen såsom "slampa", "hora", "våp". Det är, i deras logik, kvinnornas fel om de blir utnyttjade eller våldtagna. Om de inte förstått att ett visst beteende leder till en sexuell akt - må det vara att ha kort kjol, vara berusad eller ens gå in på en bar - så är de bara korkade och omdömeslösa. Två aktuella exempel som kan föras på tal är attityden mot de två kvinnor som anmält Julian Assange för våldtäkt, och mot journalisten Lara Logan, som blev våldtagen på Tahrirtorget i Kairo. Den typen av karaktärsmord har länge fått fortsätta även när fallet når domstol, även fast vi sakta ser en förbättring.
Det här är extrema fall av hur grupper av män (och enstaka kvinnor), som inte tål att få sin position ifrågasatta, använder internets anonymitet för att sparka bakut. Jag menar att det rör sig om privilegier: de privilegier som utövas av män som upprätthåller den rovdjurslika bilden av manlig sexualitet, den som länge fick vara förhärskande, och som till exempel gjorde att pojkar, när sexualundervisningen först kom, inte fick någon sådan ("man vill ju inte väcka den björn som sover"). Det har också att göra med de privilegier som grupper av män (och kvinnor) vill upprätthålla genom att tillhöra normen "svenskar". Kulturrasism och främlingsfientlighet.
Även när vi inte ser till extrema fall så tycker jag att jag kan känna igen detta med att inte vilja erkänna privilegium även i andra situationer. När jag startade en diskussion här på forumet kring en artikel om vilken position nörden innehar, så blev reaktionerna övergripande negativa. Skribenten påpekade att nördidentiteten bara kan tillfalla individer som har tid och medel att ägna sig åt sådana sysselsättningar, att nördens verksamhet är världsfrånvänd (kalla det "eskapistisk") och en del andra ganska självklara saker (i mina öron), och drog sina egna slutsatser kring detta, från sin position. Forumet slog bakut.
Detta är alltså några reflektioner jag bär med mig nu i fråga om privilegium, internet, sexualitet, kön och lite andra saker. Det kan nog räcka som bränsle åt åtminstone 101 olika deldiskussioner.
Den kommentaren blev kallad feministtrams, att det var politik. Det gjorde mig ledsen. Det var ju inte så att min observation saknade giltighet bara för att jag är feminist - det är i de allra allra flesta fall män som står för detta beteende, och jag var intresserad av att diskutera varför, och vilka män.
Nu har jag, med hjälp av en diskussion som blommat upp som anknyter till den reflektion jag gjorde om förekomsten av manliga troll på internet, börjat få lite klarare perspektiv på frågan. Jag skulle vilja ta upp diskussionen igen.
Internetrörelsen #prataomdet skapade under hösten utrymme för manliga och kvinnliga skribenter att prata om egna negativa sexuella upplevelser - det rörde sig om olika gränsdragningar, gråzoner och övertramp som förekommer i sexuella situationer, vilket också väckte en mycket angelägen diskussion kring manlighet, sexualitet och privilegium.
Detta har också lett till att det blivit enklare att rikta uppmärksamheten även emot det manliga trollet - för att denne har följt med in i även #prataomdets kommentatorsfält, och för att denne där (och via mail, post och blogginlägg) systematiskt försöker tysta ner dessa röster - kränkningar är vardagsmat, hot förekommer, vissa mycket grova. P1:s program Tendens tar upp detta under temat "Slampor som hon finns överallt".
UR uppmärksammar också att dessa reaktioner även rör sig om sexualitet i förbindelse med ras och etnicitet. Efter att de lanserat en film för sexualupplysning där en mörkhyad yngling har sex med en mer ljushyad flicka i en scen så överröstes de av rasistiskt och sexistiskt trollande.
Det är något med diskussionen kring sexualitet som gör detta så explosivt. Rådande manlig sexualitet - då menande den som är "rovdjurslik", som tar för sig ("man vet ju vad män vill ha") och förväntar sig att få göra det också - ska av denna grupp försvaras till varje pris. Kvinnlig sexualitet rannsakas däremot och behängs gärna med nedsättande omdömen såsom "slampa", "hora", "våp". Det är, i deras logik, kvinnornas fel om de blir utnyttjade eller våldtagna. Om de inte förstått att ett visst beteende leder till en sexuell akt - må det vara att ha kort kjol, vara berusad eller ens gå in på en bar - så är de bara korkade och omdömeslösa. Två aktuella exempel som kan föras på tal är attityden mot de två kvinnor som anmält Julian Assange för våldtäkt, och mot journalisten Lara Logan, som blev våldtagen på Tahrirtorget i Kairo. Den typen av karaktärsmord har länge fått fortsätta även när fallet når domstol, även fast vi sakta ser en förbättring.
Det här är extrema fall av hur grupper av män (och enstaka kvinnor), som inte tål att få sin position ifrågasatta, använder internets anonymitet för att sparka bakut. Jag menar att det rör sig om privilegier: de privilegier som utövas av män som upprätthåller den rovdjurslika bilden av manlig sexualitet, den som länge fick vara förhärskande, och som till exempel gjorde att pojkar, när sexualundervisningen först kom, inte fick någon sådan ("man vill ju inte väcka den björn som sover"). Det har också att göra med de privilegier som grupper av män (och kvinnor) vill upprätthålla genom att tillhöra normen "svenskar". Kulturrasism och främlingsfientlighet.
Även när vi inte ser till extrema fall så tycker jag att jag kan känna igen detta med att inte vilja erkänna privilegium även i andra situationer. När jag startade en diskussion här på forumet kring en artikel om vilken position nörden innehar, så blev reaktionerna övergripande negativa. Skribenten påpekade att nördidentiteten bara kan tillfalla individer som har tid och medel att ägna sig åt sådana sysselsättningar, att nördens verksamhet är världsfrånvänd (kalla det "eskapistisk") och en del andra ganska självklara saker (i mina öron), och drog sina egna slutsatser kring detta, från sin position. Forumet slog bakut.
Detta är alltså några reflektioner jag bär med mig nu i fråga om privilegium, internet, sexualitet, kön och lite andra saker. Det kan nog räcka som bränsle åt åtminstone 101 olika deldiskussioner.
