Ettan är det odifferentierade, tvåan den första uppdelningen, dualiteten, alienationen, antitesen (osv), trean är syntesen, den nya och högre enheten. Ungefär så minna jag att Jung lade ut texten i någon av sina skrifter.
Hos Hegel och andra som följde hans tankespår är syntesen det tredje steget i dialektiken (efter tes och antites), är den nya enheten, den nya och högre insikten eller varaformen.
I judisk tanke var tre himlens tal, fyra jordens (de fyra hörnen, de fyra väderstrecken), och därför var 7 (dvs 3+4) ett fullkomlighetens tal (dvs helheten av himlarna och jorden). Likaså 12 (dvs 3x4). 6 däremot är nästan 7, men bara nästan; alltså finns här en brist, och brist är ofullkomlighet, är negativt. Därmed är 3 stycken 6:or, dvs 666, den fullkomliga ofullkomligheten, dvs så illa det kan bli! Osv – judisk talmystik är omfattande.
PS: Jung igen (mer dök upp i minnet): 2:an är spännande! Ja, 2 innebär splittring av den ursprungliga enheten, innebär spänning, uppdelning osv – men är också det steg som skapar talserien: först med 2:an skapas även siffran 1; innan fanns inget den kunde stå i relation till; 2:an skapar definition av det innan odifferentierade (jämför med Tao Te King, första kapitlet!). Utan 2:an skulle inget uppstå. Men det är i 3:an som harmoni åter är möjlig.
