Re: Landhaj
I introäventyret Mos Mosel, där kartan är ett rätt tydligt sydsverige
Yeah, det stämmer nog, fast vi tänkte inte så när vi var små, och egentligen tycker jag än idag att vi resonerade rätt; det utspelar sig ju i framtiden, efter en stor katastrof, och då skall ju världen kunna se väldigt annorlunda ut än den gör idag.
Men framförallt är jag nog tacksam över att vi kunde se på spelet med de magiska glasögon som är rollspelsmediets starkaste trumfkort; vi tittade ju på kartan genom våra
rollpersoners ögon, och såg en värld som låg öppen för oss att upptäcka; inte med våra
egna ögon, varpå vi i sådna fall skulle ha vetat precis vad som fanns bortom kartans yttre gränser.
Egentligen tycker jag att det är den vackraste egenskap en rollspelare överhuvudtaget kan ha, och att vi borde arbeta mer för att uppnå det stadiet. Mindre "vilka historiska personer har ni använt i era kampanjer?" (en fråga som saknar de magiska glasögonen och som ersätter den sanna fantasin med en sorts sval cerebral distans utan engagemang eller värme) och mer... Tja, vad är det för frågor som egentligen är viktiga när man vill hitta på en/ett rollspel/kampanj/äventyr/rollperson/varelse/religion som uppmuntrar läsaren att ta på sig sina magiska glasögon när hon ser det? Hur får man läsaren att känna sig direkt engagerad i världen och inte bara som en fånig dumskalle med flottigt hår och hängslen som sitter och
analyserar världen på ett sätt som ingen rollperson skulle kunna göra?
Att
åskådliggöra, och inte
genomskådliggöra, det... hmm, det borde vi tala mer om här på forumet. Äh... Det är ju det jag brukar prata om. Glöm vad jag har sagt. Min slutpoäng är iaf att min ozelotrollperson i mutant visst passade in i spelets anda. Tycker jag.