Nekromanti Det missförstådda mörkret

[Agon]

Fantasy bygger ju nästan jämt på det onda mot det goda. Det är simpelt och bra, alla vet vem som ska slå på vem… med vissa undantag, självklart.
Det som jag undrar över är, varför blandar man så ofta in ljus och mörker i snacket om gott och ont? ”De mörka krafterna från Mordor”, ”the dark side of the force” för att bara nämna två klassiskt exempel.
Vad har det med saken att göra?

Människor är rädda för det okända, det vet alla. Eftersom vi inte ser något i mörker så får mörkret representera det okända. Det som vi är rädda för har vi väldigt lätt för att utpeka som ont.
Detta har till och med gått så långt att de onda har gått på det. Om någon satsar på att bli ond så vänder han sig genast till den mörka sidan, för alla vet ju att mörkret är ont.

Det mest strategiskt smarta man kan göra i en fantasyvärld måste vara att använda den andra sidans kraft.
Om Gandalf helt plötsligt använder mörka krafter, eller Sauron använder de ljusa, så kommer den andra sidan att bli så helt paff att dom inte fattar vad som händer innan det är kört.
Frågan är bara vem som kommer på det först.

 

[Gurgeh]

Det mest strategiskt smarta man kan göra i en fantasyvärld måste vara att använda den andra sidans kraft.
Om Gandalf helt plötsligt använder mörka krafter, eller Sauron använder de ljusa, så kommer den andra sidan att bli så helt paff att dom inte fattar vad som händer innan det är kört.
Frågan är bara vem som kommer på det först.

De har redan kommit på det för länge sedan, men en del av mörkrets själva essens är att man inte kan använda det till goda handlingar. (Jag utgår från Sagan om ringen och Stjärnornas krig nu.) Gandalf, Elrond, Galadriel och andra som borde ha koll på hur världen fungerar upprepar till leda att ondra krafter inte kan användas för att göra goda saker. I Star Wars antyds det i alla fall att den mörka sidan korrumperar oavsett vad man vill göra med den. Det skulle till exempel inte förvåna mig om Anakin Skywalker blir Darth Vader när han försöker använda onda krafter till ett gott syfte.

Men när jag tänker efter gillar jag ju inte absolut godhet och absolut ondska!

/tobias

 

[Johan K]

Bibelen, kanske ?

Kan det inte vara som så att det egentligen börjar med Bibelen & andra sådana religösa böcker. De blandar ju gott & ond, ljus & mörker...
Så allt kanske började där & sedan har det fortsatt så.

 

[Krille]

Jag funderar på den omvända: de goda hjältarna smyger sig över gränsen in i Ondskans rike i ett desperat försök att ge den Onde vad han förtjänar - och blir fångade av gränspatruller. I vanlig ordning släpas de ner i en fängelsehåla, metodiskt förhörda, undersökta, registrerade et cetera, och sedan satta i en cell.

Lagom till att hjältarna börjar planera att fly så släpps en orch in i cellen - klädd i proper kostym och presenterar sig som deras juridiska ombud i den kommande spionrättegången. Spionrättegången visar sig vara en ordentlig juridisk historia, där de faktiskt får möjlighet att uttala sig. Åklagaren häcklar dem för att vilja förstöra den demokratiska republiken Mordor och försvarsadvokaten hävdar att hjältarna är offer för en konspiration på högsta nivå.

Allt eftersom rättegången går så blir det mer och mer uppenbart: den onde härskaren dog för något sekel sedan, och hans dåvarande älskarinna ärvde tronen och har sedan dess arbetat hårt för att göra det onda riket till en god och demokratisk nation. Numera finns fackföreningar, ras- och könsjämlikhet, allmän skola, allmän rösträtt, ordentlig välfärd, god infrastruktur et cetera. Kruxet är det goda kungariket bortom bergen, som hela tiden hetsar till krig och envisas med att hugga huvudet av alla sändebud och ambassadörer som det "onda" riket skickar med jämna mellanrum, utan rättegång.

Så våra ärkehjältar befinns skyldiga, men om de går med på att fungera som fredssändebud till den goda monarkin så har regeringen gått med på att låta drottningen utdela amnesti. Men går de med på det så kommer de att uppfattas som förförda av ondskan. Och om de inte tar emot amnestin så väntar livstids fängelse - vilket för gängets alvmagiker är lång tid...

 

[Ulfgeir]

Jag gillar definitivt den iden. =^_^=

Fast klart behöver ju inte vara så att älskarinnan där har gjort dessa förändringar i ett gott syfte. Hon kanske helt enkelt inte ansåg sig kunna anbringa tillräckligt mycket skräck för att regera som hennes före detta pojkvän gjorde. Så istället går hon på att lura folket så att de tror att de lyder henne av egen fri vilja. Åtminstone är väl det vad "hjältarna" kommer tro...

/Ulfgeir

 

[Insignia]

Jag har en gammal oanvänd idé om en fantasyvärld där godhet är mörk och ondska är ljus. Det tyckte i alla fall jag var kul Fast i boken jag skriver nu finns inte ens begreppen ondska och godhet; det är nästan ännu roligare.

 

[Agon]

Re: Bibelen, kanske ?

Jo, högst troligt...
suck
Alltid denna Bibel!
Det skulle va bra om det visa sig att den bara är total lögn och allting är precis tvärt om. Gud är den onde och allt vi trodde var gott är egentligen ont.

Tänk efter liksom... Djävulen förespråkar köttsliga lustar...
Måtte Gud ta den som klagar!

 

[Ackerfors]

Eller så gör man som jag...

...ser bibeln som den är. En sagobok.

Tänk efter liksom... Djävulen förespråkar köttsliga lustar...

Hmm... ja, det var ju ett sätt att se det på... Att han är symbol för synder och "ondska" är ju ett annat sätt. Jag ser honom som en kompis...

*går ut, visslandes på 'Not a sinner nor a saint'*

 

[Agon]

Mycket bra måste jag säga!
Grundiden till en ny bok?
Sanningarna om Midgård
Kan man ana mörkläggning av Elron?
Vad håller egentligen Saroman på med? Försöker han avla fram en art med supersändebud?
Och om Mordor nu har blivit ett rike genomsyrat av godhet, vad har då advokaterna där att göra?

Frågorna hopar sig.
Kan svaret finnas i balrogens innerficka?

 

[Johan K]

De eviga frågorna !!

Tjaa, vad ska man säga... Håller med dig, det skulle vara skoj att få svar om de var lögn eller inte.
För min del så känns det som de där frågorna kommer att ältas i den oändliga. Tror nog aldrig att man riktigt kommer att få svar på nån av frågorna, om jag ska vara ärlig.

 

[Storuggla]

Jag vill bara tipsa om MAR Barkers verk The Golden Man och.. öh.. .den andra. Utspelar sig på Tekumel där Gott och Ont inte finns, utan endast plikt. En präst som offrar ett skrikande barn på sin guds altare är inte ond, han gör sin plikt och är allmänt respekterad av folk. Om han däremot vägrar anses han var subversiv och konstig.

Dessutm vill jag tipsa om allt som utspelar sig i Glorantha, där den "goda" kraften i världen har tämjt "Kaos" och uttnyttjar det för att ge fred och välstånd till den övriga världen.


Storuggla, misstänker att någon skäggig orlanthier kommer protestera

 

[Agon]

Re: De eviga frågorna !!

Jo, kanske...
Om Gud en dag stiger ner på Jorden och säger klart och tydligt, utan omsvep, att han inte finns, då kan folket förhoppningsvis acceptera det och gå och skaffa sig ett liv, en hobby och ett annat samtalsämne. Med andra ord, börja spela rollspel.

 

[Ackerfors]

fNiZz [ot]

Jag antar att det är min plikt att spela rollspel med dig med tanke på att det var jag som lurade hit dig.

 

[Gurgeh]

Ändamålen och medlen

Jag funderade en gång (och funderar ibland fortfarande) på en fantasyvärld med den treditionella uppdelningen mellan ont och gott.
På den ena sidan har vi rollpersonerna, medlemmar av en riddarorden med vita springare, smattrande fanor, lansar, guldlockiga hjältar och fagra (men kyska) jungfrur som klänger på dem. Kort sagt så äckligt goda att man får sockersjuka.
På den andra sidan har vi ett prästerskap av svartmuskiga män i mörka kåpor. De kidnappar barn, offrar jungfrur på stenaltare, kopulerar hämningslöst, använder magi (som naturligtvis är ondskans redskap) etc. etc. Helt enkelt ett gäng traditionella jätteondingar som man kan hacka ihjäl när man inte har något viktigare för sig.

Det finns däremot ett problem som rollpersonerna märker när de kommit en bit in i organisationen: de onda prästerna har ett väldigt gott syfte. Världen gränsar till en kaosdimension varifrån de onda demonerna ibland kliver igenom och ställer till oreda. Prästerna offrar människor, dricker blod och utför hedniska riter för att blidka demonerna. Så länge de får människooffer med jämna intervaller håller de sig lugna; om de fått vara utan för länge kan de bli sura och komma över till andra sidan för att hämta sina offer själva. Rollpersonernas riddarorden utgör det verkliga hotet mot världens fortsatta existens.

Och nu har jag spoilat twisten och kan inte använda den. Typiskt!

/tobias

 

[Netfeed]

Re: Ändamålen och medlen

Det finns däremot ett problem som rollpersonerna märker när de kommit en bit in i organisationen: de onda prästerna har ett väldigt gott syfte

det är det som är problemet med det mesta, det som någon anser vara "gott" anser andra vara "ont". tar man exempel från den vanliga världen, IRL, så kan ju Bush anse att han handlar efter allas bästa medans Bin Ladin handlar även han enligt sig själv för allas bästa.

men sedan finns dt ju de författare som gillar abstrakt "gott" och "ont". tolkien. det onda är ünter ont och det goda är ünter gott, sedan finns det en lite grå zone men det bryr sig ingen om...

allting är egentligen samma sida av samma mynt, det "onda" handlar för att de tror att de skapar "gott", sedan att författarna oftast skriver om att de onda som de hemska och man får följa med den jätte snälla och trevlig, men oftast med en lite korrupt del, är en helt annan sak

alltså efterlysning: böcker som handlar om det "onda" istället så att man kan få följa den delen, tänk er det skulle vara mycket roligare om saruman i lotr eller om jangang i SoT skulle varit huvudkraktärer istället för de ytterst trista huvudkarakträerna...

 

[Ackerfors]

Re: Ändamålen och medlen

Hmm...jag förstår vad du menar, men i fallet Tolkien stämmer inte det. Sauron vill inte göra gott och det finns inte en möjlighet att han skulle tro att han gör gott. Förslava alla folkslag kan inte ens den dummaste tro att det är att göra gott.

I fallet Bush och Bin Ladin så stämmer det däremot mycket bättre, även om vi inte ska spinna vidare på det då jag vet att politiska diskussioner ogillas (läs: är off-topic) här.

 

[Ackerfors]

Re: Ändamålen och medlen

Jag gillar uttrycket "så äckligt goda att man får sockersjuka"...

Ja, jag har inte så jättemycket att skriva egentligen. Det är en otroligt bra idé, även om man bara skulle använda det till en kampanj, vilket jag tycker är tillräckligt.

 

[Netfeed]

Re: Ändamålen och medlen

jo men det möjligheten är 0,0000000001 eller även kallad 09 procents chans att han skulle tro att han gör gott...

kommer inte ihåg vart ajg fick 09 ifrån, hmm

//Netfeed, som tycker att vi itne skall ha någon politisk disskussion, det var ju bara ett exempel

 

[chrull]

Nein nein nein nein

Är det då inte roligare att låta de goda slakta sin väg fram och göra allt sånt där som många hjältar faktiskt gör, allt i godhetens namn. Allt DUMT alltså.

Det är ju väldigt vanligt att goda hjältar dödar, själ och struntar i att vara så goda egentligen, så länge de har den där ondskan att bekämpa.

Låt de ställas inför det själva. Låt dem upptäcka hur de själva anser att ändamålen helgar medlen.

Exakt hur det skulle gå till får någon annan komma på.

chrull

 

[Ackerfors]

Woha!!

Värsta idén fick jag nu.

Det finns två "parallella" (jävla massa L så jag tror jag stavat fel) kontinenter. Båda kontinenterna tror att den andra kontinenten är ond, så båda skickar ut varsitt äventyrsgäng. När de gängen slutligen möts så är de varandras exakta spegelbilder, med allt vad det innebär av "kämpandet i det godas namn".

Svårt att förklara och idén kanske var dålig, men det var iaf första intrycket när jag läste ditt inlägg...