Nekromanti Det missförstådda mörkret
- Thread starter Agon
- Start date
Re: Eller...
men det finns ju hjältar i Världen nu, ta USA till exempel tänk, på allt gott dom gjort, dom har tagit bort den där elaka diktatorn, dom har jagat ut dom där kvinno förföljarna i afganistan etc...
Man undrar ju hur världen varit om vi hade haft en värld med bara Fn och sådant därnt
men det finns ju hjältar i Världen nu, ta USA till exempel tänk, på allt gott dom gjort, dom har tagit bort den där elaka diktatorn, dom har jagat ut dom där kvinno förföljarna i afganistan etc...
Man undrar ju hur världen varit om vi hade haft en värld med bara Fn och sådant därnt
Akutabi Gamma
Veteran
Bobo....
Fanns det inte en gammal serie med en björn (eller liknande) med grön hatt? Han bodde tillsammans med gnuttarna (ren gissning) som var luddiga, vita och gosiga huvudfotingar...
Jag har för mig att Bobo räddade en av sina vänner från en häxa och gjorde häxan snäll...
Alltså: Bobo är en riktig hjälte, för han kan vända över häxor och andra elakingar till den "snälla" (beroende på hur man ser det) sidan!
Fanns det inte en gammal serie med en björn (eller liknande) med grön hatt? Han bodde tillsammans med gnuttarna (ren gissning) som var luddiga, vita och gosiga huvudfotingar...
Jag har för mig att Bobo räddade en av sina vänner från en häxa och gjorde häxan snäll...
Alltså: Bobo är en riktig hjälte, för han kan vända över häxor och andra elakingar till den "snälla" (beroende på hur man ser det) sidan!
Rising
Vila i frid
Re: Bobo..[OT,men se det som en midsommarspecial]
"Fanns det inte en gammal serie med en björn (eller liknande) med grön hatt?"
Jupp. Det är mycket märkligt, men stackars Bobo verkar vara en av vår tids mest ignorerade seriehjältar. Serien var ju klart schysst, men det är rejält svårt att hitta någon Bobo-information på nätet.
Han hade iaf en kewl kikare som man kunde teleportera med. Först tittade man i kikaren och riktade den mot en palts man ville åka till, sedan vred man ringarna i kikaren (det var en teleskopkikare) tills bokstäverna på dem bildade det hemliga ordet, och så kunde man resa iväg. Eller såsom Bobo uttryckte det: "Vrid ringarna till max, så de bildar ordet FLAX!"[/i] Hur djävla stenhårt som helst.
Gnuttarna var med också, det har du rätt i. De var förstås solklara smurf-ripoffs. (Det fanns till och med en "gammel-gnutt"...) De bodde i balla sfäriska trädkojor, det gillade jag dock. Deras antagonist var en konstig grön sak med lång näsa som kallades för Gnuttätaren. Han var skitball, faktiskt bättre än Gargamel.
Nåja, Bobo var mer eller mindre en fattigmansversion av alla andra populära barnserier på den tiden. Gnuttarna var som sagt rätt lika smurfatna, och Bobo själv vågade aldrig vara politisk eller "vuxen" som Bamse. Han hade visserligen en rödhårig dockflicka (alla med rödhåriga flickvänner får på något sätt automatiskt en massa gratis respektpoäng i min bok) men knullade aldrig, till skillnad från Bamse, och så var det bara standardäventyr om och om igen. Aldrig några skönt moraliserande historier om mobbing eller feminism som man kunde få från Bamse.
Men den där kikaren och gnuttätaren var ju bara sååå balla...
/Rising
kommer ihåg att Bobo var galen i gurkor. Det var hans gimmick, han käkade hur många gurkor som helst, han var helt galen i gurkor.
"Fanns det inte en gammal serie med en björn (eller liknande) med grön hatt?"
Jupp. Det är mycket märkligt, men stackars Bobo verkar vara en av vår tids mest ignorerade seriehjältar. Serien var ju klart schysst, men det är rejält svårt att hitta någon Bobo-information på nätet.
Han hade iaf en kewl kikare som man kunde teleportera med. Först tittade man i kikaren och riktade den mot en palts man ville åka till, sedan vred man ringarna i kikaren (det var en teleskopkikare) tills bokstäverna på dem bildade det hemliga ordet, och så kunde man resa iväg. Eller såsom Bobo uttryckte det: "Vrid ringarna till max, så de bildar ordet FLAX!"[/i] Hur djävla stenhårt som helst.
Gnuttarna var med också, det har du rätt i. De var förstås solklara smurf-ripoffs. (Det fanns till och med en "gammel-gnutt"...) De bodde i balla sfäriska trädkojor, det gillade jag dock. Deras antagonist var en konstig grön sak med lång näsa som kallades för Gnuttätaren. Han var skitball, faktiskt bättre än Gargamel.
Nåja, Bobo var mer eller mindre en fattigmansversion av alla andra populära barnserier på den tiden. Gnuttarna var som sagt rätt lika smurfatna, och Bobo själv vågade aldrig vara politisk eller "vuxen" som Bamse. Han hade visserligen en rödhårig dockflicka (alla med rödhåriga flickvänner får på något sätt automatiskt en massa gratis respektpoäng i min bok) men knullade aldrig, till skillnad från Bamse, och så var det bara standardäventyr om och om igen. Aldrig några skönt moraliserande historier om mobbing eller feminism som man kunde få från Bamse.
Men den där kikaren och gnuttätaren var ju bara sååå balla...
/Rising
kommer ihåg att Bobo var galen i gurkor. Det var hans gimmick, han käkade hur många gurkor som helst, han var helt galen i gurkor.
Dimfrost
Special Circumstances
Gnuttarna [ännu mer OT]
Alltså, jag vet att du har stenkoll på alla saker som var poppis för barn på 80-talet, men nu har du faktiskt fel. Gnuttarna var en av mina favoritserier när jag var liten (ja,de fick en egen tidning också), och de var inte alls bara en smurfklon. Jag minns särskilt ett avsnitt som handlade om gnuttarnas historia, där de kom vandrande från dimhöljda berg och genom djupa skogar med en klart Trudvangsk prägel. I allmänhet byggde de främsta historierna på storskogsmystik och skräcken för det okända. Jag minns att det fanns något otäckt i en grotta som jag tyckte var grymt hemskt. (Visst, visst, jag var nog sju år eller så, men men...)
/Dimfrost, som äter gurka just nu, faktiskt.
(Inte helt seriöst inlägg, för övrigt.)
Alltså, jag vet att du har stenkoll på alla saker som var poppis för barn på 80-talet, men nu har du faktiskt fel. Gnuttarna var en av mina favoritserier när jag var liten (ja,de fick en egen tidning också), och de var inte alls bara en smurfklon. Jag minns särskilt ett avsnitt som handlade om gnuttarnas historia, där de kom vandrande från dimhöljda berg och genom djupa skogar med en klart Trudvangsk prägel. I allmänhet byggde de främsta historierna på storskogsmystik och skräcken för det okända. Jag minns att det fanns något otäckt i en grotta som jag tyckte var grymt hemskt. (Visst, visst, jag var nog sju år eller så, men men...)
/Dimfrost, som äter gurka just nu, faktiskt.
(Inte helt seriöst inlägg, för övrigt.)
Rising
Vila i frid
Re: Gnuttarna [ännu mer OT]
"Alltså, jag vet att du har stenkoll på alla saker som var poppis för barn på 80-talet, men nu har du faktiskt fel. Gnuttarna var en av mina favoritserier när jag var liten (ja,de fick en egen tidning också), och de var inte alls bara en smurfklon."
Okej, okej, inte bara en smurfklon, men likheterna var rätt slående, eller hur? Jamenar; gammelgnutten, en evig tokrolig misslyckad antagonist, osv. Gnuttarna var väl tokiga i morötter förresten, på samma sätt som smurfarna diggade sarsaparill?
Bobo's tecknare var förresten ingen annan än Lars Mortimer, som idag tecknar Hälge. Hälge är enligt mig först och främst ett tecken på att det står bra till med Sverige's möjligheter att göra lyckade exporter till resten av europa. Det räcker ju uppenbarligen med en tråkig svensk för att lura stålar från dumma tyskar, vad ska då inte en rolig svensk kunna klara av? Nåja, Bobo var en schysst serie.
Mortimer är en eklektiker. Han snor saker lite varstans och sätter ihop dem till något eget. Ibland blir det rena löjan (=Hälge) men i Bobo så var det faktiskt många pusselbitar som föll perfekt på plats.
Jag tyckte nog särskilt om Gnuttarnas egna tidning, inte minst för att Gnuttätaren och dennes fru hamnade i blickfånget, och de framstår än idag som Mortimers mest träffsäkra skapelser. De bjöd på allehanda riktigt roliga slapsticknummer.
Och VOILA! Åter hamnar jag på ÄMNET!
-Visst är det roligt med en tokrolig antagonist? Sådana ser man minsann inte ofta i rollspel? Någon skurk som håller i sig och fortsätter dag ut och dag in att spåna fram misslyckade planer för att fånga in hjältarna?
Tror ni den sortens charmiga ondhet skulle fungera ett rollspel?
/Rising
har varit i närheten ett par gånger, men då har det handlat om Jokern-Batman-relationer, inte riktigt vad jag är ute efter här, alltså...
"Alltså, jag vet att du har stenkoll på alla saker som var poppis för barn på 80-talet, men nu har du faktiskt fel. Gnuttarna var en av mina favoritserier när jag var liten (ja,de fick en egen tidning också), och de var inte alls bara en smurfklon."
Okej, okej, inte bara en smurfklon, men likheterna var rätt slående, eller hur? Jamenar; gammelgnutten, en evig tokrolig misslyckad antagonist, osv. Gnuttarna var väl tokiga i morötter förresten, på samma sätt som smurfarna diggade sarsaparill?
Bobo's tecknare var förresten ingen annan än Lars Mortimer, som idag tecknar Hälge. Hälge är enligt mig först och främst ett tecken på att det står bra till med Sverige's möjligheter att göra lyckade exporter till resten av europa. Det räcker ju uppenbarligen med en tråkig svensk för att lura stålar från dumma tyskar, vad ska då inte en rolig svensk kunna klara av? Nåja, Bobo var en schysst serie.
Mortimer är en eklektiker. Han snor saker lite varstans och sätter ihop dem till något eget. Ibland blir det rena löjan (=Hälge) men i Bobo så var det faktiskt många pusselbitar som föll perfekt på plats.
Jag tyckte nog särskilt om Gnuttarnas egna tidning, inte minst för att Gnuttätaren och dennes fru hamnade i blickfånget, och de framstår än idag som Mortimers mest träffsäkra skapelser. De bjöd på allehanda riktigt roliga slapsticknummer.
Och VOILA! Åter hamnar jag på ÄMNET!
-Visst är det roligt med en tokrolig antagonist? Sådana ser man minsann inte ofta i rollspel? Någon skurk som håller i sig och fortsätter dag ut och dag in att spåna fram misslyckade planer för att fånga in hjältarna?
Tror ni den sortens charmiga ondhet skulle fungera ett rollspel?
/Rising
har varit i närheten ett par gånger, men då har det handlat om Jokern-Batman-relationer, inte riktigt vad jag är ute efter här, alltså...
Antagonist [On Topic]
Storuggla, undrar om någon ser den dolda Groucho-referensen
Du menar en loser som konstant har en plan som en femåring skulle kunna genomskåda? Det har jag inte försökt med. Det skulle nästan förta spänningen kanske, dock har rollpersonerna varit allierade med tockna miffon.
Storuggla, undrar om någon ser den dolda Groucho-referensen
Re: Bobo..[OT,men se det som en midsommarspecial]
Om vi nu ska vara OT!
Bobo hade inga byxor, och man kunde med all önskvärd tydlighet se att han saknade den nödvändiga utrustningen för dylika aktiviteter...
Om vi nu ska vara OT!
Nightowl
Champion
Groucho-referenser [On Topic]
En plan som en femåring skulle genomskåda = sänd en femåring åt Storuggla...
Jag har delvis provat det, eftersom jag spellett spel i superhjältemiljö, där huvudpersonerna hade ärke-fiender som hängde runt. De var inte alla så smarta, förståss.
Men de var inte nödvändigtvis komiska, vilket vad jag tror Rising vill åt. Fast gnuttarna garvar väl inte så mycket åt Gnuttätaren, misstänker jag...
Jag tror det går ganska bra, faktiskt. Vad man behöver är ett spel/kampanj/etc där rollpersonerna inte är så mordiska, för det brukar de vara, och då överlever inte fiender som utgör ett uppenbart hot särskilt länge. Eller så får det vara en fiende som kan komma tillbaka - ungefär som en typisk Dread Lord i fjantasy, fast ganska inkompetent.
Sedan är det ju frågan om vi pratar en huvudmotståndare här, eller någon typ piraterna i Asterix. Någon som regelbundet får däng av rollpersonerna så där i förbifarten, men inte nödvändigtvis har med storyn att göra? Eller... i de där filmerna där Clintan åker runt med en orangutang och slåss ('Nu fajtas vi igen!'), där finns ett gäng överåriga mc-knuttar som mest är till för att göra bort sig.
Erik
En plan som en femåring skulle genomskåda = sänd en femåring åt Storuggla...
Jag har delvis provat det, eftersom jag spellett spel i superhjältemiljö, där huvudpersonerna hade ärke-fiender som hängde runt. De var inte alla så smarta, förståss.
Men de var inte nödvändigtvis komiska, vilket vad jag tror Rising vill åt. Fast gnuttarna garvar väl inte så mycket åt Gnuttätaren, misstänker jag...
Jag tror det går ganska bra, faktiskt. Vad man behöver är ett spel/kampanj/etc där rollpersonerna inte är så mordiska, för det brukar de vara, och då överlever inte fiender som utgör ett uppenbart hot särskilt länge. Eller så får det vara en fiende som kan komma tillbaka - ungefär som en typisk Dread Lord i fjantasy, fast ganska inkompetent.
Sedan är det ju frågan om vi pratar en huvudmotståndare här, eller någon typ piraterna i Asterix. Någon som regelbundet får däng av rollpersonerna så där i förbifarten, men inte nödvändigtvis har med storyn att göra? Eller... i de där filmerna där Clintan åker runt med en orangutang och slåss ('Nu fajtas vi igen!'), där finns ett gäng överåriga mc-knuttar som mest är till för att göra bort sig.
Erik