Re: Men kortspelet då?
Gameboyspelet är stort, men jag tror att det stämmer att de flesta bara spelat kortspelet och tittat på TV-programmet; åtminstone här i Sverige. Och så märks väl kortspelet betydligt mer - eftersom det är synligare än Gameboyspelet.
Om kortspelet har jag följande åsikter:
Det suger. Ni vet vad man brukar säga om Magic; att den som har störst plånbok vinner? Den tendensen är ännu tydligare i Pokemon. Där är det helt ogenerat så att vissa pokemon är helt och hållet helt mofo-galet mycket bättre än andra pokemon. Vi pratar om skillnader där det inte är något minsta snack om saken; vissa kort är alltigenom, helt och hållet, hur man än vrider och vänder på det; bättre än andra kort (don't get me started on Yu-Gi-Oh, där är det sådana absurda skillnader mellan korten att jag fick eksem i hjärnan när jag tittade på några kort).
Jag har ett knippe kortlekar till Pokemon, men framförallt har jag spelat kortspelet väldigt mycket via "Pokemon The Card Game" till Gameboy. Jag kan väl säga så här; att det har en del fördelar framför Magic i form av att Pokemon är betydligt lättare att lära sig och att det inte finns några helmysko regler såsom response-kedjorna i Magic. Däremot så fallerar kortspelet på att spelmakarna i väldigt stor utsträckning byggde lekar åt spelarna - bara av att titta på korten så ser man direkt vilka olika lekar det är någon som helst mening med att bygga, och av dessa olika lekar så var det egentligen bara två som kunde konkurrera med varandra. Den ena var Rain Dance som byggde på vattenpokemon och en färdigutvecklad squirtle, så att man kunde flytta vattenenergier fritt mellan ens olika pokemon. Den andra var Beatdown där man bara fyllde leken med de starkaste basic-pokemon-varelserna som fanns, varav Hitmonchan, Electabuzz och Scyther var givna. Eventuellt kunde man göra en "Do The Wave"-lek, som var en Beatdownlek med ett extra inslag av Jigglypuff också. That's it. alla andra lekar; såsom att göra en eldlek och försöka utveckla charmander färdigt för extremt mycket skada, samtidigt som man försökte kompensera för alla förlorade eldenergier som dessa attacker kostade; eller elektriska lekar där man försökte göra skada på motståndarens bänkade pokemon - de var undantagslöst usla och helt ospelbara mot allt annat motstånd än varandra.
Nå; det var den första vågen. Sedan kom Gym-expansionerna, och då hade jag inte direkt lika mycket koll, men jag lade en massa pengar på lekar för att försöka spöa min polares Raindancelek, men det varken gick eller var särskilt roligt.
Det jag hatade mest med Pokemonspelet var att det är så utpräglat obalanserat. Om man börjar förlora så hamnar man bara mer och mer på efterkälken, tills det liksom är helt meningslöst att fortsätta (den enda leken som har någon egentlig chans att vända ett underläge är Beatdown - så det var därför den sortens lekar dominerade så hårt på turneringar). Dessutom var det så flummigt att man förlorade på en gång om man inte hade några fler pokemon ute, så ofta kunde man åka ut redan på andra draget, om man hade haft otur med ens första hand. Det var ett extremt slumpmässigt spel.
Kortspelet var totalmofo.
