Nekromanti Det osynliga spelet

[Quadrante]

Krilleskrev en sak som påmnde mig om tankar jag gått i förut, gällande att visualisera spelandet. Det finns moment och stunder under spel som lätt går en förbi, just för att de utspelar sig inom spelaren och inte kommuniceras till de övriga spelande. Men jag ska citera honom istället för att försöka skriva om det. Just för att det var exakt detta som jag syftat på tidigare i ett antal olika inlägg med lite olika yttre fokus. men de har kretsat kring tanken. Men nu, över till citatet från inlägget i den andra tråden.

Ett exempel på när regler definitivt hjälper inlevelsen var en duell i Usagi Yojimbo RPG (det gamla, det med taktikkort). Det var en hedersduell mellan två rollpersoner som genom förräderi under äventyrets gång kom att bli dödsfiender.
.

Den ene rollpersonen var skadad och den andre bad honom att ge upp. Han vägrade. "Är heder så viktigt?" frågade den andre och valde sitt taktikkort. "Finns det något annat att leva för?" svarade den skadade och valde sitt taktikkort. Sen stirrade spelarna på varandra och den andre bytte taktikkort.
.

Genom det här valet av taktikkort så kommuniceras en hel del till oss: vad vi ser är inte två tjockisar i en soffa som kryssar skaderutor, väljer kort och en av dem sedan byter kort. Vad vi ser är två samurajer på ett fält, en blodig och sårad, och en av dem byter ställning inför det slutliga hugget. Kortbytet, en regelmässig procedur, kommunicerar en attitydförändring hos rollpersonen, och den blir en del av inlevelsen hos de närvarande spelarna.
.

Jag har svårt att tänka mig något sådant skulle kunna kommuniceras med vanligt språk så effektivt. Man får säkert fram händelseskede med ord, men det tar längre tid, och i vilket fall som helst så var ställningsbytet en ordlös handling. Det bara hände, och jag är faktiskt rädd att en verbal beskrivning hade sabbat inlevelsen i en ordlös scen.
.

Risken finns till och med att om spelaren inte hade haft reglerna som kommunikationsverktyg så hade bilden av hans attitydförändring och ställningsbyte enbart stannat inne i hans hjärna. Vi andra, inklusive den andra spelaren i duellen, hade aldrig lagt märke till det. Men det var den lilla grejen som lyfte scenen och inlevelsen hos oss andra och den fördes fram av ett regelmässigt kortbyte.
.

- Krille

(mina markeringar)

Har ni egna erfarenheter av hur det här "osynligs spelet" har delats av alla i gruppen och hur gick det till?

Hur kan man tänkas hjälpa till att lyfta fram det?

Spelhjälpmedel, flaggor, tärningar, kort, pluppar&pinnar, färger... ?

Är det ens önskvärt att lyfta fram?

 

[JonasM]

Jag vill påstå att för en grupp som spelar med en narrativistisk/tematisk agenda är själva anledningen att spela just att få uppleva sådana scener och ställningstaganden som i Krilles exempel.

Därför är det viktigt att systemet man använder hjälper till att kommunicera dessa ställningstaganden till övriga i gruppen, t.ex. Keys i The Shadow of Yesterday – spelaren köper loss en Key och skaffar en ny, för att visa på förändringen i rollpersonen – och Fallout i Dogs in the Vineyard – höj/sänk värdet i en Trait eller ett Relationship eller köp en ny Trait eller ett nytt Relationship, för att visa på förändringen i rollpersonen.

Dessutom är det grymt, men inte alltid növändigt, att snacka om det helt öppet i gruppen. Kommentera och förklara.

 

[Quadrante]

tala eller tiga i bänken

Dessutom är det grymt, men inte alltid növändigt, att snacka om det helt öppet i gruppen. Kommentera och förklara.

Att tala öppet med sina medspelare är väl av godo. Men om vi utgår från exemplet, så hade en sådan situation fallerat om ett ord hade yttrats. Särskilt om det handlat om, jag byter värde här till det här (om så kort, traits, whatewer).

Vi skulle kunna tala om visualiserandet av tänkandet, där val och omval kan göras väldigt dramatiska om de synns. Särskilt om det synns att man väljer mitt i en scen/situation/handling; vilket jag ser skilt från rena berättarknep där man redovisar för olika val genom ord.

 

[JonasM]

Re: tala eller tiga i bänken

Jag ser inte samma motsättning mellan "stämning" och öppet snack som du verkar göra. För mig är det snarare så att en sådan scen som beskrivs ovan får mer tyngd genom att vi snackar om den och att spelarens ställningstagande speglas och förstärks genom spelmekaniken. Det blir en konkretisering av, och en tydlig signal om hur spelaren uppfattar de val hon gjort i spelet.

Men jag vill också förtydliga att snacket lika gärna kan vara att någon säger "Oj, vilken hård scen" eller "Vilket as han är" eller något sådant, och alla andra nickar och "hum-hum":ar. Och så kan vi ta upp scenen vid ett senare tillfälle och diskutera mer ingående.

Ibland måste scener och ställningstaganden få en chans att sjunka in ordentligt innan man kan snacka om dem.

 

[Quadrante]

Re: tala eller tiga i bänken

Jag ser inte samma motsättning mellan "stämning" och öppet snack som du verkar göra.

Jag talar i och för sig inte om stämning alls, utan om hur de inre tankarna som en spelare gör, kan visualiseras eller kommuniceras öppet. Ett sätt är givetvis ord, andra sätt är att ta fram tärningen, välja färg på pluttar, byta kort (som i exemplet).

Alltså, inte att man resonerar sig fram till något. Utan hur tankar och val kommuniceras indirekt.

 

[Mogger]

Re: tala eller tiga i bänken

Så här då, om alla deltagare vet att mekaniken finns (en Buyoff eller ändra en trait eller vad det nu är) så vet alla där och då att nu djävlar hände det något. Något avgörande. RPn hade just en inre kamp. Kanske märks den bara genom att ett kryss sätts i en ruta, en markör kastas fram eller som i Krilles exempel, ett kort byts ut. Det krävs inget hum-humande även om det faktiskt har exakt samma funktion. Det är fortfarande en regelmekanisk och osynlig akt som utspelar sig, som får konsekvenser in-game.

Så om de är "osynliga" eller verbala är nog mest en fråga om smaksak. Ni pratar ändå om samma sak.

 

[Quadrante]

Re: tala eller tiga i bänken

Så om de är "osynliga" eller verbala är nog mest en fråga om smaksak. Ni pratar ändå om samma sak.

På sätt och vis ja och samtidigt nej. Vi skulle givetvis kunna komma in på tonfall, kroppsspråk och pausering också. Dessa saker kommunicerar saker mellan spelarna, som kan komma ur valsituationer. Det finns där, ibland dolt ibland öppet.

Hur kan man tänkas hjälpa till att lyfta fram det?

Spelhjälpmedel, flaggor, tärningar, kort, pluppar&pinnar, färger... ?

Är det ens önskvärt att lyfta fram?

 

[Wyldstorm]

Som sagt tidigare..
Mage :tA's magisystem & tRoS's stridssystem.
Där har de ytterst åtråvärda tankarna:
"hellvette, vi är rökta.."
"åfan, han satsar allt.(!!!)"
"Jävlar så smart.."
"VaaaoW....(tystnad)"
-och dylikt poppat upp hos spelarna/spelledaren när en manöver beskrivs/används.

Det är de personliga i reglerna som måste förstärkas imho, annars slår jag dig & du slår mig tills nån får slut hp/kp och det känns som två energizerkaniner med klubbor...

Jag har vävt mitt eget rollspel runt det konceptet, men det är inte så lätt som det verkar att få enkelt & intuitivt.

 

[Mogger]

Re: tala eller tiga i bänken

Hela problematiken, som jag förstår den, är att ibland sker saker inom rollpersonen som är svåra att gestalta i spel, för de syns eller märks inte, men är likväl i många fall avgörande för storyn. Alltså krävs ett sätt att tydliggöra de här tillfällena. Är det rätt så långt?

Det finns ganska många spel som krestar kring exakt detta och i nästan samtliga fall så berättar man det och så sker något regelmekaniskt. I allt väsentligt är detta en "bang" exempelvis. Om det är det här du pratar om spelar det alltså ingen roll om kommunikatione sker öppet, eller alls. Vi vet att något avgörande har hänt.

Men det kanske inte är det här du pratar om?

 

[Quadrante]

Är det rätt så långt?

Både ja och nej.

Med exemplet jag lånade från krille så var det en kombination, där visades spelarens val i den situationen (egna inre tankar) som en tyst nyansförändring i rollen (genom kortbytet). I det fallet ja, det var som du uttryckte det "att ibland sker saker inom rollpersonen som är svåra att gestalta i spel, för de syns eller märks inte, men är likväl i många fall avgörande för storyn".

Då behövs olika metoder/sätt att tydliggöra detta.

Men samtidigt talar jag om spelaren, att synliggöra medspelarens inre tankar och val (som indirekt blir en del av spelet genom dessa val). Alltså synliggöra medspelarna och deras val, i spelet...

 

[Mogger]

Re: Är det rätt så långt?

Då är det nog "ja" ändå för det var i princip det jag pratade om.

 

[Quadrante]

Re: Är det rätt så långt?

jaja

Men är det vettigt att synliggöra medspelarens inre tankar och val.
Som en del av spelets form (till exempel genom regler), är det önskvärt, vad tillför det.

 

[Mogger]

Re: Är det rätt så långt?

Jag tycker att det är jättevettigt. Som vi fastslagit så skulle det ju inte synas annars. Iofs kan man prata om det efteråt men jag tar det gärna ett steg längre. Ffa inom litterturen är det just inom karaktären som det spännande händer. Då kan du plötsligt spela på det viset med. Dessutom blir dedt möjligt att svara på och möta dessa inre konflikter och tankar. Då blir det spel. Drama. Det gillar jag.

 

[Quadrante]

drama är farligt

att synliggöra medspelarens inre tankar och val

Då blir det spel. Drama. Det gillar jag.

Jo jag gillar drama också och delaktighet och flow i grupp. Men det får inte bli teater,
vill jag spela teater, ställer jag mig på en scen. Det är en annan sak (för mig) och
handlar mindre om att uppleva som att visa upp (sig) något.

(möjligvis att improvissationsteater kan nå gränsen för det andra)

 

[Mogger]

Re: drama är farligt

Fast jag menar inte den sortens drama. Jag menar drama som i genre, tunga frågor, jobbiga svar, en berättelse som vill säga något o.s.v. Teateraspekten av rollspel har jag givit upp för länge sedan. Men ett tag trodde jag att den var the shit!

 

[MrG]

Har ni egna erfarenheter av hur det här "osynligs spelet" har delats av alla i gruppen och hur gick det till?

Hur kan man tänkas hjälpa till att lyfta fram det?

Spelhjälpmedel, flaggor, tärningar, kort, pluppar&pinnar, färger... ?

Är det ens önskvärt att lyfta fram?

Har massa erfarenheter, men det kan låta fånigt, vi använder kan använda t.ex rösten, gester, "berättarröster", inre monologer, hållning för att lyfta fram sånna saker. Ibland kan det störa stämningen med metasnacket, men det brukar bero på att det funkar utan det.

Och helt klart värt att lyfta fram, även om olika grupper har olika sätt att göra det

-Gunnar (sedan fattar jag att det funkar olika för olika personer och det som funkar för oss skulle kunna vara stämningsdödande för andra)

 

[Quadrante]

Hur ser du på gester som (för att ge exempel på tyst kommunikation) att byta färg på täningar innan slag eller byta kort och liknande.. ..som i sig inte är menat som kommunikation inom gruppen, men blir det genom sin funktion. (till exempel att man vet att röda tärningar betyder något speciellt och då kommunicerar det till övriga deltagare, även om det inte är menat som meta-diskussion i s och runt spelet).

/ för att fatta mig kort.

 

[krank]

Är det ens önskvärt att lyfta fram?

Jag har svårt att tänka mig det, faktiskt. Men det kan ju ha att göra med att jag inte gillar berättelsemetaforen för rollspel överhuvudtaget.

Förtydligande:

Om rollperson A känner något eller ändrar åsikt om något, så bör övriga spelare enligt mig endast känna till detta om rollperson A på något sätt visar eller berättar för de övriga spelarnas rollpersoner. Annars blir det metainformation, och sånt avskyr jag.

Jag spelar inte ihop en berättelse. Jag lever en rollperson. Det är inte en berättelse, det är ett liv. GIvet, ett liv där det händer grejer - men inte nödvändigtvis med någon form av dramaturgisk struktur eller med någon större "mening" än vad det generellt finns i folks liv.

 

[MrG]

Hur ser du på gester som (för att ge exempel på tyst kommunikation) att byta färg på täningar innan slag eller byta kort och liknande.. ..som i sig inte är menat som kommunikation inom gruppen, men blir det genom sin funktion. (till exempel att man vet att röda tärningar betyder något speciellt och då kommunicerar det till övriga deltagare, även om det inte är menat som meta-diskussion i s och runt spelet).

Kan helt klart funka, men det behöver inte alltid vara formaliserat... gester överhuvudtaget tycker jag är schysst i rollspel!

-G.

 

[dream]

Det enda "regelmässiga" jag kan tänka mig som specifikt är inriktat på att förmedla känslor är isf ett tärningsbyte. Men mina spelare skulle aldrig gå med på det, de är väldigt vidskepliga med sina tärningar...

I övrigt håller jag med Krille, reglerna är ju designade för att spegla en värld, eller en stämning eller något sådant, och är det bra regler så låter de sig även lånas till att förhöja stämningen på ett eller annat vis, naturligtvis med spelarnas kreativitet som motor.