Nekromanti Det osynliga spelet

[Quadrante]

Det enda "regelmässiga" jag kan tänka mig som specifikt är inriktat på att förmedla känslor är isf ett tärningsbyte. Men mina spelare skulle aldrig gå med på det, de är väldigt vidskepliga med sina tärningar...

Det finns nog inget de kan göra åt saken. Här är det inte fråga om överenskommelser (när vi talar om tärningar som förmedlare av information utöver sina siffervärden). Men jag gissar att du menar att de skulle vägra ha olikfärgade tärningar, vilka hade olika syften.. eller?

I övrigt håller jag med Krille, reglerna är ju designade för att spegla en värld, eller en stämning eller något sådant, och är det bra regler så låter de sig även lånas till att förhöja stämningen på ett eller annat vis, naturligtvis med spelarnas kreativitet som motor.

Men jag talar inte om stämningen.

 

[Quadrante]

Det osynliga spelet - förklarat i termer.

Kan helt klart funka, men det behöver inte alltid vara formaliserat... gester överhuvudtaget tycker jag är schysst i rollspel!

Ja, det behöver inte vara definerat ens för att påverka spelet.

Ta till exempel hur musik kan påverka hur en scen under rollspelande utvecklas.

/ för de som funderar så handlar "det osynliga spelet" delvis om fenomenet, digetiskt och ickedigetiskt berättande, som förekommer i film, teater och litteratur. Att till exempel en person byter kort, väljer att slå tärningen, eller musiken byter spår, är exempel på ickedigetiskt berättande i spel. Vad rollpersonerna säger och gör, vad som beskrivs att de ser är helt eller delvis digetiskt berättande.