Nekromanti det värsta ni vet, som är löjligt..

[.113]

Alltså inte saker som feministtrådar, sossar, poliser eller sådant utan saker i stil med det här:

Min minsta dotter är ungefär 2,5 år gammal. Hon har plastmat, vilket är helt ok och kul. Det finns dock plastchips med, typ 7-8 st. Dessa är lite lätt skrovliga och av något sjukt material. Att ens röra dem får det att bokstavligt talat rysa i hela kroppen på mig.

Som jämförelse så gick jag alltså omkring i 7cm bajsvatten i källaren häromdagen pga stopp i avloppet och det störde mig inte ens, förutom själva grejen då att det dels var ganska bökigt och dels att det var just MIN källare.

Men dessa förbaskade plastbitar liksom. Å pröva två som skrapas ihop mot varandra. Jag skojar inte, jag rent fysiskt vrider mig i äckel typ. Plastchips.

För övrigt har sammetstyg ungefär samma effekt på mig.

Har ni några sådana?

 

[Vitulv]

Ja, jag har en. Låten "Living next door to Alice" med Smokie. Det är den värsta jävla låt som någonsin skrivits och jag hatar den så det rister i kroppen när den spelas. Jag mår alltså fysiskt illa, och detta skriver jag helt utan att överdriva. Det liksom kryper i huden på mig, och får ett tryck över bröstet.

Det är världshistoriens sämsta låt och jag hatar den helt oproportionerligt mycket.

 

[Man Mountainman]

Ingenting i paritet med det, men jag stör mig rätt mycket på folk som skriver "kroppar" när de menar personer.

 

[Magnamund]

Ingenting i paritet med det, men jag stör mig rätt mycket på folk som skriver "kroppar" när de menar personer.

Det påminner om tankesättet hos våra högsta höns inom sjukvården. De benämner oss på golvet ofta som huvuden som i "imorgon är vi två huvuden kort på golvet". Aldrig som individer. Det stör mig enormt mycket.

 

[Sapient]

Det påminner om tankesättet hos våra högsta höns inom sjukvården. De benämner oss på golvet ofta som huvuden som i "imorgon är vi två huvuden kort på golvet". Aldrig som individer. Det stör mig enormt mycket.

Det där är något jäkla märkligt med vården, i hela samhället. För några år sedan var det väldigt mycket tal om "fler händer i vården" (började som slogan för ett politiskt parti, men spred sig - även andra företrädare talade om det...) som om det gick bra med lite vilka händer som helst.

Sjukt nedvärderande.

 

[Jocke]

Jag mår extremt dåligt av ljudet av slagborr i betong. Ungefär i magmunnen/revbenen och där nacken möter baksidan av huvudet känns det mest.

 

[Krille]

Telefonsamtal. Jag avskyr dem. Det enda som är värre än att behöva ringa någon (istället för att skicka ett mail, eller helt enkelt gå å prata med dem) är att någon ringer mig.

Eller förresten, det där jefla oskicket med dolt nummer! Det är fan etter värre! Det är bara att trolla folk – inte nog med att de inte har vett nog att svara, de kräver att de ska få ringa tillbaka när det passar dem, och när de gör det talar de inte om att det är de som ringer tillbaka! Tänk om teleinfrastrukturen kunde leverera något textmeddelande med ringsignalen, typ "det här är din sjukförsäkringsgivare som ringer" eller "ComHem tänker försöka pracka på dig ett sextiårsabonnemang med kass upstream", så att man vet huruvida man borde ursäkta sig i det fysiska mötet man sitter i för att svara på samtalet över huvud taget.

Över huvud taget är det rätt mycket i dagens tele-infrastruktur som inte är anpassat till dagens telefoner. Ta det där med nummerval – varför finns det fortfarande? Min knappsats är just nu pressad mot min öra och dold bakom en knapp, och du vill att jag ska trycka "2" för teknisk support?!! Och den där dryga totalt uttråkade rösten som läser in talsvaret i nummervalet, kunde du inte låta mer sömnig när du läste in det?

Så okej, förutom att jag inte gillar telefonsamtal så gör teleinfrastrukturen sitt bästa för att irritera mig ännu mer.

Och det är egentligen skitlöjligt att hata telefonsamtal så mycket.

 

[Krille]

While we're at it, möten. Ni vet den där sorten som en projektledare tycker är en bra idé, men som i praktiken mest är till för att projektledaren ska kunna vara förträfflig och närvarande genom att hålla möten, där min uppgift är mest att vara där för att ge honom cred. Den här sortens möten:

Jepp. Jag hatar dem.

Asså, det finns bra möten, men möten generellt missbrukas så mycket att min avsky för missbruket spiller över på de bra och nödvändiga mötena, så att till och med de blir en energy drain för mig. Blotta närvaron av ett möte i kalendern förgiftar mitt arbete en halvtimme före och efter.

Och den känslan är fan inte sund.

 

[Magnamund]

Det där är något jäkla märkligt med vården, i hela samhället. För några år sedan var det väldigt mycket tal om "fler händer i vården" (började som slogan för ett politiskt parti, men spred sig - även andra företrädare talade om det...) som om det gick bra med lite vilka händer som helst.

Sjukt nedvärderande.

Jäpp. Vi har även blivit kallade för gräsrötter. I samband med personalbrist har klinikchefer och andra högdjur sagt (enligt vittnesmål) "gräsrötterna får väl springa lite fortare eller ha skor med hjul, haha". Vilken tur att ingen "gräsrot" deltog...

 

[Magnamund]

While we're at it, möten. Ni vet den där sorten som en projektledare tycker är en bra idé, men som i praktiken mest är till för att projektledaren ska kunna vara förträfflig och närvarande genom att hålla möten, där min uppgift är mest att vara där för att ge honom cred. Den här sortens möten:

Jepp. Jag hatar dem.

Asså, det finns bra möten, men möten generellt missbrukas så mycket att min avsky för missbruket spiller över på de bra och nödvändiga mötena, så att till och med de blir en energy drain för mig. Blotta närvaron av ett möte i kalendern förgiftar mitt arbete en halvtimme före och efter.

Och den känslan är fan inte sund.

Då är vi två. På en tidigare arbetsplats gjorde jag mig jättepopulär hos chefen genom att ständigt somna på dessa möten. Kollegornas uppärksamhet riktades mot mig istf mot den som babblade vilket gjorde chefen vansinnig. H#n var å andra sidan fullständigt sjuk i huvudet, vi snackar riktig psykopat här. Fullständigt inkompetent som chef och medmänniska. En vedervärdig, lögnaktig, manipulerande, hycklande, elak jävel helt enkelt.

 

[Jocke]

H#n var å andra sidan fullständigt sjuk i huvudet, vi snackar riktig psykopat här. Fullständigt inkompetent som chef och medmänniska. En vedervärdig, lögnaktig, manipulerande, hycklande, elak jävel helt enkelt.

Har vi haft samma chef?

En gång när jag hade den chefen tog hen in mig på sitt rum för ett kort möte:
Jag: hej hej!
Chefen: Jag litar inte på dig.
Jag: ehh okej..
Chefen: Mötet avslutat.

 

[Arfert]

Håller med Krille, möten ska dras ner till ett absolut minimum, speciellt de med (mitt tillägg) PPT-presentationer med "modeller" projektledare hittat på. brrrrrr

 

[Übereil]

Fönster som envisas med att ta fokus när det laddat färdigt (datorfönster, alltså). Tänk er följande - ni startar ett program. Det här programmet kommer ta tid att ladda, så under tiden så öppnar ni er webbläsare för att läsa lite på en artikel eller nåt medan du väntar. När du sen sitter där och är mitt i en mening så öppnar programmet du tidigare startade upp framför det du sitter och läser.

Värst är när man ska diffa från loggen i SVN. Det tar ett tag för vår SVN att hämta hem filerna för att kunna visa skillnaderna mellan dem, så när man dubbelklickar och går vidare så tar det i teorin ett tag innan det är klart. Men nej då, först ska den flytta fokus för att laddningsfönstret kommit upp. Sen ska den ta fokus för att den är klar med att ladda ner filerna och börjar öppna diff-verktyget. Diffverktyget i sin tur tar fokus när den precis öppnar sig OCH när den är helt färdigladdat. Så man får liksom sitta med musen på webbläsaren så man snabbt kan klicka på den när SVN flyttar fokus.

För övrigt så stör jag mig på inmatningsfält där man ser den blinkande markören trots att fönstret inte har fokus. Så man tror att man kan börja skriva men ingenting skrivs in förrän man explicit klickar på fönstret ifråga.

Übereil

 

[Skarpskytten]

While we're at it, möten.

Detta oskick förekommer flitigt i den akademiska världen. Jag vill påstå att 9 av 10 möten hade kunnat ersättas med några mejl, ett samtal i korridoren eller av att person X bara tar sitt [valfri svordom här] ansvar och fattar ett beslut, eftersom ingen annan egentligen bryr sig.

Mitt senaste möte flög jag 100 mil för att diskutera en forskningsansökan, trodde jag. Men hej vad jag bedrog mig. Istället gick mötet åt till att diskutera världens luftslott till planer tio år in i framtiden, utan någon form av konkretion. Efter att ha sagt "Alltså, det är jättebra men ingen av oss har en fast tjänst eller den slags insitutionell förankring som krävs för att genomföra detta, kan vi vänligen återgå till att rent konkret diskutera hur vi kan lura VR på fem miljoner" fyra gånger så gav jag upp och satt av tiden.

I övrigt så avskyr jag daggmaskar och mördarsniglar. Jag får en obehaglig känsla som börjar i svanskotan och slutar i hårtopparna. Även vissa sorters liberaler utlöser den känslan.

 

[Landrim]

Katter i knät.
Jag är för det första ingen kattvän, så redan där börjar det gå utför. Men jag kan tolerera andras katter när jag är hemma hos någon som har katt, dock begriper jag verkligen inte varför dessa obehagliga varelser alltid ska upp i ens knä att göra. Detta resulterar i att jag alltid måste inta någon obekväm sittställning eller inte sitta ner alls när jag är hemma hos folk med katt för det slår aldrig fel att fanskapet ska upp i ens knä så fort man sätter sig ner.

 

[.113]

Säga vad man vill om katter men jag lovar att de känner av precis vem som inte vill veta av dem.

Har vänner med katter och vänner dom är allergiska. Kombinera detta å gissa vem som katterna vill mysa med?

För övrigt, jag gillar den här tråden so far

Fast jag blir ganska sugen på att ringa till krille å boka ett möte.

 

[Landrim]

Säga vad man vill om katter men jag lovar att de känner av precis vem som inte vill veta av dem.

Bara för de har nio liv behöver de väl inte springa runt och skylta med det genom att ha en uppenbar death wish :wink:

 

[Übereil]

Katter i knät.
Jag är för det första ingen kattvän, så redan där börjar det gå utför. Men jag kan tolerera andras katter när jag är hemma hos någon som har katt, dock begriper jag verkligen inte varför dessa obehagliga varelser alltid ska upp i ens knä att göra. Detta resulterar i att jag alltid måste inta någon obekväm sittställning eller inte sitta ner alls när jag är hemma hos folk med katt för det slår aldrig fel att fanskapet ska upp i ens knä så fort man sätter sig ner.

De är dessutom experter på att sikta in sig på folk som inte gillar katter, de djävlarna. Har de fyra personer att välja på så väljer de i snitt personen som inte gillar katter medan personen som aktivt försöker locka upp katten i knät sitter brevid och känner sig besviken och ignorerad.

Edit: Jag noterar att fler än jag noterat detta fenomen.

Übereil

 

[Rhodryn]

*kommer tolka trådens namn lite annorlunda*

Jag har verkligen en orimlig mängd hat och illvilja till Dansbands musik, och Country (and Western, och andra typer av musik som ligger väldigt nära till det) också för den delen. Jag blir bara så himla... trött... och ögonhimlig (skapade jag precis ett nytt ord? XD ), tungt suckande, och huvudskakande i en ren ovilja till att behöva höra på de hemskheterna utav musik... ibland kryper det till och med i min kropp så mycket som jag vill undfly den typen av musik. XD

Jag skulle hellre lyssna på folk som drog sina naglar över en sån där griffeltavla! Än att behöva lyssna på dansbands och country (etc) musik. Och jag tenderar att rysa rätt rejält, ha kalla kårar, och nack- och arm-hår som ibland reser sig när någon gör sådant med griffel tavlor... och alla de dåliga typerna av de sakerna (för rysningar, kalla kårar, och hår-resning etc kan ju ibland hända pga bra grejer)... XD

Sen den biten med "som är löjligt"... i detta fallet handlar det inte om att jag tycker det är löjligt att jag ogillar den typen av musik så pass mycket... jag tycker helt enkelt att den musiken är oerhört löjlig... så där av att jag känner att jag kan posta om detta i denna tråden. :wink:

 

[Jocke]

*kommer tolka trådens namn lite annorlunda*

Jag har verkligen en orimlig mängd hat och illvilja till Dansbands musik, och Country (and Western, och andra typer av musik som ligger väldigt nära till det) också för den delen. Jag blir bara så himla... trött... och ögonhimlig (skapade jag precis ett nytt ord? XD ), tungt suckande, och huvudskakande i en ren ovilja till att behöva höra på de hemskheterna utav musik... ibland kryper det till och med i min kropp så mycket som jag vill undfly den typen av musik. XD

Jag skulle hellre lyssna på folk som drog sina naglar över en sån där griffeltavla! Än att behöva lyssna på dansbands och country (etc) musik. Och jag tenderar att rysa rätt rejält, ha kalla kårar, och nack- och arm-hår som ibland reser sig när någon gör sådant med griffel tavlor... och alla de dåliga typerna av de sakerna (för rysningar, kalla kårar, och hår-resning etc kan ju ibland hända pga bra grejer)... XD

Sen den biten med "som är löjligt"... i detta fallet handlar det inte om att jag tycker det är löjligt att jag ogillar den typen av musik så pass mycket... jag tycker helt enkelt att den musiken är oerhört löjlig... så där av att jag känner att jag kan posta om detta i denna tråden. :wink:

Men Country är ju typ den... fjärde eller femte bästa genren ju!
Är det både tåg-contruy som Johnny Cash, fin-country som Kacey Musgraves, ut-i-skogen-country som The Hansome Family och Douchebag-Country som Toby Kieth som är problemet?

Dansband däremot, det köper jag.