Nekromanti Det var bättre förr.

Doomhamster;n221110 said:
Plötsligt får jag en vision av mig själv, Lord Tengel och polarna sittande på hemmet om sådär 40-50 år, omgivna av tärningar och pluppar som hälften av oss blivit för darrhänta för att hantera, och käbblande om regler som ingen riktigt minns längre, man minns bara att de andra har fel.

Värre skulle en kunna ha det på sin ålderdom.
Click to expand...

I mitt spelgäng är den äldste 63 år. Han var med och startade gruppen för 35 år sedan. Gängets 50-plussare är alla överens om att vi spelar tills demensen tar oss. ;-)
 
Mekanurg;n221132 said:
I mitt spelgäng är den äldste 63 år. Han var med och startade gruppen för 35 år sedan. Gängets 50-plussare är alla överens om att vi spelar tills demensen tar oss. ;-)
Click to expand...

Hell yeah! Det är ju då man äntligen kommer att ha tid att bara spela hela dagarna, varje dag igen! Och fantiserandet borde hjälpa till att hålla demens borta, och tärningsfipplandet borde vara ypperlig övning för att hålla igång finmotoriken!

=D
 
Att åka på konvent var bättre förr.
Vi rollspelade alla pass och var ändå tvungna att välja bort fyra-fem lovande scenarion.
I stället för att sova gibade vi q2 i datorsalen.
Vi var rebeller; spelade "Fet Jävla Trash Metal" (annan persons kommentar. Det var Ride The Lightning så rätt i sak hade han ju), vi kidnappade scenarion vi var missnöjda med så spelledaren bara fick sitta och titta på och försiktigt säga "jaha...".
Vi såg Karl Bergkvist spänna ögonen i en ung grupp rollspelare som max kan ha vart 13-14 år gamla "Ni har väll läst boken!" krävde han. "BADER MEINHOF!" skrek han ut som en order när kidsen tittade oförstående på honom.
Någon hade ställt fram en PlayStation med Bushido Blade.
Alla affärer hade HELT olika utbud.
På olika tv skärmar visades nån slags videoquiz.
Vi sökte upp ansvariga och försökte avkräva dem ansvar för saker.
Alla rökte och det var gott tufft och nyttigt.
Det strök runt vampyrlajvare, magicspelare, rollspelsbarer och air-softare.
Vi såg ASF göra sin grej.
Vi mötte KurragömmaKlubben Kamouflage för första gången.
Relationstabellen erbjöd ett vansinne som i samband med sömnbrist, koffinöverdoserande och konstant nikotinintag gav LinCon rent av magiska egenskaper.

Aldrig har en annan värld känts så möjlig som i mina minnen av spelkonvent.
 
Nu: *den avancerade häftiga plotten vecklar ut sig* ... "hmm, hade det inte varit mer realistiskt om person A hade gjort grej B istället?"
Då: *orcherna anfaller en gång till* ... "jaaa, det här är den roligaste dagen i mitt liv!!!"

Nu: *kontakten erbjuder ett intressant vägval, vilken sida ska ni alliera er med?* ... "jaha, ännu ett lose/lose-scenario"
Då: *mannen i hörnet vill sälja en karta* ... "fan vad coolt! Den leder säkert till en drakskatt"

Ingenting är liksom WOW med caps lock längre... sen är väl inte kritiskt tänkande, krav på konsistenta spelvärldar, erfarenhet och annat vuxen-tjafs dåligt per definition... det är bara svårare att ha kul.
 
Doomhamster;n221110 said:
Plötsligt får jag en vision av mig själv, Lord Tengel och polarna sittande på hemmet om sådär 40-50 år, omgivna av tärningar och pluppar som hälften av oss blivit för darrhänta för att hantera, och käbblande om regler som ingen riktigt minns längre, man minns bara att de andra har fel.

Värre skulle en kunna ha det på sin ålderdom.
Click to expand...
Jag är helt okej med det scenariot.

<3
 
Jag saknar känslan när allt var så självklart bland kompisarna.. Nån vill spelleda, så självklart så var hela gänget på!
självklart hade alla tid, och levde mer eller mindre för det (tills nåt annat kom upp).

Det är mycket jobbigare att dra ihop gänget när nästan alla har barn, skiftjobbar och/eller annat "vuxnare".
Nåt är tappat på vägen.. Den där genomlyckliga känslan av samhörighet, gemenskap & barnsligt skoj som man bara kan känna när spelet är ALLT som spelar nån roll i hela världen.
 
Jag saknar fällor.

Inte den där sortens fällor med tryckplattor och snubbeltrådar som man konstant letar efter med en "jag letar efter fällor" rent generiskt. Inte den där sortens fällor som spontantdödar hela flocken. Inte fällor med "press X to not die"-mekanism, som ger X mängd skada på en person om man misslyckas.

Utan den där kluriga sortens fällor som gör att man måste överlista hur fällan funkar för att komma vidare. Den där sorten med korsningen i dungen som vrider sig. Den där med dörrar som måste öppnas enligt en viss kombination. De där med en klase "press X to not die" i en lurig kombination som går att gå runt när man listar ut vad som triggar dem.

De försvann nånstans när tunnelkräl blev tråkiga och orealistiska och alla skulle vara realistiska och ha en massa social interaktion och relationer och sånt bajs.

Men faktum är att Luke Skywalker och Indiana Jones gör helt rätt: man ska ha en sopkompressor modell skitstor eller en viktad staty som utlöser två miljoner blåspilar i sin dungeon.
 
Jag saknar också tiden att spela och att skriva eget material. Framförallt saknar jag kontinuiteten. Eftersom vi spelade nästan varje helg räckte det med en fem minuters sammanfattning innan vi kunde komma igång och spela. Nuförtiden hinner både spelarna och jag glömma bort mycket av det som hände under tidigare spelträffar.
 
ceruleanfive;n223268 said:
Jag saknar hur man okritiskt accepterade uråldriga tempel fulla med fällor och evolutionärt ologiska monster.
Click to expand...

Det gör jag 100% mer idag än när jag var grabb. Klart det bor onda självlysande tankeläsande maneter från de nedre planen i på våning tre i kristallslottet. Vad tror ni händer om jag drar i den här spaken märkt med två skrivtecken vi inte kan tyda?
 
Jocke;n223272 said:
Det gör jag 100% mer idag än när jag var grabb. Klart det bor onda självlysande tankeläsande maneter från de nedre planen i på våning tre i kristallslottet. Vad tror ni händer om jag drar i den här spaken märkt med två skrivtecken vi inte kan tyda?
Click to expand...

Du är helt klart en roligare rollspelare än jag är. :)
 
Saknar när man genom hela sommarlovet spelade rollspel, Drakar och Demoner, Warhammer Fantasy Role-play. Saknar framför allt The Old World så som den beskrivs i 1st edition WFRP, och jag saknar något enormt EDD med de olika tillbehören, för att inte glömma bort det gamla spelgänget som spelade då. I dag spelar jag varje helg över roll20 och använder teamspeak, men det är tyvärr inte riktigt samma sak som att sitta runt ett bord. EDD, var är du? *suck*
 
Har båda nya och gamla rollspel som jag vill spela så det som var bättre förr var att vi hade tid. Hade mer tid förr då ingen jobbade (speciellt inte skift) eller hade familj.
 
Jag saknar också sommarlov och dygn efter dygn av rollspel med mina vänner. Vem behöver sova när det finns rymdskeppar och utomjordingar att slåss med? Vi sov bara när vi kunde inte ser tärningarna. Nu jag känner mig för gammal för sådana.
 
Jag saknar den barnsliga entusiasm och äventyrslust man hade på den tiden och hur man bara godtog att orcher , drakar , skelett och onda magiker alla bodde i samma grottkomplex .

Jag saknar också hur man hade mer översikt med tabeller och krångliga system och hur vi spelade Eon:1 med stor glädje (idag skulle jag jag inte röra härkett med tång)

Jag saknar hur vi satt på mitt pojkrum eller hemma hos nån kompis och spelade på helgerna och hur man hade tid att spela var och varannan dag.
 
Jag saknar att träffas en lördag förmiddag, spela Drakar och Demoner hela jävla dagen, sedan byta SL och spela Kult hela natten.
Good times.
 
You must log in or register to reply here.
Back
Top