Nekromanti Detaljism undercover

[.113]

Är väl inte bara jag som tänker såhär men nu när jag sitter och knåpar på min värld och försöker klura ut omgivningen, kulturer och annat måste vara genomtänkt.

Tanken I sig är väl inte att man ska spela som många spelar eon, men det ligger liksom något I att det ska vara rätt I grunden.

Det kanske inte känns så viktigt för många men tänk själva när spelledaren beskriver att det sitter en fågel uppe I granen där långt I norran Sverige och det ser ut att vara en helt vanlig papegoja som är normal I denna trakt... Så kan det ju bli om man inte har koll.

Så nu sitter jag här och tänker, man kan ju inte ha en riktig stad för varför är den rik då? Hur får de mat? Vafan de ligger för nära bergen, det där går ju inte och vart växer egentligen majs.

Är det bara jag som inte riktigt kan släppa de där tankarna till min värld

 

[Lupus Maximus]

Du är definitivt inte ensam. Jag vill förstå den värld som jag spelleder i, att den hänger samman och om den inte hänger samman så finns det en anledning som jag känner till. Desto mer jag känner till världen, desto mer verktyg har jag att improvisera med.

Vissa verkar vara av åsikten att det bara är onödigt att lägga ner energi på sådant som spelarna aldrig får se. Själv vill jag helst ha minst ett lager bortom det spelarna upptäcker.

 

[Fridigern]

Kör också med ett ytterligare lager, både i världsbygge och i mer direkta äventyrsmiljöer. Jag tycker att det bidrar till en känsla av förundran hos spelarna. Allt hänger ihop, och vart man än rotar så finns det hemligheter och grejor att upptäcka.

 

[God45]

Jag föredrar att vomic forth gothica när det är fantasy. Det handlar om att känslan ska vara rätt låter det som på dig och då kan man inte ha en papegoja, vilket jag håller med om. Men ha bara inte med en papegoja då för det känns fel. Och blir något fel så hävda att det är på grund av magi. "Det är ovanligt varmt här för att eldjätten Kar'uil socer fångad under marken. Människor har sedan varit opportunister och odlat majs ovanpå hans fängelse."

 

[luddwig]

Begriplighet är bra om det inte är en värld som är uttalat obegriplig. Sedan behöver allt kanske inte vara begripligt för rollpersonerna/spelarna. I så fall bör spelarna dock förmedlas en känsla av att det är just så det ligger till.

 

[Sapient]

Det som stör mig mest, är dels "lapptäcktesvärldar" - där alla delar är uppenbara paralleller till vår värld. "Här har vi ett land som luktar lite antika Grekland, här en senatsrepublik med imperieambitioner, här ett feodalt rike, här en vikingakultur..."

Iofs kan sådana göras mer eller mindre väl också - det är stor skillnad mellan dåliga och bra sådana. Men det stör mig att det oftast saknas sammanhang som gör dem begripliga på en övergripande nivå - och då blir det mycket svårare att få världen levande. Tex om kamåanjen tar en sådan vändning att när spelarna är mäktiga och vill involvera sig i politiska intriger, så är det helt odefinierat vilka relationer staterna har till varandra eller vilken historia de har, hur de påverkar varandra. (Är den feodala staten helt trygg med att dela gräns med en rådsrepublik med primitiv demokrati - eller är de livrädda för att deras egna medborgare kommer att vilja ha politiska rättigheter?)

En dålig sådan värld är bara gjord för att erbjuda spelare en bakgrund som de kan ha en förkärlek för - lite åt alla, mycket (dvs. ordentliga plot hooks mm) åt ingen, så att säga.

Dels gäller det världar där geografin och biologin är lite åt det hållet också - "här har vi lite öken, här är en enorm skog, här - mitt på kontinenten utan minsta anledning - har vi en suuuuperhög bergkedja som är jättespännande..."

Om det är ett enstaka exempel behöver det inte störa mig så mycket - jag kan tänka mig en utveckling där färgglada, papegojlika fåglar uppstår i subarktiskt klimat. Och om det (med någon rimlig förklaring) finns gott om fruktträd med "nötiga" kärnor (sånt papegojor lever av...) så blir det guldstjärna. Men den biten är inte _nödvändig_ för min del, eftersom jag brukar acceptera att min rollperson har en mer fullständig bild av världen än jag som spelare har och i det kan ha ett grundantagande att "det finns en rimlig förklaring så länge det inte blir alltför motsägelsefullt".

Men om jag komponerar världen själv - ja, då vill jag så klart veta exakt varför det finns papegojor i en subartisk klimatzon. Hur har de uppstått? Varför? Vad lever de av? Varför finns den födan just här?

Dessvärre är det också sådana saker som gör att jag alldeles för lätt fastnar på ändlösa, improduktiva "side-quests" när jag ska försöka vara kreativ. Det är inte rimligt att lägga ned två dagars research för att skriva tre meningar om varför det finns papegojor i tajgan...

 

[Rhodryn]

Jag är nog mer eller mindre lika dan här, har alltid varit oerhört detalj driven/orienterad med det mesta (detaljer har alltid varit viktiga för mig, och det är lite därför som många av mina inlägg på forum tenderar vara extremt stora)... jag tycker om en värld som är detaljerad och sammanhängande på något sätt. Där de flesta grejer som finns, finns så sin plats i världen "...för att [incert reason here]."

När världen inte är så sammanhängande så kan jag fortfarande tycka om den på en eller annan nivå, och gilla att spela i den... men... sådana världar blir nästan aldrig någon av mina stora favoriter, och allt som oftast så är det något annat med det spelet som den världen finns i som jag faktiskt gillar.

Så om jag skulle skapa en värld så skulle jag också gå väldigt detaljerat med det. Jag har redan en plan i min skalle för hur det skulle göras också, i vilken ordning jag skulle göra grejer. XD

Det är därför Eon passar mig så oerhört bra... för att jag är en oerhört detalj orienterad, och driven, person... och Eon är allt som oftast oerhört detaljerad på de flesta aspekterna utav spelet... både reglerna, som världen i sig.

 

[.113]

Men om jag komponerar världen själv - ja, då vill jag så klart veta exakt varför det finns papegojor i en subartisk klimatzon. Hur har de uppstått? Varför? Vad lever de av? Varför finns den födan just här?

Dessvärre är det också sådana saker som gör att jag alldeles för lätt fastnar på ändlösa, improduktiva "side-quests" när jag ska försöka vara kreativ. Det är inte rimligt att lägga ned två dagars research för att skriva tre meningar om varför det finns papegojor i tajgan...

Det är väl det där jag menar, jag är ju egentligen inte ute efter att spelarna ska fastna i sådana detaljer, men det börjar smått och slutar liksom stort i hur ekonomin egentligen går ihop osv. Som i sagan om ringen filmen när man ser (ok, sagan om de två tornen) Rohan t.ex. och inser att det finns inte en bondgård på ca 40 mil från staden, som är en sån där fantasy jätte stad typ.. Min första tanke var inte "wow vilken stor cool stad" utan "var fan får de mat ifrån"

Sen uppskattar jag ju sånt ändå, men det ligger liksom ändå en baktanke där.. Det handlar väl främst om när det SKA verka logiskt.


Så när man då skapar världen, som en sammansatt och genomtänkt värld, inte bara som lösa äventyr på coola platser osv, då kommer de där frågorna. Vad äter man, hur får man pengar, osv.



Och ja, blandar man bara in lite magi i det hela är det ju löst enkelt

 

[.113]

Det är därför Eon passar mig så oerhört bra... för att jag är en oerhört detalj orienterad, och driven, person... och Eon är allt som oftast oerhört detaljerad på de flesta aspekterna utav spelet... både reglerna, som världen i sig.

Själv har jag ju varken tid eller ork att gå in så i detalj som Eon, när jag spelar eller spelleder. Jag gillar att ha ordning (i huvudet, lappar och skit är oorganiserat som fanken) på hur det ser ut, det skadar inte att ha en lista på pilar och proviant osv (beroende på spel förvisso) och kan absolut tycka det är lite roligt att ha lite koll på lokala matvanor och kanske hur det är där man kommer ifrån osv.. Men lite lagom.

 

[Bifur]

För mig är koherens det viktigaste, vilket inte är det samma som detaljrikedom. Vill man använda jordens klimatologiska eller för den delen kulturella förutsättningar, gör det inte mig så mycket, svårigheten uppstår snarare när man inte tar rimlig hänsyn till sammanhanget mellan olika kombintioner.
Som samhällsvetare tycker jag genrellt kulturella och ekonomiska förhållandena är det mest intressanta. Exempel på irriternde slarv är när religion eller teknologi tenderar att följa politiska gränser, i det närmaste utan inbördes relation. Eller med andra ord: vill du som spelskapare slänga in en vikingakultur så ok, men låt den inte då ha en utvecklad stadsbaserad handelskultur a la renässansens Flandern som granne. Då måste korrelationen mellan dem klargöras (på sama vis som papegojan i arktis).
Det är här tycker jag många spelskapare hamnar snett och har ett för brett anslag och trycker in för mycket istället för att välja enklare (och bättre) lösningar i form av mindre differentiering. I slutändan är det ändå sällan den formen av komplexitet som skapar en intressant spelvärld. För att avsluta med bra exempel tycker jag Järnringen brukar göra detta utmärkt, spelvärlden (Ambria/Davokar eller Pyri) är princip en stat i en geografisk zon dymaniken och djupet uppstår snarare genom politiska och sociala fraktioner i samhället. Warhammers The Empire och också bra på detta (även om the Old World är mer spretig).