Detaljrikt inte detsamma som Komplett
Jag tycker inte att en hög detaljrikedom behöver betyda att spelet är mer komplett än ett som inte är detaljrikt alls.
Istället ska man nog se det så här: Alla spel lämnar några vita luckor åt spelarna (och främst spelledaren) att själv fylla i, frågan är bara vilka områden man utelämnar, hur mycket rörelsefrihet man tillåter, samt hur mycket man premierar sådana initiativ.
Var finns de vita luckorna?
En del spel berättar allt om de övergripande sakerna och lämnar i stort sett enbart utrymmen fria på individ- eller gängnivå. Det är som om man såg världen ur fågelperspektiv och det blev allt mer oskarpt ju längre ner på detaljnivån man närmade sig.
En del andra spel (Mutant UA, om jag har förstått det rätt) tar istället och gör ett skärsnitt genom världen, och lyfter fram lite olika detaljer från alla nivåer på skalan. Man beskriver några stora, övergripande saker, och man beskriver några enskilda individer, typ, och sedan låter man folk få komplettera världen både med högt och lågt.
(Vanligast är nog en hybrid mellan dessa två. Kult, till exempel, beskriver det översta skiktet i sin värld på ett heltäckande, komplett sätt, men tar sedan och beskriver en enskild nefarit, ett övre skikt av drömfurstar, och ett urval av artefakter och portaler. Det finns gott om luckor som man själv får fylla i, både när det gäller övergripande saker såsom Vandrande Makter och enskilda artefakter som bara påverkar ett fåtal personer.
Det finns mig veterligen inget spel som beskriver allt ur ett groperspektiv; som exempelvis beskriver en medeltidsvärld ur en fattig bondes perspektiv, och som lämnar luckor hos det övergripande istället, alltså där man kanske inte ens vet allt om världens geografi eller vilka olika krigsmakter som kan komma att påverka en.
Men teoretiskt sett borde det också gå att göra.
Hur mycket rörelsefrihet? Och hur premieras initiativen?
De här frågorna hör ihop. Man kan väl säga att ett spel som förkunnar:
"Det finns flera tusen olika gudar i den här världen. Dessa gudar kan vara hur som helst."
...det är ett spel som ger väldigt stor rörelsefrihet, men som inte riktigt belönar de personer som vill hitta på en egen gud på något sätt. De får ingen hjälp på vägen, de ges ingen vägledning, och man får inga förslag på hur man skulle kunna använda ens egna gudar i ett äventyr.
Jag tycker Kult är bättre här. När Kult pratar om artefakter så berättas det lite grann om hur de vanligtvis fungerar och hur de oftast ser ut. När man får veta att de flesta portaler bara fungerar åt ena hållet, då fattar man också att man nog helst bör hitta på magiska grejor som inte ska vara helt problemfria att använda. Sedan kommer ett gäng olika exempel, och de är precis tillräckligt många och kortfattade för att man ska kunna få lite inspiration och en känsla för hur det bör göras på bästa sätt för att få den riktiga Kultkänslan. Kult vill att man ska hitta på egna saker.
Många spel verkar mest lägga en massa hinder i vägen för den som vill hitta på något eget, såsom att sprida informationen de behöver över hela boken eftersom alla komponenter i världen ska sitta ihop så förbannat.
---
Personligen gillar jag oändliga världskoncept. I Kult finns det exempelvis hur många drömfurstar som helst. De kan aldrig ta slut. I Chronopia finns det hur många värdshus som helst. Dessa spel är inte begränsade av någon yttre trovärdighet, utan så länge som äventyren är trovärdiga så är världen det också. Spelarna vet ju inte att jag har hittat på tio drömfurstar som alla har sina domäner precis intill vortex, för jag har ju bara använt den jag gillar bäst i äventyret de spelar.
Oändliga världskoncept mår bra av att beskrivas med skärsnitt-metoden. Jag vill ha många exempel ur både högt och lågt, då blir det enklast (och roligast) för mig att komplettera världen i alla olika nivåer: Jag vill gärna kunna hitta på egna kontinenter, egna grevskap, egna samhällen, osv ner till enskilda gatugäng, och jag vill allra helst att regelboken ger mig hjälp med tips, råd, vägledning och exempel i alla dessa enskilda fall.
Det kan alltså få vara väldigt detaljrikt, men inte ett dugg komplett
/Rising
som tar julledigt från forumet. Vi ses någon gång vid typ nyår.
Däremot inte sagt att mer "utbyggningsbara" världar är dåliga, det beror lite på vad jag är sugen på för tillfället också.
. Det jag gillar med Ereb är just de många olikheterna, vilket ger en mängd äventyrsuppslag. Världen är inte realistiskt uppbyggd, men det struntar jag blankt i, även om andra stör sig på det...