DeBracy
Eventuellt helt fantastisk
- Joined
- 21 May 2003
- Messages
- 5,894
Idag, precis innan jag skulle gå och köpa mjölk och diskmedel, så trillade det in en avi genom brevinkastet. När jag så kom hem ifrån min tur så hade jag fått hem Diaspora (http://www.vsca.ca/Diaspora/), ett spel med texten »hard science-fiction role-playing with FATE« på framsidan. Jag vet att det finns en del som gått och varit nyfikna på det här spelet så jag ska dela med mig lite av mina första intryck.
Jag har i princip bara läst igenom baksidestexten, innehållsförteckningen, introduktionen och det mesta av de två första kapitlen (»Playing with FATE« och »Clusters«). Jag tycker författarna väldigt tydligt lägger fram vad som är deras vision och ambition. I introduktionen så berättar de kärnfullt och levande om hur Diaspora förenar deras gamla glädje av att röja runt i rymden, som de upplevde med Traveller under 80-talet, med den spelstil som de blev så passionerade av när de började spela Spirit of the Century (»För första gången ville alla spelleda!«).
I praktiken har det här omvandlats till ett spel där det finns flera subsystem, de kallar dem rent utav »mini-games«, som man ska kunna pussla och pyssla med: något som de såg som ett av de sina stora nöjen med Traveller. Samtidigt är regelmotorn en som ger makt åt spelarna och sätter rollpersonerna i centrum. Det hela är uttryckligen en verktygslåda för att bygga ihop sin kampanj, till sådan grad de säger rakt ut att »Vi har en setting åt er, men vi tycker verkligen att ni ska göra er egen.«
Värt att notera är att det faktiskt inte bara är de enskilda spelarna som författarna skjuter över makt till; vissa beslut är för bordet att ta. Kort sagt talar de om konsensus mellan alla spelare, spelledaren inräknad, och bejakar på något sätt spelgruppen som enhet. Det hela ger mig en lite halvmysig »det är vi«-känsla, och jag får bilden av att det är riktigt välvilliga gamla rävar som kommer med tipset, de vill verkligen att alla ska ha kul. Eller, kanske inte alla: det finns ingen ansats till att göra spelet särdeles nybörjarvänligt, de riktar sig helt klart till oss som har spelat ett tag.
Det känns som ett riktigt gediget spel med stor potential, dessutom presenterat på ett rätt attraktivt sätt.
För att inte göra det här inlägget allt för långt så nöjer jag mig här. Det är fritt fram att komma med frågor om det finns några funderingar, med reservation för att det lär dröja innan jag djupläser i någon större omfattning.
Jag har i princip bara läst igenom baksidestexten, innehållsförteckningen, introduktionen och det mesta av de två första kapitlen (»Playing with FATE« och »Clusters«). Jag tycker författarna väldigt tydligt lägger fram vad som är deras vision och ambition. I introduktionen så berättar de kärnfullt och levande om hur Diaspora förenar deras gamla glädje av att röja runt i rymden, som de upplevde med Traveller under 80-talet, med den spelstil som de blev så passionerade av när de började spela Spirit of the Century (»För första gången ville alla spelleda!«).
I praktiken har det här omvandlats till ett spel där det finns flera subsystem, de kallar dem rent utav »mini-games«, som man ska kunna pussla och pyssla med: något som de såg som ett av de sina stora nöjen med Traveller. Samtidigt är regelmotorn en som ger makt åt spelarna och sätter rollpersonerna i centrum. Det hela är uttryckligen en verktygslåda för att bygga ihop sin kampanj, till sådan grad de säger rakt ut att »Vi har en setting åt er, men vi tycker verkligen att ni ska göra er egen.«
Värt att notera är att det faktiskt inte bara är de enskilda spelarna som författarna skjuter över makt till; vissa beslut är för bordet att ta. Kort sagt talar de om konsensus mellan alla spelare, spelledaren inräknad, och bejakar på något sätt spelgruppen som enhet. Det hela ger mig en lite halvmysig »det är vi«-känsla, och jag får bilden av att det är riktigt välvilliga gamla rävar som kommer med tipset, de vill verkligen att alla ska ha kul. Eller, kanske inte alla: det finns ingen ansats till att göra spelet särdeles nybörjarvänligt, de riktar sig helt klart till oss som har spelat ett tag.
Det känns som ett riktigt gediget spel med stor potential, dessutom presenterat på ett rätt attraktivt sätt.
För att inte göra det här inlägget allt för långt så nöjer jag mig här. Det är fritt fram att komma med frågor om det finns några funderingar, med reservation för att det lär dröja innan jag djupläser i någon större omfattning.
