Om det inte framgått så tycker jag att Fury Road är det bästa som hänt actionfilmer sedan åtminstone Tai Chi Hero (om inte under hela 2000-talet), och är fortfarande lite för awe-lamslagen för att komma med någon jättedjup analys, men här är några blandade tankar:
MAJOR SPOILERS, givetvis.
Vattenslang-scenen är briljant. Max är fucked up och lustar bara efter vattnet, och fruarna framstår närmast som eteriska, surrealistiska väsen i sina vita prakt, och det är också poängen - de är det enda vackra i en ful värld, vilket patriarkatet tagit och skändat. (Hade fruarna varit de enda kvinnorna i filmen hade detta varit en problematisk metafor, men eftersom filmen också är packad med slitna badass action girls fungerar den). Scenen är till för att belysa kontrasten mellan Max erfarenhet och fruarnas, men samtidigt understryka att de, at the end of the day, är lika köttsliga, desperata och utsatta, om inte -mer- så, än vad Max är. En längre analys på samma linje, som gör en massa bra poänger, finns
här. En av de mycket få saker jag inte gillar filmen är dock att Splendids död är helt ogrisig, och att hennes barn visar sig vara helt felfritt - det känns som att det underminerar temat med hur skitig världen är och hur korrumperande Immortan Joe är, och framstår som lite för tillrättalagt och polerat i ljuset av detta. Beauty is Never Tarnished är helt enkelt totalt fel trope att dra in i Fury Road.
Vattenslang-scenen innehåller även min favorit-detalj i hela filmen; när kameran dröjer kvar ett ögonblick, men avlägset och liksom nästan ointresserat, medan fruarna går tillbaka mot bilen, men The Dag vänder sig om och går tillbaka, liksom som en eftertanke, för att i avsmak sparka till sitt kyskhetsbälte, som nu ligger avklippt i sanden. Det är en briljant detalj som omedelbart säger jättemycket om både henne och de andra fruarna, och belyser en av den här filmens absoluta styrkor - show, don't tell. Gib Melsons filmer, Apocalypto i synnerhet, har alltid trollbundit mig med sin helt ofattbara attention to detail ner till minspelet hos varenda bakgrundsstatist; det händer sjukt mycket i bakgrunden, som om där utspelar sig tusen berättelser, som vi bara får en ögonblicksskymt av. Har han kanske lärt sig detta av George Miller? Det verkar nästan så, för Mad Max gör samma sak, and it's fuckin' glorious. Sällan har jag sett filmskapare som lyckas etablera så mycket med så lite ord, och när man gör det spelar man verkligen till filmmediets unika styrkor.
Fruarna är absolut så in i helvete inte våp. De är ett fucking textbook-exempel på hur man som berättare föredömligt kan hantera svaga, utsatta kvinnor -utan- att göra dem till våp. Fruarna har massor av agens i filmen; de pratar hela tiden, de -gör- saker för att hjälpa Max och Furiousa, de protesterar när de tycker att Max och Furiosa gör fel, de jagar aktivt sin dröm, i den mån de klarar av det. När saker blir för svåra bryter en av dem ihop och vill återvända till tryggheten i förtrycket, och det känns bara trovärdigt och mänskligt, men de andra stoppar henne mycket handgripligen och försöker få henne på bättre tankar. Och viktigast av allt, en annan detalj jag bara ääälskar med filmen: fruarna icensatte sin -egen- flykt. Ja, Furiosa hjälpte dem givetvis (även om vi inte får veta exakt hur), men poängen är; de bestämde sig -själva- för att fly, och agerade aktivt för att med Furiosas hjälp få det till stånd. Upproret är inte Furiosas, utan fruarnas eget. Att sen Immortan Joe skyller allt på Furiosa för att fruarna i hans värld inte har någon agens, well, no shit liksom?
Saker har konsekvenser i Fury Road. Nästan ingen kommer undan oskadd. Vuvalini dör nästan allihop, minst två av fruarna är gravida, Mad Max får kämpa som fan med att öht få bort sin munkorg. Det är hårt, smutsigt...och trovärdigt.
Filmen gör ett fantastiskt jobb med att lyfra fram folk med olika typer av handikapp ^_^. Enarmade badasses? Check. Konstiga cancerogena äcklon? Check. Vanskapta dvärgar? Check. Hårlösa albinos? Check. Apokalypsen har definitivt tagit sig en mer muterad vändning sedan Beyond Thunderdome. Och nästan allt riktigt vidrigt är spawnat av Immortan Joe, vilket bara gör tanken på honom knullandes de eteriska nymferna som är fruarna än mer motbjudande (as it should be).
Also, Nux. Vilken fantastisk karaktär. En helt otippad Ascended Extra som totalt kullkastar alla våra förväntningar kring narrativet, och både genomgår en personlig liten resa, och får oss att utveckla lite sympati för Warboys och inse att de också är offer för Immortan Joes cancerogena patriarkat.
Här är en annan bra blogg som i motivational poster-form hyllar de många, många saker Fury Road gjorde rätt.
