Nekromanti Din analys av Fury Road

[Tre solar]

Det finns en massa poster om nya Mad Max, men det är svårt att diskutera filmen när man inte vill spoila för andra. Istället brukar analysen stanna vid "furiosa bär upp filmen" eller "det är en actionrulle, utan speciellt djupa karaktärer"

Därför gör jag den här tråden, speciellt för dig som sett filmerna och vill prata om dem.

Jag undrar helt enkelt över hur just DU analyserar filmen:
+ vem handlar den om? varför tycker du det?
+ vad handlar den om? varför?

... eller nyckelscener, finurliga funderingar eller vad du nu vill lyfta fram, belysa och fundera kring.

 

[krank]

Det här är min direkta tolkning: Filmen handlar om en kamp mot patriarkatet och könsmaktsordningen. Filmens huvudsaklige antagonist, Joe, är ju en rent bokstavlig patriark som dessutom satt sina söner på övriga maktpositioner. Hans fruar är bara som boskap, babymaskiner. Lite som i den traditionella synen på familjen med andra ord. Hans följare är inte så mycket "onda" som hjärntvättade män som agerar i ett system de tror att de vinner på men där de i själva verket används lockas att agera extremt självdestruktivt genom att vara självuppoffrande och macho.

Furiosa snor fruarna, som delvis internaliserat det patriarkala förtrycket. En del av dem har börjat få ett feministiskt uppvaknande. Furiosa är symbolen för den feministiska kampens aktiva; de som sett igenom systemet och strävar efter att avprogrammera både män och kvinnor från den patriarkala hjärntvätten. Max är en machoman som utkonkurrerats i patriarkatet som dessutom drivit honom till psykisk sjukdom, och han joinar den feministiska kampen i ren självbevarelsedrigft. Nux å andra sidan är en av de som hejhjärtat kastat sig in i patriarkatet men aldrig riktigt nått upp till dess krav på styrka och ständig kompetens. Han slås ut, och ser fördelarna med att ordna världen annorlunda.

De åker mot det "gröna stället", det feministiska utopia, men finner det en hägring. Istället hittar de ett gäng äldre feminister, från den mer könsessentialistiska andra vågen. De är misstänksamma, men bestämmer sig för att hänga på för att slutgiltigt piska patriarkatets arsle och bryta upp det strikt hierarkiska samhället och ge allt åt alla istället för precis allt åt ett fåtal patriarker. Det går inte att fly undan patriarkatet, förr eller senare måste det bekämpas på riktigt och de gamla strukturerna rämna.

 

[Leon]

Alltså, SÅ feministisk är den väl inte. Brudarna är fortfarande passiva, och introduceras med en wet t-shirt scen. De äldre kvinnorna är modersfigurer (bokstavligen livgivande med deras frön och grödor). I bästa fall är det särartsfeminism (som sagt av Krank ovan)

 

[krank]

Alltså, SÅ feministisk är den väl inte. Brudarna är fortfarande passiva, och introduceras med en wet t-shirt scen. De äldre kvinnorna är modersfigurer (bokstavligen livgivande med deras frön och grödor). I bästa fall är det särartsfeminism (som sagt av Krank ovan)

De är en missuppfattning att en film med feministiskt budskap måste ha enbart en massa kvinnor som tar för sig och är aktiva. Allt som krävs för att det ska vara en feministisk film är att perspektivet i filmen är feministiskt -- dvs att det belyser könsmaktsordningen och/eller det socialt konstruerade könet, de patriarkala strukturerna, etc.

En film kan vara feministisk utan att ha en enda Stark Kvinna i sig. Sedan är det ofta så att filmer med aktiva kvinnor gillas av feminister för att de känns peppande, men det är inte riktigt samma sak som att filmen i sig är feministisk...

Men hursomhelst, Joes kvinnor är absolut ganska passiva, men det illustrerar ju också den struktur de kommer från och är indoktrinerade i. De finns ju där för att illustrera just det fysiska och psykiska slaveri som patriarkatet innebär för kvinnor.

 

[Tre solar]

Rimligt analys.

Jag funderar lite i linje med att Furiosa är själva "händelsen", men att berättelsen handlar om Nux. Han är barnslig och mänsklig men hela tiden på den "dominanta" sidan: när han är med Joe flyr hjältarna, när han slår följe med dem kan de besegra Joe. Jag tänker att han representerar samhället i citadellet. Att han sluta lyda Joe innebär att samhället också kan göra det, alltså att hans karaktärsutveckling är nyckeln som gör att de kan vända tillbaka.

Nux är också filmens "hunk".

Alla karaktärer är tydligt könade. Max och Furiosa är visserligen inte så stereotypa, men situationen gör dem till långtradarens mamma och pappa. Samtidigt är filmens bokstavliga vändpunkt när Furiosas plan visar sig ha varit för naiv. Där någonstans korsas hans och Fuiosas vektorer - han börjar som fånge och svag men tar gradvis över kommandot medan hon försvagas för att till slut ligga döende i hans armar - och Max bestämmer att det är dags att återvända hem.

Därför är jag inte så övertygad om att filmen handlar om en kamp mot patriarkatet. Snarare tänker jag att drivkraften är att barn måste beskyddas, vilket ju även finns som en slags tema i tvåan och trean. De flyende fruarnas motto är att de inte vill föda nya krigsherrar, och så fort det trycket försvinner - genom att Joe fråntas makten - har de inget problem med att återvända till samhället. De visar inte heller någon karaktärsutveckling, så man kan förmoda att de även framöver vill hålla sig till den "kvinnliga domänen" att skapa liv.

 

[Leon]

De är en missuppfattning att en film med feministiskt budskap måste ha enbart en massa kvinnor som tar för sig och är aktiva. Allt som krävs för att det ska vara en feministisk film är att perspektivet i filmen är feministiskt -- dvs att det belyser könsmaktsordningen och/eller det socialt konstruerade könet, de patriarkala strukturerna, etc.

Det håller jag helt med om. Men i vattenslangsscenen så paraderas kvinnokroppar som objekt inte bara inom ramen för berättelsen utan även för oss som filmkonsumenter. Det känns som ett försök att ha kakan och äta den.

Den andra scenen i filmen som jag reagerade på är väl visserligen per se feministisk, bara inte en feminism jag personligen tycker är värd nament - särartsfeminism. När en av de 'många mödrarna' (bara namnet säger allt) visar upp sin 'skatt' - frön och grödor. GIVETVIS är det en kvinna som får symbolisera fertilitet. På så sätt är ju de också 'breeders'

 

[krank]

Den andra scenen i filmen som jag reagerade på är väl visserligen per se feministisk, bara inte en feminism jag personligen tycker är värd nament - särartsfeminism. När en av de 'många mödrarna' (bara namnet säger allt) visar upp sin 'skatt' - frön och grödor. GIVETVIS är det en kvinna som får symbolisera fertilitet. På så sätt är ju de också 'breeders'

Det är lite därför jag associerar dem till andra vågens feminister -- fokus på uppvärderandet av de s.k. "kvinnliga egenskaperna", särartsfeminism. De är visserligen mödrar och livgivare men på sina egna villkor -- inte som boskap i ett patriarkalt system.

Vattenslangsscenen håller jag med om, absolut. Den är problematisk och jag tyckte öht det var onödigt att sexualisera den gruppen kvinnor. Även om själva situationen aldrig blev sexuell.

Men en film behöver inte heller innehålla 100% feminism och 0% objektifiering för att i mina ögon kunna kallas feministisk.

 

[krank]

Jag funderar lite i linje med att Furiosa är själva "händelsen", men att berättelsen handlar om Nux. Han är barnslig och mänsklig men hela tiden på den "dominanta" sidan: när han är med Joe flyr hjältarna, när han slår följe med dem kan de besegra Joe. Jag tänker att han representerar samhället i citadellet. Att han sluta lyda Joe innebär att samhället också kan göra det, alltså att hans karaktärsutveckling är nyckeln som gör att de kan vända tillbaka.

Jag tycker att Nux som fokus för berättelsen känns lite svagt, även om perspektivet som sådant är intressant. Han har rätt lite screen time.

För mig visar han snarare att feminismen behöver även manliga allierade och att det är möjligt för män att inse hur destruktivt patriarkatet är även för dem/oss. Hans resa är ju väldigt driven av andra personer i berättelsen; enda anledningen till att han slutar lyda Joe är ju för att han helt enkelt misslyckas för många gånger och därmed börjar tvivla, när han redan i praktiken skiljts från Joes armé.

så man kan förmoda att de även framöver vill hålla sig till den "kvinnliga domänen" att skapa liv.

Må så vara, men det är en rätt stor skillnad att göra detta inom ramarna för patriarkatet och att göra det på sina egna villkor. Liksom de flesta av oss är de ju hjärntvättade av patriarkatet och att bryta sig loss helt är inget som görs i en handvändning.

Det är dock sant att filmen överlag håller sig till den andra vågens feminism i relativt hög utsträckning. Det finns inslag av den tredje -- i Nux' ifrågasättande av den manliga normen och så -- men budskapet är överlag närmare den andra, med viss könsessentialism kombinerat med en kritik av de patriarkala systemen.

 

[Tre solar]

En annan grej jag har tänkt på är om filmen kan ses som en kommentar till originalet. Originalet är ganska spretigt, men sista delen handlar om att Max ska köra sin familj till ett tryggt ställe där de kan vara säkra undan Toecutter/Joe - men misslyckas (eftersom de blir mördade) och ger sig ut i öknen.

I FR misslyckas Furiosa först att köra sina skyddslingar till ett tryggt ställe undan Toecutter/Joe (eftersom platsen inte fanns), men istället för att fortsätta ut i ödemarken övertalar Max dem om att vända. Hade hon fortsatt ut i öknen och fruarna strukit med eller hoppat av någonstans, hade hon blivit samma mytiska figur som han.

 

[Robert]

+ vem handlar den om? varför tycker du det?
+ vad handlar den om? varför?

Det som jag tycker är det mest centrala temat är religionskritiken. Eternal Joe (för övrigt ett helt fantastiskt namn på Gud) har byggt upp en mytos kring sin egen person anamats av Nux och hans gelikar. Resultatet är ett gäng hängivna fanatiker som i ljuset av sin egen dödlighet gärna offrar sig själva för att ära sin egen person men också sin Gud, det vill säga Joe, förtjäna en plats i Valhall. När Nux inser att Joe varken är odödlig eller speciellt gudomlig byter han sida. Det är inte svårt att se paraleller till t.ex. självmordsbombare men också hur religiösa instutioner i övrig hanterar sin makt.

Jag har svårt att se filmen som speciellt feministisk förutom att Furiosa är en badass av rang. Det anser jag mer vara uttryck för en slags vardagsfeminism där tjejer kan vara tuffa och sparka rumpa. Att kalla det kritik mot patriakatet håller jag inte med om med tanke på hur andra kvinnor i filmen framställs.

Något jag saknar från framförallt Road Warrior är den eviga jakten på resurser. Allt kan ha ett potentiellt värde och att loota precis allt är det enda sättet att överleva. Den filmen är ju gjord med sjuttiotalets oljekris i färskt minne och vilka överdrifter människor är beredda att gå till för att kunna tanka. I Fury Road finns är resurserna säkrade. Det finns bensin, vapen och mat. Självklart används t.ex. vattnet för att förtrycka människor men jag saknar desperationen i Road Warrior. Citadellet innebär en förlorad nerv, precis som Barter Town gjorde i Thunderdome, för filmen.

Tom Hardy gör mycket av väldigt lite. Dialogen är knaper men han lyckas ändå att spela upp sitt posttraumatiska stressympton på ett bra sätt. Han har små tix och mumlar för sig själv. Sen kan han styra sin våldsbenägenhet i lite för stor utsträckning men det ska vara en film med vissa konventioner också.

 

[krank]

Jag har svårt att se filmen som speciellt feministisk förutom att Furiosa är en badass av rang. Det anser jag mer vara uttryck för en slags vardagsfeminism där tjejer kan vara tuffa och sparka rumpa. Att kalla det kritik mot patriakatet håller jag inte med om med tanke på hur andra kvinnor i filmen framställs.

Men... som sagt, en film blir inte feministisk av att ha starka/rumpsparkande kvinnor, och den blir inte ofeministisk av att ha kvinnor som visas som mer passiva. Så jag förstår ärligt talat inte riktigt vad du menar med den invändningen.

 

[Cybot]

Alltså. Som jag ser det så blir filmen inte alls feministisk pga individuella karaktärer, utan det är hur samhällsstrukturen ser ut och interagerar med storyn.

Immortan Joe är ärketypen på patriarkatet. Han är en kultledare i en starkt heirarisk ordning som bygger på ett monopol över värdefulla resurser, ett slöseri av sådana resurser pga machogrejer och maktdemonstrationer och där alla som inte är på toppen är slavar vars enda värde är det värde de tilldelas av mannen på toppen ("WITNESSED!"). Samhället är självdestruktivt, speciellt för de män som tror att de är favoriserade i samhället men som egentligen är lika utnyttjade som alla andra.
Immortan Joe är skurken.

Hjältarna är de som vågar säga fuck you till Immortan Joe och anamma sitt självvärde, sin makt att bestämma över sitt eget öde och som vågar bry sig om andra.

 

[Big Marco]

Det håller jag helt med om. Men i vattenslangsscenen så paraderas kvinnokroppar som objekt inte bara inom ramen för berättelsen utan även för oss som filmkonsumenter. Det känns som ett försök att ha kakan och äta den.

Fast jag såg den scenen som chockande, som en omruskning, för att den verkar vara trött kliché för att vända på steken. Som en slags kontrast, ett slag i ansiktet på publiken, en lek med förställningsvärlden. Så man som tittare får skämmas lite efteråt.

Dessutom kändes kvinnorna och dess klädsel helt rimlig givet kontexten, att Joe hade dem som sina objekt. Sina polerade, vackra objekt.

 

[Robert]

Men... som sagt, en film blir inte feministisk av att ha starka/rumpsparkande kvinnor, och den blir inte ofeministisk av att ha kvinnor som visas som mer passiva. Så jag förstår ärligt talat inte riktigt vad du menar med den invändningen.

Fast en film ska väl ha en ambition att vara feministisk för att din tolkning ska gälla. Annars skulle i princip alla blockbuster filmer anses vara feministiska i det att de omsätter den patriarkala hegemonin (jäkla fikonspråk det där) och visar på kvinnans underordning. Visst visar de upp dessa strukturer men inte skulle jag kalla dem feministiska för det.

Fury Road är superkonventionell ur det här perspektivet men det undantaget att nr. 2 hjälten är kvinna men framställs nästan lika tuff som en man. Hon gråter och bryter ihop och sånt som riktiga män inte gör. De är kärva och biter ihop...som Max.

Utöver Furiosa, som ändå får räknas som OK, är kvinnorna våp eller småkomiska, eftersom tanter gör sig bättre som roliga kufar med gevär än i duschscener när nipplarna syns. Det fanns visst tjockisar som producerade bröstmjölk också.

Jag skulle uppskattat om Fury Road var feministisk men kan för mitt liv inte se att den skulle vara det.

 

[Hobblin]

Jag skulle påstå att det är ren och skär samtidskritik; Det som ligger närmast ytan skulle jag dock påstå är en kritik mot militarism, kapitalism och girighet. De tre "bossarna" motsvarar ju kapitalismen/bankerna, den militära industrin och religon/patriarkatet (eller möjligtvis extremism). War boys är ju, som Miller själv säger, en representation av de unga desperata män som tar värvning för att dö en ärofylld död (tänker framförallt på den amerikanska militärismen då).

Vad gällande det feministiska så ser jag det som ett väldigt sekundärt budskap i filmen som inte alls får så mycket fokus... och trots det är det nog en av de mest feministiskt positiva action filmerna jag har sett...

Vattenslangs-scenen som pratas om här tycker jag dock att många verkar se allt för ytligt på. Jag är övertygad om att den inte är ett försök att "äta kakan men ändå ha den kvar" eller liknande utan det är bara en komisk referens till en vanlig trope i filmer. Där den ensamma mannen vandrar genom öknen och kommer till en oas fylld med vackra kvinnor. Det är något som är helt ur karaktär för en sån här film egentligen men de har använt den för att placera Max i en helt oväntad situation, ge oss tittar en *wink wink nudge nudge* och samtidigt visa redan från början att Max inte har något som helst sexuellt intresse för dem. För oavsett vad en har att säga om användandet av kvinnliga kroppar i filmen så är den i ens i närheten av standard för mainstream filmer. Den enda nakna kvinna visas t.ex. enbart på avstånd och då bara för att visa för oss i publiken att hon faktiskt är naken, inte för att tillfredsställa "den manliga blicken". Helt enkelt så används objektifieringen av kvinnokroppar i filmen väldigt tydligt för att förmedla filmens världs syn på kvinnor men utan att gotta sig i det.

Så för att sammanfatta: Teman i filmen är relativt feministisk men ett större fokus är på den mer konventionella kritiken mot girighet och makten.

 

[Hobblin]

Fast jag såg den scenen som chockande, som en omruskning, för att den verkar vara trött kliché för att vända på steken. Som en slags kontrast, ett slag i ansiktet på publiken, en lek med förställningsvärlden. Så man som tittare får skämmas lite efteråt.

Dessutom kändes kvinnorna och dess klädsel helt rimlig givet kontexten, att Joe hade dem som sina objekt. Sina polerade, vackra objekt.

Håller helt med dig fram till kommentaren om kontext... det är helt ovidkommande då det är författarna och filmskaparna som skapat det sammanhanget och därmed blir rimligt eller inte helt meningslöst i diskussion om filmens meriter.

 

[Tre solar]

Jag måste säga att även om jag inte är övertygad om att bossarna representerar kapitalism, vapenindustri och religion är jag mycket nöjd att någon lade fram en sådan tolkning!

 

[Mutanten]

-

 

[CapnZapp]

Min analys är att de körde en väg, och sedan tillbaka igen.

Ett genialt enkelt manus!

 

[CapnZapp]

Rollspelslärdomar från Fury Road:

Bensinbrist är tråkigt, så alla har oändligt med bränsle.

Ska man krocka, ska det bero på motståndets attacker. Så alla har 100% i Köra Fordon.

Men räkna kulor är badass. Regler för ammunition bibehålls!

Det är helt ok att jämföra stats på sina karaktärsblad. Så som Furiosa påminner Max om att hennes värde i Gevär är högre än hans.

Som SL, var inte rädd för att hoppa över även rena bossfajter. Är din spelare helt överlägsen, erkänn det, skippa scenen och lägg tiden på något mera awesome.

Witness!