Nekromanti Din druid suger!

[God45]

Jag älskar druider men jag hatar skogen. Jag vet inte om det är på grund av traumatiska camping upplevelser eller något annat men jag avskyr verkligen skogen. Det gör att när skogen är romantisk och magisk i spel och fylld av magiska alver och ska vara fantastisk så köper jag det inte. Så druiden som någon sorts rädda träden hippie är inte något jag uppskattar att spela. Men det finns druider som jag älskar och det finns en massa saker med druider som kan vara fantastiskt coola. De galna eld druiderna från Dark sun, de runt ut sagt hiskeliga druiderna ifrån Scarred lands som lärt sig tala språket som formar världen eller Stads druiderna som är kopplade till staden de bor i är alla kul koncept som jag vill spela.

Vilka är era favorit idéer rörande druider?

 

[Cybot]

Jag tycker om Elder Scrolls och deras bosmer (skogsalver). Bosmer följer den Gröna Pakten, där de inte får göra någonting mot skogen. En Bosmer får inte:

1. Äta något annat än kött.
2. Använda trä eller vegetabilier för att tillverka något
3. Skada träd eller vegetation för sin egen nytta.
4. Röka något från växtriket.

Dessutom så har de några andra mandat, som t.ex. att om de dödar en fiende så måste de äta upp honom inom tre dagar.

I utbyte så får de makt ifrån Y'ffre, d. Makt över både skogsandar och växtlighet och t.ex. Makten att frammana den Vilda Jakten för att försvara sin skog och sina boningar.

Så, rituella köttätare och kannibaler, klädda i läder och ben, med en närmast fullkomlig makt över skogen och dess övernaturliga väsen.
Ska man ta det ett steg längre så filar de nog sina tänder till rovdjursgaddar också.

Romantiska? Snarare en bunt skogshyenor som kommer att döda dig för att du bär fel sorts kläder.
P.S: Och äta upp dig efteråt

 

[obak]

Som föregående talare nämnde, druider som filosofiskt står närmare Nietzches övermänniskofilosofi och Hobbes naturtillståd, den starke överlever, den svage går under, makt är rätt. Eller Morrigan för den delen från Dragon age.

 

[Rymdhamster]

Emedan jag gillar den trädkramande skogsdruiden så tycker jag att den är sjukt överanvänd (och dessutom bättre använd som något läskigt och främmande, snarare än något mysigt och trevligt).

Ett koncept jag verkligen gillar, men som man typ aldrig ser, är vattendruiden. Något i stil med en korsning mellan näcken, gollum och en sjöjungfru. Delar av kroppen kan vara täckt av fjäll, klädd i glittrande fiskskinn. Kan förvandla sig själv till en fisk (allt ifrån en mört till en jättemal, eller till och med valar om man kör på havet snarare än floder).

Ökendruiden kan också vara riktigt trevlig och erbjuder en del möjligheter till variation: den utmärglade ökenvarelsen som förvandlar sig till en sandstorm och rör sig som ett spöke eller den mer frodige ökenvandraren som varje kväll slår läger genom att låta en oas spricka fram ur ökensanden.

Oavsett tycker jag dock att en druid kräver en stark koppling till naturen, men naturen tar väldigt många märkliga skepnader där ute.

 

[Arfert]

Druider ska spärra in en massa folk i stora burar som liknar gubbar och sedan tända eld på dem.

 

[Tre solar]

Killing me won't bring back your god-damned honey!

 

[DeBracy]

Jag skulle köra med druiden i den keltiska/prästliga tappningen som vi ser skuggor av i vår världs historia med ett stänk av arturianskt och new age-flum. Mystiska och (politiskt) mäktiga typer som förrättar offer till gudarna, agerar rådgivare och ibland själva är härskare. Gärna med huvudbonad som inkorporerar en hjortkrona, i alla fall vid riten som utförs under fullmånen en natt då dimslöjorna dansar mellan kullarna och träden.

 

[Staffan]

Någon gång vill jag spela en druid i Dark Sun med suggestion eller liknande som vild psiförmåga.

Detta primärt för att, när häxkungarnas anhang kommer och letar efter en så kan man få dem att försvinna med repliken "Det här är inte druiden ni letar efter."

Men mer seriöst, jag föredrar min vildmark otämjd i rollspel. Framför allt i äldre spel så framställs oftast naturen som något gott och fint - Drakar och Demoner drar mycket paralleller mellan animister och "godhet," och de flesta féer i D&D framställs som Chaotic Good - kanske busiga, men till största delen godhjärtade. I D&D har du till och med "super-alver" som representanter för ett av de goda yttre planen (Eladrin, från Arborea/Chaotic Good) och antropomorfa djur som representanter för ett annat (Guardinals, från Elysium/Neutral Good). Sånt tycker jag är skräp. Naturen är. Den är varken god eller ond, den bara är något man måste förhålla sig till. Å ena sidan är det en resurs som håller dig vid liv, men å andra sidan är den full med varg, björn, och giftiga saker som lätt kan ha ihjäl dig. På samma sätt är det med druider - vissa försöker utnyttja naturen på ett harmoniskt sätt i människans tjänst, andra ser människan som inkräktare som ska hållas jävligt kort.