Det varierar beroende på kampanj och vad jag vill åstadkomma med den, vad det är för spel, osv, men generellt och oftast så gör jag
såhär och
såhär.
Kort sagt:
<ul type="square">
[*] Kom på en generell, väldigt skissartad, situation som det kan vara intressant att skapa rollpersoner till/kring (själv eller via diskussion med spelarna).
[*] Träffas och skapa rollpersoner baserat på det vaga konceptet.
[*] Skapa, baserat på rollpersonerna och vad de är intresserade av osv, ett nätverk av ett dussin eller så signifikanta SLPer som har mål som kommer att involvera någon eller några av rollpersonerna (antingen såtillvida att de behöver rollpersonens hjälp eller kommer att hamna på tvären med dem) och vars relationer till de andra SLPerna kommer att skapa följdeffekter när man börjar rycka i någon ände av det hela. ("Skapa" betyder här "definiera en ungefärlig motivation, personlighet och något stödord till en beskrivning.")
[*] Luska ut, baserat på rollpersonerna och SLPerna, ett par olika
sätt att sätta bollar i rullning under första spelmötet (givetvis kan man i det här skedet fortfarande gå tillbaka och pilla på föregående steg om det visar sig behövas).
[*] Tuta och kör.
[/list]
Allt det här är jag säker på har tagits upp förr båda av mig och andra, och den här metoden representerar ett (av säkerligen flera möjliga) sätt att bygga upp vad som häromkring brukar kallas för en "fisktank".
Tvärtom mot krank (jag har inte hunnit läsa igenom hela hans texts, men tyckte det lät som något i samma ungefärliga riktning) tycker jag det här går mycket snabbare att förbereda än räls-äventyr (om än framförallt därför att man inte behöver sitta och detaljplanera så mycket inför varje nytt spelmöte utan det mesta ger sig självt utifrån vad som hände förra gången och hur efterverkningarna sprider sig; det viktiga—SLP-nätverket—finns ju redan färdigt), men det kan också vara en fråga om hur mycket detaljer man vill ha in, och det är förstås en fråga om personlig smak. (Jag antecknar ett kort stycke om varje person och låter resten ge sig allt eftersom—hur man "levandegör" gestaltningen av en person blir ju ändå rätt mycket beroende av stundens infall och inspiration, och en massa specifika detaljer kring bakgrund tycker jag inte är så intressant, även om detta erkänningsvis ibland bitit mig i bakändan.)