Nekromanti Din spelvärld med barnen

[Rickard]

Jag sitter och väntar på kickstartern med Valhall-böckerna och läste Minimonis inlägg där hen spelade Trudvang med sin dotter. Så frågan för tråden är: om ni hade barn, vilken värld hade ni valt att spela i och varför?

Personligen är jag ett stort fan av svensk folkloristik. När jag var tio älskade jag att läsa om de gamla nordiska gudarna och Valhall-böckerna bidrog ännu mer till min fascination; det och hajar. I vuxen ålder har jag läst en del av Ebbe Schöns böcker.

Så när jag får barn kommer jag att skapa en sagoliknande värld med tomtar och andra småknytt, sagoaktiga troll och annat som vi kan hitta i vår egen gamla svenska folktro. Antagligen kommer det mer bli interaktiv sagoberättelse med mycket inspiration från The Storyteller, men där min dotter/son kommer få upptäcka (och kanske bidra till) nya element i världen allt eftersom vi spelar. Utöver detta kommer jag krydda världen med vikingagudarna som vandrar i världen och kan förekomma i en berättelse eller två. Jag kommer att fokusera mycket på upptäckarlust som spelmoment.

 

[entomophobiac]

Jag har två döttrar som är väldigt intresserade av fantastik av alla dess former. Mycket drakar och superhjältar, framförallt. Men de älskar även My Little Pony, så därför har jag köpt Tails of Equestria för att spela lite med dem. De är lite för unga för allt för mycket regler och läsa/skriva, men jag ser väldigt mycket fram emot att berätta sagor där de får alternativ. En sorts strömlinjeformad variant av rollspel som utspelar sig i en värld de själva kan förstå reglerna i. Skillnaden på en pegasus och en enhörning exempelvis.

Så jag skulle säga att det viktiga inte är så mycket vad jag gillar, som vad de gillar, eftersom det ger dem en uppsättning grundpelare att utgå ifrån och gör det mycket lättare att förklara saker. Särskilt om ni--som vi--sett på förlagan tillsammans.

 

[Minimoni]

Som tidigare nämnts så spelar jag mest Trudvang med mina barn då det fungerar bra som tomtar och troll, prinsessfantasy, mystiska skogar och ruiner osv. Trudvang fungerar även som folkvandringsgrisodling, men det är självklart de tidigare nämnda anledningarna som gör att spelet fungerar så bra för barn.

 

[God45]

Jag hade kört Narnia. Det har alla de roliga äventyrs momenten, roliga talande djur, det är inte för blodigt, det finns inget olämpligt innehåll, det är max fantasy och det har ett bra budskap.

 

[Skarpskytten]

Mitt tråkiga svar är: jag hade inte haft någon värld alls förrän barnet blir en åtta-tio år, om ens då. Varför? För att med yngre barn tycker jag en värld är överflödigt. Det blir en vägg av trista "nej", som stoppar barnets kreativitet och uppfinningsrikedom. Jag ser ingen poäng med det. Och det går utmärkt att spela rollspel utan värld. Jag och mina kompisar spelade DoD i flera år innan Äventyrsspel lurade i oss att vi behövde en värld att spela i. Det gick hur bra som helst. (Därmed inte sagt att en värld är dåligt, jag har spelat väldigt mkt culture gaming i mina dar och älskar det).

När jag började spela med min dotter när hon var fyra-och-ett-halvt tog jag fram ett vitt A4 och ritade ett slott. "Här bor drottning-prinsessan Elsa" sa jag. Sedan dess har vi fyllt på med platser efterhand. Jag har lagt in det mesta, men hon har också fått bestämma hur saker och ting är i världen. Vi har nu tre A4-sidor. Några platser har bara använts i ett äventyr, andra i flera. Jag skriver också in var alla monster och kompisar är på kartan, så behöver jag inte hålla reda på det på ett separat papper. Ibland ritar dottern på kartorna.

Det finns möjligen något som kan kallas en setting däremot. Den är fornnördisk fantasy. Dock säger jag mer eller mindre inte nej till någonting. En gång trollade ungen fram en bil. En annan gång frammanade hon Conan, som var hennes side-kick i ett äventyr. Två gånger har jag kört neddummade varianter av Pendragon-äventyr. Tillsammans skapar vi alltså en värld och en setting där vi bägge får vara med och bestämma och där allting som vi känner för för stunden får vara med.

 

[IcarusDream]

Nu har jag inga barn (än), men jag har drömt om att göra en variation av mitt spel Stålsökarna för en yngre spelgrupp. Att börja när de är små med en mer lek-version av spelet där de spelar barn som leker och får enklare uppdrag (kan ni smyga in i den småläskiga skogen och hämta dessa blommor?) och bara låta dem slå tärningar för att lära dem räkna. Sen när man spellekt ett par år så får de uppgradera sina karaktärer till det riktiga systemet, för då har de upplevt och växt upp i spelvärlden och man kan spelleda normalt med dem.

http://www.icarusdream.se/spel/stalsokarna/

 

[Rickard]

Jag har två döttrar som är väldigt intresserade av fantastik av alla dess former. Mycket drakar och superhjältar, framförallt. Men de älskar även My Little Pony, så därför har jag köpt Tails of Equestria för att spela lite med dem.

Är MLP något du har koll på annars? Deras Friendship is Magic är väl väldigt populär hos vissa vuxna också?

 

[entomophobiac]

Är MLP något du har koll på annars? Deras Friendship is Magic är väl väldigt populär hos vissa vuxna också?

Jag har tittat på det med barnen och fastnat lite för det. Det är riktigt bra. Ser det lite som en lyx att kunna hänga med och uppskatta det som de gillar. Så korta svaret är ja--jag har lite "koll" på det.

 

[Minimoni]

Är MLP något du har koll på annars? Deras Friendship is Magic är väl väldigt populär hos vissa vuxna också?

Jag är genant bekant med den världen. Har sett allt som producerats till ”Friendship is Magic” samt ”Equestria Girls”. Nu kan jag förklara det med att jag började titta med barnen, men det slutade med att jag har sett allt mer än en gång. Så jag har precis som Entomophobiac spelat rollspel med mina barn som utspelar sig i Equestria. Jag har köpt Tails of Equestria men husreglande ihop något eget fast med sagda värld som starkt fundament.

Så jag är vä lite av en ”Brony” :emb: Och så självklart i betydelsen vuxet manligt fan av serien, inget av de andra nedsättande eller sexuella anspelningar som tydligen existerar och används för att förlöjliga människor.

 

[olaberg]

Det var med barnen Edda föddes för många år sedan. Vi började på sommarlovet på Tjörn med att spela en gammal legend om att pikter skulle ha seglat över Nordsjön och angripit Tjörn på fyrahundratalet. Passade bra eftersom sommarstugan låg inte så långt från en gammal fornborg, bredvid en rejäl naturhamn. Lätt att tänka sig äventyren där.

 

[Rickard]

Det var med barnen Edda föddes för många år sedan. Vi började på sommarlovet på Tjörn med att spela en gammal legend om att pikter skulle ha seglat över Nordsjön och angripit Tjörn på fyrahundratalet. Passade bra eftersom sommarstugan låg inte så långt från en gammal fornborg, bredvid en rejäl naturhamn. Lätt att tänka sig äventyren där.

Behövde du "sälja in det" eller ändra dina planer på något sätt eller var det bara "Hej, det här ska vi göra nu?".

 

[olaberg]

"Vet du att vi bor bara några hundra meter från en gammal fornborg där kungen av Tjörn bodde för ettusen sexhundra år sedan?"

 

[Rangertheman]

Så jag är vä lite av en ”Brony” :emb: Och så självklart i betydelsen vuxet manligt fan av serien, inget av de andra nedsättande eller sexuella anspelningar som tydligen existerar och används för att förlöjliga människor.

Samma här! Jag har inte sett allt men bra mycket. En av de bästa och mest underhållande serier jag har sett. Med stora dottern såg jag mycket av generation 2 av MLP. Kul att kunna titta med den yngsta också.

Vi spelar också i Equestria. 9-åringen spelar mest men spelleder då och då.

En "spelvärld" som nog kan bli populär är Rosenhill, där Lisa/Röda masken bor (Handbok för superhjältar).