Nekromanti "Dirty hippie games"

[Zappelina]

Man, om man säger moderator tillräckligt många gånger och snabbt på rövarspråket låter det som en förnekelse av inte bara watergate skandalen utan av hela jävla verkligheten som vi känner den, med ett höger och ett vänster, rätt och fel... Jag tror vi ska skriva med djävligt små bokstäver för att stanna under radarn, om ni fattar vad jag menar?!

 

[Gurgeh]

MODERERING

Om ni har åsikter om en moderering så skriver ni till en redaktör, eller startar en ny tråd i rollspel.nu-forumet. Ni fortsätter INTE att fylla den här tråden med fler OT-inlägg.

 

[Mogger]

Klargörande: jag menar inte att förolämpningen ordagrant var "dirty hippie games" utan snarare att jargongen var sådan att indie spel kritiserades, med viss rätt, för att vara flummiga och knepiga.

Vanlig rollspelare: "Hej, Jag behöver förslag på bra regel för automateld"

Hippie: "man kan tända ett vaxljus istället, och låta varje ljus vara huvudpersonernas livslåga. Då behöver man inga regler för automateld."

Vanlig rollspelare: "Öhhhh, va???? Vad är det för djävla hippieregel??"

 

[Krille]

Klargörande: jag menar inte att förolämpningen ordagrant var "dirty hippie games" utan snarare att jargongen var sådan att indie spel kritiserades, med viss rätt, för att vara flummiga och knepiga.

Vanlig rollspelare: "Hej, Jag behöver förslag på bra regel för automateld"

Hippie: "man kan tända ett vaxljus istället, och låta varje ljus vara huvudpersonernas livslåga. Då behöver man inga regler för automateld."

Vanlig rollspelare: "Öhhhh, va???? Vad är det för djävla hippieregel??"

Det där är väl mer ett exempel på vissa rollspelares attityd att deras spel är en "one size fits all"-lösning (med tillhörande rövhatteri), och den attityden är väl inte direkt begränsad till just hippiespelare. Så jag förstår helt och fullt att man använder nedsättande termer om rövhatten som inte svarar på frågan, och i just det här fallet är ju "hippie" en rätt passande nedsättande term.

Inte för att det är tillåtet enligt våra regler, men ändå.

 

[Anarchclown]

Det som skiljer "era" spel från de jag vanligen spelar mest är speltid. Så de skulle i ärlighetens namn kunna kallas för "korta rollspel" enligt min erfarenhet. Det ligger i deras natur att ha ett avslut eller att eskalering är inbyggd så att det till slut når ett klimax. Det är den enda riktiga gemensamma nämnare som inte är esoterisk och andlig utan mer påtaglig mellan de olika spelen inom den genre vi talar om som jag har provat.

Detta har gjort att "dirty hippie-games" fyller samma niche som brädspel snarare än kampanjtunga tradspel. Det är också därför jag tycker att set up time är viktigt att tänka över när man designar dem, men det är en annan fråga som kan avhandlas någon annanstans.

 

[Genesis]

Det som skiljer "era" spel från de jag vanligen spelar mest är speltid. Så de skulle i ärlighetens namn kunna kallas för "korta rollspel" enligt min erfarenhet.

Förutom kampanjen i Apocalypse World jag är i nu och en kampanj i M:UA har alla mina längre kampanjer varit i "korta rollspel", och de tradspel jag spelat har varit nästan exklusivt oneshots (och då spelade jag bara tradspel under de första tio åren av min rollspelskarriär). Svart av kval och Utpost har väl varit de längre kampanjspelen, men även Psychodrame, Prosopopée, InSpectres och Polaris har haft (för mig) långa kampanjer. För att inte tala om Prime Time Adventures, som är ett av många hippiespel som endast går att köra som kampanjspel. 3:16 spelade vi bara sex sessioner av, tror jag, men spelet är byggt för 20-sessionskampanjer.

Även om det är sant att många av hippiespelen är kortformsspel är det knappast det som definierar dem.

 

[RasmusL]

Det som skiljer "era" spel från de jag vanligen spelar mest är speltid. Så de skulle i ärlighetens namn kunna kallas för "korta rollspel" enligt min erfarenhet. Det ligger i deras natur att ha ett avslut eller att eskalering är inbyggd så att det till slut når ett klimax. Det är den enda riktiga gemensamma nämnare som inte är esoterisk och andlig utan mer påtaglig mellan de olika spelen inom den genre vi talar om som jag har provat.

Detta har gjort att "dirty hippie-games" fyller samma niche som brädspel snarare än kampanjtunga tradspel. Det är också därför jag tycker att set up time är viktigt att tänka över när man designar dem, men det är en annan fråga som kan avhandlas någon annanstans.

Jag är böjd att hålla med, även om det egentligen inte är ett attribut som säger så mycket om "hur" spelen tenderar att spelas (för mig är det dock ett av de stora "varför"). Hur är det bland "långa" spel? Hur kategoriseras där? Är OSR som regel "långa"? Hur ser vi på Pathfinder VS Eon?

 

[Björn den gode]

Nu när ni säger det "Smutsiga hippiespel" är en mycket bättre term än dirty hippie games. Det ska jag börja köra på.

 

[gustaf s]

Just det. Jag tänker mig ju just att det är spelet snarare än hippien som är smutsigt.

 

[Eksem]

Jag fick en gång höra att det var n00bigt att kalla de här spelen (och jag tror det är mer magkänsla vilka spel som passar mer än några hårda definitioner) för "indiespel" och "story games", vilket fick mig att tro att det fanns en bättre och etablerad term, men det finns det alltså inte? Föll ifrån allt det där när jag hittade DIY-DnD (eller OSR om man så vill) och har inte hängt med i terminologiutveckligen.

Det är något som kliar i mig med hela den här grejjen, terminologimässigt. Precis som inom OSR/DIY-rörelsen så finns det ett visst mått av att det är punk- eller porrigenkänning, dvs att man känner igen det när man ser det men det är svårt att sätta definitiva genreregler. Att "story games" och "indie games" inte var hållbara begrepp eftersom de, om man bara ser till orden i begreppet, innefattar en massa spel som inte har med den här spelgenren att göra fattar jag. Men så jäkla svårt kan det väl inte vara att hitta några nyckelord som gör att Polaris och Fiasco hänger ihop medan Runequest inte gör det?

 

[Genesis]

Jag fick en gång höra att det var n00bigt att kalla de här spelen (och jag tror det är mer magkänsla vilka spel som passar mer än några hårda definitioner) för "indiespel" och "story games", vilket fick mig att tro att det fanns en bättre och etablerad term, men det finns det alltså inte?

Nepp. Andra termer som föreslagits och ratats är "Moderna spel" (hu!) och "Nya skolan". "Spel i Forge-traditionen" har också använts som en historisk term, men den blir svårare och svårare ju längre tid som går sedan The Forge stängdes ned. Jag använder fortfarande "indiespel" och skiter i klagomålen, för det finns ingen som använder termen och menar något annat, och jag kämpar med näbbar och klor för att "indierummet" ska få fortsätta ha det namnet.

 

[RasmusL]

Jag fick en gång höra att det var n00bigt att kalla de här spelen (och jag tror det är mer magkänsla vilka spel som passar mer än några hårda definitioner) för "indiespel" och "story games", vilket fick mig att tro att det fanns en bättre och etablerad term, men det finns det alltså inte? Föll ifrån allt det där när jag hittade DIY-DnD (eller OSR om man så vill) och har inte hängt med i terminologiutveckligen.

Det är något som kliar i mig med hela den här grejjen, terminologimässigt. Precis som inom OSR/DIY-rörelsen så finns det ett visst mått av att det är punk- eller porrigenkänning, dvs att man känner igen det när man ser det men det är svårt att sätta definitiva genreregler. Att "story games" och "indie games" inte var hållbara begrepp eftersom de, om man bara ser till orden i begreppet, innefattar en massa spel som inte har med den här spelgenren att göra fattar jag. Men så jäkla svårt kan det väl inte vara att hitta några nyckelord som gör att Polaris och Fiasco hänger ihop medan Runequest inte gör det?

+1. Otroligt olyckligt att alla "etablerade" alternativ är exklusiviserande och självförhärligande. Jag kan köpa någonnamnifierad variant av "nischade spel" som en förklarande term som fortfarande är ödmjuk. "Nischlir"?