Discworld: How to Pratchett?

Alla de bästa karaktärerna i Pratchett hade varit en stereotyp fantasy karaktär om det inte var för en enda sak:

- Carrot Ironfoundersson är den sanna kungen, uppfostrad av en magisk fantasy ras, som kommit åter för att ta tillbaka tronen. Han är en naturlig ledare, han är modig, han ser bra ut och han är fucking Aragon. Men han vill inte vara kungen för det är ideologiskt äckligt med kungar.

-Rincewind hade varit en klassisk magiker äventyrare som alltid är i händelsernas mitt och råkar ut för magiska äventyr… Förutom att han inte egentligen kan magi.

-Cohen hade varit Conan om han inte var så jävla gammal.

-Sam Vimes borde varit en random vakt som blev nerhackad i akt tre innan den riktiga hjälten löste saker. Men det kom ingen riktig hjälte, så han behöver lösa den här skiten.
 
Många, men inte alla, discworldböcker handlar om att en ny teknisk lösning, filosfisk ide eller dylikt ställer till det och avslutas med att tekniken nu bara är en vanlig del i folkets liv.
Eller försvinner och inte tas upp igen: ex. krutvapen och filmindustrin.
 
Karaktärer drivs sällan av hjältemod eller storhetsambition (annat än de som är "onda") utan snarare av mer basala saker, självbevarelse, rädsla, kärlek, eller andra högst relaterbara mänskliga drivkrafter.
Glöm inte narrativets mak! Många saker sker inte pga tråkiga naturlagar som orsak-verkan utan för att Berättelsen Kräver Det. "En chans på miljonen" slår in nio fall av tio – under förutsättning att det verkligen är exakt en chans på exakt en miljon. (Det funkar inte att säga "det är en chans på 897203, men det kan gå…".) Alla hunsade köksflickor måste vara prinsessor.
 
Glöm inte narrativets mak! Många saker sker inte pga tråkiga naturlagar som orsak-verkan utan för att Berättelsen Kräver Det. "En chans på miljonen" slår in nio fall av tio – under förutsättning att det verkligen är exakt en chans på exakt en miljon. (Det funkar inte att säga "det är en chans på 897203, men det kan gå…".) Alla hunsade köksflickor måste vara prinsessor.
Haha nä såklart. Universums lagar dikterar. Kolla mitt system "A One In A Million Chance At Adventure" ;)
 
Att ha åtminstone en scen i ett storkök där det efter en stund framgår att alla köksflickor där egentligen är prinsessor känns… väldigt Pratchett, på något sätt.

Lämpligen storköket inne på Unseen University, tänker jag.
Eller Palatset… Känns symboliskt på något vis att ett stort antal prinsessor lagar mat och diskar efter Patriciern…
 
Back
Top