Diskussion om ChatGPT/AI som stöd för SL

zo0ok

Rollspelsamatör
Joined
13 Sep 2020
Messages
2,790
Det har varit mycket diskussion om AI-bilder, men även när det gäller text-baserad AI har det hänt jättemycket.

Jag tänker som som spelledare att jag skulle kunna använda ChatGPT/AI som bollplank när jag förbereder för spel, eller om jag blir mer bekväm, även som stöd under spel. Jag hittade lite exempel på internet på försök att använda ChatGPT ungefär som SL för soloäventyr, så jag bestämde mig för att prova att bolla lite inför vårt kommande spelmöte.

Jag har inga som helst tankar kring att skapa rollspelsmaterial för publicering på detta sätt, bara använda AI som ett stöd (?) i min egen kreativa (?) process.

Det är enkelt att komma igång, men jag gissar att de flesta inte provat, så här är min första konversation. Jag ville primärt ha en beskrivning av Dunlenningarna och deras ledare.

Q: I am playing a roleplaying game in Middle Earth, the world of JRR Tolkien, in the age of The Hobbit. I want you to assume the role of a JRR Tolkien expert and help me. The player characters are moving from Tharbad along the river south towards the ocean. They spot a band of Dunlenning raiders on the other side of the river. Describe the raiders in a narrative way.

A: As you peer across the rushing waters of the river, you catch a glimpse of movement on the opposite shore. Your eyes dart towards the source of the disturbance, and you see a group of fierce-looking warriors emerging from the brush. These are the Dunlendings, a proud and independent people who have long resisted the encroachment of outsiders into their lands.

They wear ragged clothing made from animal hides and fur, adorned with crude ornaments of bone and teeth. Their faces are painted in fierce, warlike patterns, and their hair is wild and unkempt. Each warrior carries a weapon, be it a crude axe, a jagged spear, or a wicked-looking sword. They move with a quick, predatory grace, their eyes fixed on their target.

As they draw nearer, you can see the fierce determination etched into their faces. These are not simple raiders seeking plunder - they are men who have long been pushed to the edge by the encroachment of outsiders, and who will fight with everything they have to protect their way of life.


Q: It is about 40 raiders. Describe their leader.

A: As the group of Dunlendings draws nearer, you can see that one of their number stands out from the rest. He is a tall, broad-shouldered man with a mane of thick, dark hair that falls in waves around his face. He wears a tunic of black leather that is adorned with a silver clasp, and his arms are adorned with intricate silver bracelets.

This is clearly the leader of the band of raiders, and he carries himself with an air of authority and confidence. His eyes are sharp and intelligent, and he regards you with a cool, appraising gaze. His features are sharp and chiseled, and his face bears the scars of many battles fought and won.

He carries a massive two-handed sword with ease, and you can see that it has seen much use - the blade is nicked and scarred, and there is a dark stain along its length. He is a warrior born and bred, and his very presence seems to radiate a sense of danger and menace.


Q: The raiders are on the way to Bree, they need to cross the river, but there are no bridges nearby. How do they prepare to cross and how to they proceed?

A: The Dunlendings, led by their formidable leader, assess the situation on the riverbank. They quickly realize that there are no bridges within easy reach, but they are not deterred. Instead, they set about preparing to cross the river using their own methods.

Some of the raiders set to work fashioning crude rafts from logs and branches, lashing them together with ropes made from animal sinew. Others gather up lengths of rope, preparing to swim across while towing their weapons and equipment behind them. A few of the more agile warriors even attempt to leap across the churning waters using long poles to aid their jumps.

As they work, the leader of the Dunlendings keeps a watchful eye on his men, barking orders and issuing instructions. He seems to have a deep understanding of the river and its ways, and you can see that he has done this many times before.

Finally, the Dunlendings are ready to cross. With a fierce cry, they charge into the river, their weapons held high above their heads. Some wade across, the water lapping at their waists, while others swim with powerful strokes, dragging their rafts behind them. Despite the fast-moving current, the Dunlendings make their way across the river with ease, their skill and determination carrying them to the other side. As they emerge from the water, they shake themselves like dogs, then set off towards Bree with renewed purpose.


Vid det här laget hade jag egentligen fått mina frågor besvarade (utan att recensera svaren), men jag ställde några extra frågor.

Q: The player characters approach the leader to ask of their business. What does the leader reply?

A: As the player characters approach the leader of the Dunlendings, he regards them with a wary eye. His hand rests on the hilt of his sword, ready to draw at a moment's notice. When they ask of their business, he replies in a rough, guttural voice:

"We are on our way to Bree. We have business there, and we will not be stopped. If you have any sense, you will let us pass without interference."

His words are blunt and to the point, and it is clear that he has no intention of revealing more than he needs to. The leader's eyes flicker over the player characters, assessing their strength and their intentions. It is clear that he is not one to be trifled with, and that any attempt to bar his path will be met with force.


Q: What is the name of the river that passes through Tharbad?


A: The name of the river that passes through Tharbad is the River Gwathló. It is a significant river in Middle-earth, flowing through the region of Eriador and emptying into the sea near the city of Edhellond. The river played an important role in the history of Middle-earth, serving as a major trade route and strategic point of control for many kingdoms and factions.

Q: Are there any hamlets or settlements along the river, between Tharbad and Lond Dear?

A: Yes, there are several hamlets and settlements along the River Gwathló between Tharbad and Lond Dear, although most of them are small and relatively isolated. Some of these settlements include:

  1. Ost-in-Edhil: An Elvish city that was founded by the Noldorin Elves in the Second Age. It was located at the confluence of the River Glanduin and the River Gwathló, not far from Tharbad.
  2. Thalos: A small village that was located on the eastern bank of the River Gwathló, approximately halfway between Tharbad and Lond Dear.
  3. Sarn Ford: A fortified crossing on the River Baranduin, which flows into the Gwathló. It was an important strategic location during the War of the Ring and was defended by a garrison of Rangers of the North.
  4. Minhiriath: A region of Eriador that lies between the River Baranduin and the River Gwathló. It was sparsely populated, and most of its inhabitants were Dunlendings or other tribal peoples.
These are just a few of the settlements that could be encountered along the river, depending on the exact route taken by the player characters.

Jag tror jag kan se viss nytta med detta. Problemet är ju (som med AI-bilder) att resultaten blir både generiska och kanske felaktiga, samtidigt som man får tänka och skriva en del själv för att få rätt svar på rätt fråga. Kan det vara intressant? Eller mest ett avledande stickspår?








 

Zeedox

Hero
Joined
14 May 2021
Messages
1,296
Location
Stockholm
ChatGPT har hjälpt mig flera gånger i min föregående kampanj! Den största utmaningen är att den tenderar att vara lite väl snäll och vag i sina uttalanden, och sällan kommer med de mest dramatiska förslagen.

I ditt exempel skulle det till exempel krävas mycket trugande för att få ChatGepetto att faktiskt få busarna att gå till angrepp. Och att floden var "viktig" känns som lite av en floskel, då detaljerna inte var direkt superspännande. Att jämföra med vissa mänskliga författare, som kan uppnå ännu mer kittlande texter på en tiondel av orden! Men de författarna är svåra att ha direktkontakt med för sitt eget spelledande, förstås. :)
 

Feuflux

omjonasson.se
Joined
8 Jan 2001
Messages
5,031
Location
Linköping
Jag bad chatgpt skriva några tidningsnotiser åt mig att ha som handouts nyligen. Det funkade bra. Har vid något tillfälle försökt bolla med den men inte riktigt klickat, t.ex. när den tyckte jag skulle kontakta polisen om jag kände till olagligheter när jag försökte få tips på kultistaktiviteter.

Att använda den live för att hjälpa till under pågående spelpass har jag inte funderat på.
 

zo0ok

Rollspelsamatör
Joined
13 Sep 2020
Messages
2,790
Jag ställde en fråga till, och jag kan inte låta bli att dela svaret!
(för jag hade fått intrycket att ChatGPT tyckte att dunlenningarna raidade söderut, så jag undrade vem som annars skulle försöka korsa Gwathlo)

Q: Who did the Rangers of the North defend Sarn Ford against?

A: The Rangers of the North defended Sarn Ford against the forces of the Witch-king of Angmar during the War of the Ring. The Witch-king, who was the chief of the Nazgul and a powerful servant of Sauron, had marshaled his armies in an effort to conquer the northern kingdom of Arnor and secure the Ring for his master.
Sarn Ford was a key strategic location that guarded the eastern approach to the Shire, and the Rangers knew that it would be a prime target for the Witch-king's forces. Led by Aragorn, the heir of Isildur and the chief of the Rangers, they worked tirelessly to fortify the crossing and prepare for the coming assault.
In the end, their efforts paid off. Although the Witch-king was able to breach the defenses at Sarn Ford, he was ultimately driven back by the combined forces of the Rangers, the Elves of Lothlórien, and a group of hobbits led by Frodo Baggins. The Battle of Sarn Ford was a pivotal moment in the War of the Ring, and it marked the first time that the forces of darkness had been decisively defeated in open combat.


Det hade jag ingen aaaaning om!
 

JohanL

Champion
Joined
23 Jan 2021
Messages
7,757
Q: Who did the Rangers of the North defend Sarn Ford against?
Att fabulera detaljerat, skamlöst, hejdlöst och med fullständigt självförtroende (som är det som AI är allra, allra bäst på) känns som en bra SL-egenskap? :)
 

zo0ok

Rollspelsamatör
Joined
13 Sep 2020
Messages
2,790
Att fabulera detaljerat, skamlöst, hejdlöst och med fullständigt självförtroende (som är det som AI är allra, allra bäst på) känns som en bra SL-egenskap? :)
Jag tänker att vara SL är att vara i förtroendebranchen, så om man med fabulera menar ljuga, så nej. :)

Men förmågan att improvisera detaljerat, skamlöst och hejdlöst med fullständigt självförstroende skulle jag gärna ha. Just i detta fallet trampar ChatGTP extremt snett. Det är kanske rädslan för att trampa snett som hindrar mig från att improvisera?

Jag är mer en skeptiker än en entusiast av ChatGPT (liksom AI-konst). Jag tror att det, rätt använt, kan vara ett användbart verktyg i rätt händer. Ett sådant användningsområde skulle kunna vara som stöd för SL att generera bakgrundhistorier, miljöbeskrivning, SLP/beskrivningar. Eller inte?
 

lupmet

Swordsman
Joined
19 Feb 2014
Messages
742
Location
Göborg
Jag bad chatgpt skriva några tidningsnotiser åt mig att ha som handouts nyligen. Det funkade bra. Har vid något tillfälle försökt bolla med den men inte riktigt klickat, t.ex. när den tyckte jag skulle kontakta polisen om jag kände till olagligheter när jag försökte få tips på kultistaktiviteter.

Att använda den live för att hjälpa till under pågående spelpass har jag inte funderat på.
Det här är ju en riktigt bra användning av genererad text! Det är rätt svårt att skriva en tidningsartikel som skall ges till spelarna, särskilt om det skall vara en hel tidningssida med flera "irrelevanta" artiklar.

Jag har stått vid sidan av hela utvecklingen av AI – jag inte har sett någon riktig nytta av det för egen del – men en webbsida som generar utseende och en kort personlighet för SLP:er vore riktigt intressant. Den borde kunna skapa bättre beskrivningar och större variationsrikedom än de mer traditionella sidor jag har hittat så långt.
 

Oscar Silferstjerna

Årets örebroare
Joined
28 Nov 2006
Messages
2,736
Location
Nirvana
Ett sätt att få ChatGPT att vara mer specifik är att plocka in det i prompten - ”be specific”. Jag har också varit tydlig med precis vad jag vill ha. Ytterligare ett sätt att få ut mycket info är att be om ”15 examples” eller att be om att få ett strukturerat svar, kanske i paragrafer. Värt att tänka på är också att den sparar gamla konversationer. Har du exempelvis börjat en konversation om en fantasy-kampanj, så kan du återvända dit, så minns den vad ni har sagt tidigare där (även om du har loggat ut). Du kan då skriva ”as I mentioned above”. Eller be den inkludera personer som du tidigare har nämnt.

Som flera redan har påpekat är det lätt att få generiska, stereotypa och därmed förutsägbara svar. Men det går ofta att komma runt det genom att ställa fler frågor och vara mer specifik i instruktionerna. Blir något bara halvbra kan man ställa samma fråga igen och förtydliga prompten lite.

Jag skulle personligen aldrig sitta och klistra in ChatGPT-text i något jag själv skriver. Däremot kan jag tänka mig att be om råd, ungefär som att prata med någon jag känner. Det blir som en sorts diskussion där man får tips om möjliga lösningar på ett problem.
 
Last edited:

JohanL

Champion
Joined
23 Jan 2021
Messages
7,757
Som flera redan har påpekat är det lätt att få generiska, stereotypa och därmed förutsägbara svar. Men det går ofta att komma runt genom att ställa fler frågor och vara mer specifik i instruktionerna. Blir något bara halvbra kan man ställa samma fråga igen och förtydliga prompten lite.
Man önskar att det här redan var inbyggt, eller i alla fall en global inställning.
 

SpringandeKulle

Warrior
Joined
15 Aug 2022
Messages
270
Verkar vara bra för få lite mer beskrivningar men får nog vara lite försiktig om man vill ha som fakta. ChatGP verkar ljuga rätt ofta men förklär sina svar som de vore sanningar. Som att sätta fel stad i änden av en flod....
 

Oscar Silferstjerna

Årets örebroare
Joined
28 Nov 2006
Messages
2,736
Location
Nirvana
Verkar vara bra för få lite mer beskrivningar men får nog vara lite försiktig om man vill ha som fakta. ChatGP verkar ljuga rätt ofta men förklär sina svar som de vore sanningar. Som att sätta fel stad i änden av en flod....
Ja, det är inte ett verktyg som kan användas som ett lexikon… Den fantiserar ihop allt möjligt. Jag har ställt flera frågor om fotboll och då chansar den vilt. Jag fick den exempelvis att berätta om Zlatans ungdomsår i Djurgården. Ralf Edström placerade den delvis också i fel klubbar. Samtidigt blandades den felaktiga informationen med korrekt. Jag antar att detta kan bli oerhört förvirrande för exempelvis gymnasieelever.
 
Last edited:

zo0ok

Rollspelsamatör
Joined
13 Sep 2020
Messages
2,790
Någon sade att man får tänka på det som att den komprimerar information som en JPEG-bild. Det är korrekt från "hög höjd", men när man kommer ner till detaljerna så kan det bli tokigt. Jag tycker liknelsen haltar betänkligt eftersom en JPEG-bild inte har någon information och det bara blir brus/stora pixlar om man zoomar för mycket, medan ChatGPT kan ge precis hur mycket detaljer som helst som bara blir mer och mer fel ju mer detaljer man frågar efter. Och när den väl har börjat ljuga så försöker det förklara bort sina tidigare misstag och säger emot sig själv - den försöker bara upprätta bilden av att den har koll utan koppling till den faktiska verkligheten. 100% postmodernistiskt, och som att prata med en narcissist.
 

GVDT

Warrior
Joined
19 Oct 2021
Messages
215
Jag har använt mig av ChatGPT för att ta fram tidningsartiklar, formulera brev, miljöbeskrivningar och för att snabbt ta fram ett gäng SLP´s. Det är som att kasta pil med förbundna ögon och pungen fastskruvad i en limknekt . Oftast blir det lite galet och konstigt, stundtals hysteriskt roligt och ibland så får den in en fullträff.
 

Man Mountainman

Storsvagåret
Joined
17 May 2000
Messages
7,997
Location
Barcelona
Någon sade att man får tänka på det som att den komprimerar information som en JPEG-bild.
Denna liknelse kommer från Ted Chiangs läsvärda artikel ChatGPT is a blurry jpeg of the web.

Jag har ställt flera frågor om fotboll och då chansar den vilt. Jag fick den exempelvis att berätta om Zlatans ungdomsår i Djurgården.
I dylika avseenden märker man en tydlig skillnad mellan GPT-3.5 och GPT-4, som jag kostat på mig.

När jag frågar GPT-3.5 om Zlatans ungdomskarriär i Djurgården börjar den mycket riktigt fabulera vilt, medan GPT-4 däremot låter meddela att

His time with the Djurgården youth team, however, is not well-documented, as he never played for them.

In fact, Zlatan's youth career primarily took place with Malmö FF, the club where he began to show his potential as a footballer.
 

Oscar Silferstjerna

Årets örebroare
Joined
28 Nov 2006
Messages
2,736
Location
Nirvana
Denna liknelse kommer från Ted Chiangs läsvärda artikel ChatGPT is a blurry jpeg of the web.



I dylika avseenden märker man en tydlig skillnad mellan GPT-3.5 och GPT-4, som jag kostat på mig.

När jag frågar GPT-3.5 om Zlatans ungdomskarriär i Djurgården börjar den mycket riktigt fabulera vilt, medan GPT-4 däremot låter meddela att
Fascinerande. Man kan alltså betala sig förbi ljuget…

I gratisversionen ställde jag ett par ledande frågor om en påhittad skandal på The Guardian 1977 (för att jag ville undersöka hur den uppfattar en etablerad tidnings trovärdighet). Jag frågade om inte journalisten Jack Barnes (påhittad) var inblandad och fick efter ett par frågor uttömmande svar om vad denne Barnes (och hans kvinnliga fotografkollega Marylin Griffith) hade gjort sig skyldiga till… Till slut började jag undra om jag inte hade råkat hitta på något som faktiskt hade hänt (kanske för att jag någon gång hade läst om det). Så var det dock inte, även om textens sakliga stil nästan fick mig att tro det.
 
Last edited:

Björn den gode

Swashbuckler
Joined
5 Jun 2001
Messages
3,437
Location
Göteborg
Att fabulera detaljerat, skamlöst, hejdlöst och med fullständigt självförtroende (som är det som AI är allra, allra bäst på) känns som en bra SL-egenskap? :)
Ja det här, känns som att i just den här tråden så är det väl ovanligt ointressant ifall den ibland säger felaktigheter, om det är fiktionsinspriation vi är ute efter, eller saker som att göra 30 fiktiva tidningsartiklar för ett 1930-tals Cthulhuäventyr, känns ju guld att slippa fixa ihop sådant själv utan istället generera det och sen smyga in sina ledtrådar som är viktiga för äventyret för hand.
 

Pastromi

Veteran
Joined
29 Oct 2023
Messages
2
Hej! Blev tvungen att skapa en ny användare. Jag har just börjat SL:a igen då jag hjälper min systers barn in i rollspelens underbara värld. Vi använder just nu DoD(2016) tillsammans med Ereb Altor: Caldarox.

Jag har testat att göra lite saker via ChatGPT och tycker den fungerar utmärkt för att få lite inspiration till utförligare miljöbeskrivningar och för att jag inte har tid att göra jobbet själv :D

1. Först ger jag den en inkopierad text om borgstaden "Heff" hämtad direkt ur världsboken i Ereb Altor:

Den resliga borgen i staden Heff är en välkänd siluett för de fåtal sjöfarare som vågar sig ut på det västra havet. Den anlades på grunderna av ruiner från Josul Järnkronas och rustades upp av Fellon den fete under kriget mot svartfolken... och så vidare

2. Sen ger jag chatgpt en kontext till beskrivningen: I utkanten av Heff pågår ett krig och en arme marscherar mot borgen. De bränner byarna och förstör skogarna i landsbygden. Kolonner av krigsflyktingar beger sig mot borgen samtidigt som ett sällskap reser mot Heff.

3. Nu ber jag chatgpt att beskriva vad sällskapet ser när de når Heff + Vilket jag tror är det viktigaste ... att det skrivs av en svensk författare!


1. Hjalmar Söderberg

I utkanterna av Heff, där krigets skuggor slingrar sig, ser vi en brokig grupp. Deras steg markerar en dystopisk elegi i den brända marken, under en himmel som snart kommer att försvinna i sot och blod. De magiska lyktornas bleka sken ritar kontraster mot skogen som brinner, som om elden själv försöker förtära det sista av hopp.

Resan till Heff är en mara genom det avmätta landskapet av smärta och förlust. Skaran, en skildring av mänsklig överlevnad, drar en sista linje över marken, där inget mer kan brännas. Över dem glittrar stjärnorna som ogripbara möjligheter, och flugornas flimrande vingslag reflekterar smärtsamma minnen.

Där de närmar sig staden framträder den mäktiga vindbryggan, en förbiselekens paradox, som binder dem till en ö för hopp. Den är upplyst av stadens facklor, som verkar som förlöjligande av deras törst efter räddning. Under dem rinner vattnets skummande hjärta i gravens djup, och borgen, som en vrålande ångest, höjer sig ur natten.

Heff verkar vara en oövervinnlig fristad, en borg som överlevt tidens grymma tand och krigens härjningar. Stenmurarna är som stumma vittnen till svunna tider, och det massiva fasta stenhuset med dess smala fönster och borgens skyddade ingång ger en känsla av otillgänglighet. Vinden viner över tornen som suckar om oupplösliga hemligheter och obönhörlig tid.

Sällskapets första intryck av Heff är en kylig omfamning av ovisshet och förlust. De har nått en sista tillflyktsort, men det är en plats där hoppet har nästan helt slocknat, där överlevnad är lika mycket en förbannelse som en gåva. Stadens försvarare, som tittar ner från murarna med bågarna redo, ger ett intryck av likgiltighet inför det mänskliga eländet, som om de har sett för mycket för att bry sig om något mer.

Hjalmar Söderberg skulle ha skrivit detta som en mörk skildring av människans oundvikliga kamp mot en likgiltig värld, där hoppet är en blek skugga och överlevnad en bitter seger. <- AI:ns kommentar

2. Sara Lidman

I utkanterna av Heff, där krigets smärta har huggit djupa sår i landskapet, ser vi en brokig grupp. Deras steg är ett avtryck av människors uthållighet i den brända jorden, under en himmel som bär spår av förlorade drömmar. Magins flammor kastar sitt sken över den brinnande skogen, som om naturen själv försöker tända ljus i mörkret.

Resan mot Heff är en pilgrimsfärd genom de mörka skogarna av krig och förlust. De fränder, bärare av smärta och hopp, vandrar stigen som särar skogarnas sår, där stjärnorna strålar som förbisedelstenar och eldflugornas dans bär på de sista önskningarna.

Där de närmare sig staden framträder den mäktiga vindbryggan, som binder dem till den förlorade friden. Den lyser som en vägledning genom mörkret, och under dem ser de vattnets spegelbild av himlens skönhet, med borgen som en väktare av det sista hoppet.

Heff framstår som en oövervinnlig fristad, en borg som stått emot tidens tand och krigets stormar. Stenmurarna vittnar om en lång historia och det massiva fasta stenhuset med smala fönster är en symbol för stadens motståndskraft. Vinden som viskar över tornen berättar om forna tider och stadens envetna själ.

Sällskapets första intryck av Heff är en omfamning av tröst och gemenskap. De har nått en sista plats för hopp och frid, där stadens invånare är som en familj som öppnar sina armar för dem. Stadens försvarare på murarna är som änglar som vakar över dem, redo att ge skydd och stöd.

Sara Lidman skulle ha skrivit detta som en hyllning till mänsklighetens styrka och den kraft som finns i solidaritet och samhörighet, där hoppet är en ljusstråle i mörkret, och överlevnad är en seger som delas av alla. <- AI:ns kommentar

3. August Strindberg

I de bortglömda skogarnas mörker i utkanten av Heff, där krigets förtvivlan kastar en kall skugga över allt, framträder en skara tveksamma överlevare. Deras steg formar en dissonans av ångest i den ödelagda marken, under en himmel som verkar ha övergivit allt hopp. De magiska facklornas sken avslöjar en skräckinjagande skogsbrand som smälter samman med människors brustna drömmar.

Resan mot Heff är en odysse genom den tärda landsbygden, där de trasiga själarna tågar mot ett ovisst öde. Stjärnorna, likt ogripbara blickar från en likgiltig kosmos, observerar de vandrandes kval och eldflugornas svaga ljus tecknar deras förlorade förhoppningar.

När de närmar sig borgen blir den mäktiga vindbryggan synlig som en desperat strimma hopp i en värld full av tvivel. Den lyser upp i natten som ett bespottande av deras egen brist på frihet. Under dem brusar vattnet i vattengraven, en förlamande grav för hopp och borgen, som en spökskepnad från en förfluten tid, höjer sig med en känsla av oöverstiglighet.

Heff framstår som en dystopisk fästning, en stad som tycks ha övergivit alla drömmar och illusioner. Murarna omger en skuggvärld där ingenting förändras, och det massiva fasta stenhuset med dess smala, nästan ogenomträngliga fönster, är som ett förlöjligande av hoppet. Vinden som viskar över tornen bär med sig en klagan över förlorade själar och de som glömts bort.

Sällskapets första intryck av Heff är en öken av ödslighet och hopplöshet. De har nått en sista utpost i ett förlorat krig, där borgen är som en sista plats där drömmar går för att dö. Stadens försvarare på murarna verkar vara mänsklighetens sista vakt, som trots sin ödesdigra uppgift är för länge sedan trötta på krigets meningslöshet.

August Strindberg skulle ha skrivit detta som en bitter kommentar om människans förmåga att skapa sin egen undergång och om staden som en symbol för förlorade drömmar i en värld av förtvivlan. <- AI:ns kommentar


// Kanske inte perfekt men det finns däremot meningar och fina beskrivningar att hämta mycket inspiration. Jag är vädigt sugen på att skaffa Chatgpt 4.0 och mata in hela Ereb Altors världsbok (om jag hittar en pdf) för att se vad man skulle kunna börja hämta ut.

Håller just nu på att testa samma grej fast nu har jag matat in alla beskrivande texter från äventyret Gastarnas Ö (DoD 2016 Introäventyr). Det verkar fungerar finfint. Här är en värdshusbeskrivning av Springande Grisen:

Kvällen hade sjunkit som en tung slöja över den slitna och nötta staden, där skuggorna förenade sig i en disig, dunkel förening. Ett dovt, blått sken kastade sig över den kullerstensbelagda gatan. En kall vind viskade om bortglömda drömmar och förlorade hopp, om människor som förlorat sig i ett skymningsland.

Springande Grisen, stadens gamla värdshus, stod där, stolt men förfallet, som en skugga av dess forna glans. Fasaden hade sett bättre dagar, och dess sneda fönster skvallrade om en längre historia än de unga besökarnas minnen kunde nå. En svag strimma ljus sipprade från glaset, som om världen utanför var en dröm och värdshuset var den sista vakna ögat i natten.

Inne i värdshuset låg en otillfredsställd tystnad, en atmosfär av ensamhet som smög sig in i varje vrå. Människor satt vid träborden, dränkta i tankar som var tyngre än de bägare med öl de tyst sörplade på. Knappt ett ord hördes, som om varje stämma blivit fånge i sina egna sorger.

Värdshusets väggar avslöjade århundraden av samtal, misslyckade affärer och brustna hjärtan. Tavelverket skildrade krigshjältar och tragiska historier, som om en skugga av förlorade drömmar hade lagt sig över konstverket och dolt det i evighet.

I köket hördes enstaka ljud av porslin och bestick, en ensam kock som släpade på sin börda av livets smaker och kryddor. Doften av stekande kött, både välsmakande och övergivet, svepte genom lokalen, och en ensam servitris rörde sig som en skugga mellan borden, hennes ögon trötta men ännu fyllda av hopp.

En gammal pianoforte, sargat av ålderns förfall, stod i ett hörn av rummet, tyst och övergivet. När det ändå råkade spelas, kunde dess toner beskriva de svunna drömmarnas melankoli bättre än någon levande röst.

Springande Grisen var en spegel av stadens själ, där nattens skuggor och människornas tystnad smälte samman till en tragisk symfoni av ensamhet och längtan. Det var ett ställe där man kom för att fly från livets verklighet och stanna kvar i sitt eget förflutna, där skymningen var evig och hoppet var bara en skugga av minnen som aldrig kom tillbaka.
 
Last edited:

Genesis

Ni dés ni maître
Joined
17 Aug 2000
Messages
15,593
Location
Göteborg
Hej! Blev tvungen att skapa en ny användare. Jag har just börjat SL:a igen då jag hjälper min systers barn in i rollspelens underbara värld. Vi använder just nu DoD(2016) tillsammans med Ereb Altor: Caldarox.

Jag har testat att göra lite saker via ChatGPT och tycker den fungerar utmärkt för att få lite inspiration till utförligare miljöbeskrivningar och för att jag inte har tid att göra jobbet själv :D

1. Först ger jag den en inkopierad text om borgstaden "Heff" hämtad direkt ur världsboken i Ereb Altor:

Den resliga borgen i staden Heff är en välkänd siluett för de fåtal sjöfarare som vågar sig ut på det västra havet. Den anlades på grunderna av ruiner från Josul Järnkronas och rustades upp av Fellon den fete under kriget mot svartfolken... och så vidare

2. Sen ger jag chatgpt en kontext till beskrivningen: I utkanten av Heff pågår ett krig och en arme marscherar mot borgen. De bränner byarna och förstör skogarna i landsbygden. Kolonner av krigsflyktingar beger sig mot borgen samtidigt som ett sällskap reser mot Heff.

3. Nu ber jag chatgpt att beskriva vad sällskapet ser när de når Heff + Vilket jag tror är det viktigaste ... att det skrivs av en svensk författare!


1. Hjalmar Söderberg

I utkanterna av Heff, där krigets skuggor slingrar sig, ser vi en brokig grupp. Deras steg markerar en dystopisk elegi i den brända marken, under en himmel som snart kommer att försvinna i sot och blod. De magiska lyktornas bleka sken ritar kontraster mot skogen som brinner, som om elden själv försöker förtära det sista av hopp.

Resan till Heff är en mara genom det avmätta landskapet av smärta och förlust. Skaran, en skildring av mänsklig överlevnad, drar en sista linje över marken, där inget mer kan brännas. Över dem glittrar stjärnorna som ogripbara möjligheter, och flugornas flimrande vingslag reflekterar smärtsamma minnen.

Där de närmar sig staden framträder den mäktiga vindbryggan, en förbiselekens paradox, som binder dem till en ö för hopp. Den är upplyst av stadens facklor, som verkar som förlöjligande av deras törst efter räddning. Under dem rinner vattnets skummande hjärta i gravens djup, och borgen, som en vrålande ångest, höjer sig ur natten.

Heff verkar vara en oövervinnlig fristad, en borg som överlevt tidens grymma tand och krigens härjningar. Stenmurarna är som stumma vittnen till svunna tider, och det massiva fasta stenhuset med dess smala fönster och borgens skyddade ingång ger en känsla av otillgänglighet. Vinden viner över tornen som suckar om oupplösliga hemligheter och obönhörlig tid.

Sällskapets första intryck av Heff är en kylig omfamning av ovisshet och förlust. De har nått en sista tillflyktsort, men det är en plats där hoppet har nästan helt slocknat, där överlevnad är lika mycket en förbannelse som en gåva. Stadens försvarare, som tittar ner från murarna med bågarna redo, ger ett intryck av likgiltighet inför det mänskliga eländet, som om de har sett för mycket för att bry sig om något mer.

Hjalmar Söderberg skulle ha skrivit detta som en mörk skildring av människans oundvikliga kamp mot en likgiltig värld, där hoppet är en blek skugga och överlevnad en bitter seger. <- AI:ns kommentar

2. Sara Lidman

I utkanterna av Heff, där krigets smärta har huggit djupa sår i landskapet, ser vi en brokig grupp. Deras steg är ett avtryck av människors uthållighet i den brända jorden, under en himmel som bär spår av förlorade drömmar. Magins flammor kastar sitt sken över den brinnande skogen, som om naturen själv försöker tända ljus i mörkret.

Resan mot Heff är en pilgrimsfärd genom de mörka skogarna av krig och förlust. De fränder, bärare av smärta och hopp, vandrar stigen som särar skogarnas sår, där stjärnorna strålar som förbisedelstenar och eldflugornas dans bär på de sista önskningarna.

Där de närmare sig staden framträder den mäktiga vindbryggan, som binder dem till den förlorade friden. Den lyser som en vägledning genom mörkret, och under dem ser de vattnets spegelbild av himlens skönhet, med borgen som en väktare av det sista hoppet.

Heff framstår som en oövervinnlig fristad, en borg som stått emot tidens tand och krigets stormar. Stenmurarna vittnar om en lång historia och det massiva fasta stenhuset med smala fönster är en symbol för stadens motståndskraft. Vinden som viskar över tornen berättar om forna tider och stadens envetna själ.

Sällskapets första intryck av Heff är en omfamning av tröst och gemenskap. De har nått en sista plats för hopp och frid, där stadens invånare är som en familj som öppnar sina armar för dem. Stadens försvarare på murarna är som änglar som vakar över dem, redo att ge skydd och stöd.

Sara Lidman skulle ha skrivit detta som en hyllning till mänsklighetens styrka och den kraft som finns i solidaritet och samhörighet, där hoppet är en ljusstråle i mörkret, och överlevnad är en seger som delas av alla. <- AI:ns kommentar

3. August Strindberg

I de bortglömda skogarnas mörker i utkanten av Heff, där krigets förtvivlan kastar en kall skugga över allt, framträder en skara tveksamma överlevare. Deras steg formar en dissonans av ångest i den ödelagda marken, under en himmel som verkar ha övergivit allt hopp. De magiska facklornas sken avslöjar en skräckinjagande skogsbrand som smälter samman med människors brustna drömmar.

Resan mot Heff är en odysse genom den tärda landsbygden, där de trasiga själarna tågar mot ett ovisst öde. Stjärnorna, likt ogripbara blickar från en likgiltig kosmos, observerar de vandrandes kval och eldflugornas svaga ljus tecknar deras förlorade förhoppningar.

När de närmar sig borgen blir den mäktiga vindbryggan synlig som en desperat strimma hopp i en värld full av tvivel. Den lyser upp i natten som ett bespottande av deras egen brist på frihet. Under dem brusar vattnet i vattengraven, en förlamande grav för hopp och borgen, som en spökskepnad från en förfluten tid, höjer sig med en känsla av oöverstiglighet.

Heff framstår som en dystopisk fästning, en stad som tycks ha övergivit alla drömmar och illusioner. Murarna omger en skuggvärld där ingenting förändras, och det massiva fasta stenhuset med dess smala, nästan ogenomträngliga fönster, är som ett förlöjligande av hoppet. Vinden som viskar över tornen bär med sig en klagan över förlorade själar och de som glömts bort.

Sällskapets första intryck av Heff är en öken av ödslighet och hopplöshet. De har nått en sista utpost i ett förlorat krig, där borgen är som en sista plats där drömmar går för att dö. Stadens försvarare på murarna verkar vara mänsklighetens sista vakt, som trots sin ödesdigra uppgift är för länge sedan trötta på krigets meningslöshet.

August Strindberg skulle ha skrivit detta som en bitter kommentar om människans förmåga att skapa sin egen undergång och om staden som en symbol för förlorade drömmar i en värld av förtvivlan. <- AI:ns kommentar


// Kanske inte perfekt men det finns däremot meningar och fina beskrivningar att hämta mycket inspiration. Jag är vädigt sugen på att skaffa Chatgpt 4.0 och mata in hela Ereb Altors världsbok (om jag hittar en pdf) för att se vad man skulle kunna börja hämta ut.

Håller just nu på att testa samma grej fast nu har jag matat in alla beskrivande texter från äventyret Gastarnas Ö (DoD 2016 Introäventyr). Det verkar fungerar finfint. Här är en värdshusbeskrivning av Springande Grisen:

Kvällen hade sjunkit som en tung slöja över den slitna och nötta staden, där skuggorna förenade sig i en disig, dunkel förening. Ett dovt, blått sken kastade sig över den kullerstensbelagda gatan. En kall vind viskade om bortglömda drömmar och förlorade hopp, om människor som förlorat sig i ett skymningsland.

Springande Grisen, stadens gamla värdshus, stod där, stolt men förfallet, som en skugga av dess forna glans. Fasaden hade sett bättre dagar, och dess sneda fönster skvallrade om en längre historia än de unga besökarnas minnen kunde nå. En svag strimma ljus sipprade från glaset, som om världen utanför var en dröm och värdshuset var den sista vakna ögat i natten.

Inne i värdshuset låg en otillfredsställd tystnad, en atmosfär av ensamhet som smög sig in i varje vrå. Människor satt vid träborden, dränkta i tankar som var tyngre än de bägare med öl de tyst sörplade på. Knappt ett ord hördes, som om varje stämma blivit fånge i sina egna sorger.

Värdshusets väggar avslöjade århundraden av samtal, misslyckade affärer och brustna hjärtan. Tavelverket skildrade krigshjältar och tragiska historier, som om en skugga av förlorade drömmar hade lagt sig över konstverket och dolt det i evighet.

I köket hördes enstaka ljud av porslin och bestick, en ensam kock som släpade på sin börda av livets smaker och kryddor. Doften av stekande kött, både välsmakande och övergivet, svepte genom lokalen, och en ensam servitris rörde sig som en skugga mellan borden, hennes ögon trötta men ännu fyllda av hopp.

En gammal pianoforte, sargat av ålderns förfall, stod i ett hörn av rummet, tyst och övergivet. När det ändå råkade spelas, kunde dess toner beskriva de svunna drömmarnas melankoli bättre än någon levande röst.

Springande Grisen var en spegel av stadens själ, där nattens skuggor och människornas tystnad smälte samman till en tragisk symfoni av ensamhet och längtan. Det var ett ställe där man kom för att fly från livets verklighet och stanna kvar i sitt eget förflutna, där skymningen var evig och hoppet var bara en skugga av minnen som aldrig kom tillbaka.
Hjalmar Söderberg har visst glömt sina pluralböjningar på verben!
 

Genesis

Ni dés ni maître
Joined
17 Aug 2000
Messages
15,593
Location
Göteborg
Jag använde just ChatGPT för att generera franska catcheuser (wrestlare), vilket den gjorde ett bra jobb på (förutom att den av någon anledning blandade ihop språken när det kom till deras signaturmaövrar, men fantastiska namn som "Le Strömspark", "Le Stuntklippningen" och "La Eleganta Branden"*). Jag fick då upp en liten notis med en knapp för att ansluta mig till en alfaversion om ChatGPT på mitt språk. Jag klickade på den och notisen försvann, men inget annat verkar ha hänt. Antar att den ändrat den underliggande svenska modellen? Någon annan som fått detta eller vet vad det gäller?

* Varför stort 'B'? Varken franska eller svenska skulle ha stort 'B' i det där.
 
Top