Jag känner att det finns en stor avgrund mellan feminister och "icke-feminister" när det gäller på vilka premisser detta ska diskuteras. I grundkursen berättar DoomHamster om känslan av att trampa vatten (min tolkning, märk väl) eftersom kunskapsnivåerna skiljer sig så mycket. Jag har också mött detta hos många feminister jag pratar med. Det är inte deras ansvar att utbilda mig. Och det håller jag med om.
Men om det inte är deras ansvar, vem ska jag då diskutera med? För mig blir det en paradox, att jag redan måste vara övertygad feminist för att söka mer info, men hur blir jag övertygad om jag inte kan diskutera med dem som redan vet mer än jag? Vem ska jag ställa mina frågor till? Vem kan jag bolla min eventuella oro med?
Jag tror då i förlängningen att detta är en av de största svårigheterna vi har på rollspel.nu när det gäller detta ämne. Det finns övertygade feminister och så finns det de som inte är övertygade. Det ter sig för mig naturligt att de som inte är övertygade rycker tag i de som de ser har kunskap eller åsikter som är intressanta eller kontroversiella, men att de också då naturligt känner sig avvisade när kraven för att delta i diskussionen känns oöverstigliga.
Jag håller helt med om att det måste finnas radikala tankar för att få till förändringar och att det kan kännas helt irrelevant att bry sig om att "icke-feminister" känner sig avvisade sett till den stora helhetsbilden. Men om de avvisade inte har någon annan motpart att diskutera med kan de ju bara prata sinsemellan, och i sådana bubblor sker sällan åsiktsförflyttningar eller beteendeförändringar. Det krävs stimulans utifrån, det krävs en massa diskussion och reflektion.
Jag tror också att detta påverkar diskussionsklimatet här på rollspel.nu på så sätt att det förväntas (eller i alla fall så hoppas det) att "icke-feministerna" ska göra just en sådan åsiktsförflyttning och utbilda sig i ämnet, men att kravet på hur det ska ske och hur snabbt det ska ske utestänger ett antal forumsmedlemmar från diskussionerna. Det finns säkert tusen anledningar till varför en inte vill göra en sådan förflyttning, det kan vara lathet, illvilja, okunskap, osäkerhet eller ovilja. Men om en inte kan diskutera detta med en motpart så finns i stort sett ingen grund för reflektion heller, och då kan inget av det övervinnas.
Kort sagt, om jag känner att de enda jag kan prata feminism med är andra icke-feminister som tycker som jag, hur ska vi komma någonstans då? Dessa tankar kan ju inte vara nya, så jag undrar vilka verktyg som redan utvecklats för att diskutera detta ämne när kunskapsnivåerna skiljer sig åt?