Nekromanti Diskussion: Slumpmässiga eller valbara karaktärer?

[Fain]

Jag och ett par kompisar började diskutera vad som var bäst / roligast, att skapa karaktären helt själv, eller ha med slumpen under skapandet. Kom fram till att det skulle vara kul att se vad detta forumet tycker om saken.

Så vad är bäst? Att slå fram allt som har med karaktären att göra eller att kontrollera hela karaktärskapandet själv?

Själv tycker jag att det roligaste är slumpmässiga, då det aldrig blir likadana karakäterer att köra.

 

[Tony.Meijer]

Jag gillar att skapa karaktärer, slumpade sådana tenderar att antingen:
- Bli överdrivet bra/dåliga i jämförelse med gruppen.
- Bli ospelbara.
- Sakna en röd tråd.
- Och slutligen, begränsas av slumpsystemet.

Men det är mina tankar efter att ha spelat Wasteland och Neotek.

 

[solvebring]

Tja, man får alltid äta upp sina dumheter. Fast hur många gånger är det inte som just jag fått äta upp alla mina idiotiska inlägg. Det är tur att man mognar och kommer till nya insikter med tiden. Fast jag har iof redan bett om ursäkt för att jag tog Eon för vad det inte egentligen var, så nu är det dags för att äta upp och be om ursäkt för att jag var alltför kvick med att (i samma veva då jag sade sådana sneda saker om Eon) spy galla över slumpade rollpersoner. Med andra ord, ja, jag har ändrat mig.

Kort och gott: För mig är inte det ena alternativet bättre eller bäst jämfört med det andra. För mig beror detta helt på vilket humör jag är på när jag skapar rollpersonen. Allt beror på vad jag är sugen på att utmanas av; ska jag utmana mig själv med en intressant rollperson jag själv format eller ska jag utmana mig med att försöka tolka vad ödet än bestämmer? Så tänker jag och både alternativen är ju minst lika spännande och tilltalande, fast på lite olika sätt.

 

[anth]

Min uppfattning är att slumpmässiga rollpersoner ofta blir roligare, men mer obalanserade.

När jag tänker efter så gäller det även rollspel:
Första versionen av ett rollspel är ofta den roligaste, sedan kommer nästa version där man fixat till de värsta kryphålen i reglerna och strömlinjeformat spelet - och man tycker att reglerna är så mycket bättre, men spelet blir på något sätt inte lika kul.

Det är helt enkelt charmigt att spela rollpersoner där man själv inte fått välja allt, utan slumpen varit inblandad.
Därför brukar jag ibland införa slumpmoment i fullständigt statiska system, som GURPS och liknande - t.ex. inför slumptabeller med fördelar och nackdelar som spelarna måste slå på och välja.

Mitt senaste försök att införa slump i GURPS kom sig av att jag för tillfället bara har tre aktiva spelare och skulle behöva en fjärde. Det är bara att göra en NPC/SLP, men jag lät spelarna göra varsin tredjedel var utan att veta vad de andra gjorde - det blev en ganska "udda" karaktär.

 

[Robert Jonsson]

Går du in med attityden: Jag ska spela den här sortens karaktär, med den här sortens kunskaper, är det alltid bättre med fritt karaktärsskapande.

Går du in med attityden: Jag har ingenting som jag vill spela, utan är öppen för allt, är det lättare med slumpad karaktärssystem.

Jag brukar generellt föredra den första sortens system (därför som jag skrev Bortom: Lögnens slöja enligt den metoden), men jag är öppen för den andra också om den görs bra. Ett exempel på ett slumpsystem som jag älskar är Mutant Chronicles. Där får man verkligen intrycket av att världen lever omkring en och att karaktärerna endast är en liten sketen innevånare där. Obalanserat mellan karaktärerna? Ja, visst. Men det tillför stämning i spelet också.

Sedan har vi alltid bra respektive dåliga karaktärsskaparregler inom båda kategorierna också. Och bra är alltid bättre än dålig då.

 

[Robert Jonsson]

Mitt senaste försök att införa slump i GURPS kom sig av att jag för tillfället bara har tre aktiva spelare och skulle behöva en fjärde. Det är bara att göra en NPC/SLP, men jag lät spelarna göra varsin tredjedel var utan att veta vad de andra gjorde - det blev en ganska "udda" karaktär.

Awesome!

Den tanken gillade jag så mycket så det måste jag komma ihåg till nästa gång jag behöver en extra person till spelgruppen.

 

[Svarte Faraonen]

Jag gillar slumpsystem där det inte blir någon skillnad i hur bra karaktärerna blir: då blir det ju inte heller något problem om man struntar i slumpen och vid något tillfälle välja. Reign har ett intressant exempel på det här. Man skapar rollpersonen genom att slå 11d10. Varje tärning motsvarar fem karaktärsbyggarpoäng, så resultatet avgör bara var poängen hamnar.

 

[Gurgeh]

Det är ofta roligare att skapa sin rollperson genom att använda slump, eftersom man ständigt blir överraskad av resultaten. Men vill man ha en rollperson som känns vettig att spela är det betydligt bättre att använda ett slumplöst system.

Att rollpersonerna skulle bli likadana har jag aldrig upplevt. Man vill ju inte skapa en rollperson som är för lik någon annans, eller en rollperson som är för lik den man spelade förra gången, för det är tråkigt. Och rollspel går ut på att ha kul.

/tobias

 

[w176]

Det beror på vilken agenda man har med spelet.

Handlar agendan om "Vi är ett äventysgäng som ska genomföra äventyr X" så blir det bara en fråga om tycke och smak.

Har man agendan "Med den här berättelsen och med min rollspels vill jag utforskar teman X och Y, med ett särskilt fokus på aspekt Z" så kan det med att bara slumpa fram en rollperson få något som passar den kreativa agendan skitdåligt. Liskom en rollperson som inte alls är intressant i de aspekter man vill utforska.

 

[Telash]

Men då beror det väl mest på att man har utformat slumpsystemet i rollspelet fel, eller för brett snarare.

Om man ska spela ett spel där rollpersonerna ska vara anarkister som avskyr "storebror" kan man exempelvis slumpa fram vad rollpersonen avskyr mest med storebror, eller hur pass mycket rollpersonen avskyr storebror. Men man kan då inte slå fram att rollpersonen faktiskt gillar rollpersonen.
Alltså, man ser till att slumpen är tillräckligt snäv för att det ska passa rollspelets agenda.

Sen kan inte spelkonstruktören förutse spelledarens eller spelarens agendor, där är det upp till dem att modifiera saker de inte gillar.

/Mikael, som funderar på att använda slump till rollpersonsskapandet i första expansionen till Kontinuum.

 

[w176]

Men då beror det väl mest på att man har utformat slumpsystemet i rollspelet fel, eller för brett snarare.

Om man ska spela ett spel där rollpersonerna ska vara anarkister som avskyr "storebror" kan man exempelvis slumpa fram vad rollpersonen avskyr mest med storebror, eller hur pass mycket rollpersonen avskyr storebror. Men man kan då inte slå fram att rollpersonen faktiskt gillar rollpersonen.
Alltså, man ser till att slumpen är tillräckligt snäv för att det ska passa rollspelets agenda.

Sen kan inte spelkonstruktören förutse spelledarens eller spelarens agendor, där är det upp till dem att modifiera saker de inte gillar.

/Mikael, som funderar på att använda slump till rollpersonsskapandet i första expansionen till Kontinuum.

Fast här gör du antagandet

"En konstruktör ska utforma rollspel med smal möjlig agenda, och rollspel ska spelas i den anda konstuktören menar dem."

Jag ser den viktigaste agenda definerade gruppen inte är konstuktärer utan den faktiska spelgruppen och att rollspelsprodukter är redskap för att ta fram den spelupplevelse gruppen stävar efter. Att alltså systemet och produkten kan mixas och twekas och misshandlas bort oigenkännerlighet av spelgruppen.

Samt att söker man efter en viss agenda kan den vara svår att slumpa fram. Om "ålder" tex är en tematiskt viktig ingediens kan det på alla sätt och vis vara kontrapriduktivt att slumpa åldrarna i gruppen istället för att välja en konfiguration som lyfter intressanta teman.

 

[w176]

Eller sammanfattningsvist:

Är du ute efter något specifikt är det dumt att slumpa.

 

[krank]

Jag är helt ointresserad av slumpade karaktärer.

För att:
- Jag föredrar att själv välja huruvida jag ska vara bättre eller sämre än gruppgenomsnittet. (balansargumentet)
- Det tar ofta lång tid för mig att komma på ett karaktärskoncept jag kan tänka mig att faktiskt spela; jag behöver en person jag kan tro på och leva mig in i, inte bara en slumpmässigt ihopkastad spelfigur. Och förberedda koncept dör alltid när man drar in slumpen. (kontrollargumentet)
- Jag har inget behov av att "testa nya roller" eller utmana mig på den biten; det är inte därför jag spelar rollspel. (smakargumentet)

 

[Regmolar]

När jag spelar så fungerar oftast så att jag kommer på ett intressant koncept och anpassar det till setting, spel och grupp enligt behov. En viktig del i det är just att jag vill pröva olika karaktärskoncept, och ofta vet jag vill pröva att spela för något. Det här fungerar ju självklart inte alls med fullständig slump, även om jag skulle kunna se det som en kreativ utmaning att få en helt slumpad karaktär att fungera ihop med settingen, spelet och gruppen...

Dessutom: finns det alls något spel där karaktärsskapande baseras på 100 % slump? När jag kollar i min hylla går nästan alla spel ut på att du slumpar en del attribut och några särdrag samt eventuellt hur mycket poäng du får att köpa saker för, och sedan går över till "köpsystem"...

Men slumpsystem är såklart roligare på ren "humor- och utmaningsbasis", när man (för att dra det till sin spets) ska försöka förklara varför ens dvärg har växt upp bland alver, talar flytande orchiska, har 20 i Styrka men 2 i Fysik, har ett oäkta barn och äger en elefant samt en herrgård trots att han är fattig som en kyrkråtta. Dessutom hjälper ju ett slumpat system till om man som spelare inte har något koncept om vad man ska spela när man ska göra karaktären.

Och så länge man har en vettig spelledare går det ju alltid att kombinera ett karaktärskoncept med slumpmoment; man kan ju slå om eller ändra saker rakt av.

 

[Guest]

Jag tycker slump är väldigt bra om man är väldigt osäker i hur bra man ska vara etc...
Samtidigt är värdesystem bra på atthålla spelet balanserat...

Om man kanske skulle ta ett system där man slår och hamnar man under medel får man ett antal poäng att plussa på och hamnar man över medel så får man dra av... men inte både och...

 

[krank]

• När det man slumpar mellan inte ger någon balansmässig skillnad. Dvs, jag slumpar om jag ska få +2 på att slåss med svärd eller +2 på att slåss med yxa (givet att vapnen i övrigt betraktas som någorlunda likvärdiga).
• När det finns ett val huruvida man ska slumpa eller inte; se t.ex Mutant: Undergångens Arvtagare eller varför inte D&D4e; i det senare är iofs (äntligen) standard att man väljer poängmässigt, men jag vill minnas att det går att rulla också, om man inte tänkt vara kompatibel med officiella rankings och skit.

 

[Patrick Bateman]

Det beror på genre, men jag uppskattar om det i alla fall finns vissa slumpmoment vid RP-skapande. Även om jag har ett koncept i tankarna, är det kul att överraskas och tvingas tänka utanför ramarna.

Det finns dock tillfällen då jag starkt ogillar slump: simulationistiska spel. Konsekvensen av valbara karaktärer blir ofrånkomligen att alla karaktärer blir en kompromiss: du får antingen bra grundegenskaper eller bra färdigheter, aldrig båda. I verkliga livet skulle jag säga att det är precis tvärtom, har du höga grundegenskaper kommer du antagligen att även förvärva fler och bättre färdigheter, än någon med låga grundegenskaper. I spel med slumpade grundegenskaper slipper man den här konflikten. Och man slipper att spela enögd, manisk, ung kill med krok istället för högerhand för att ha förmågan edetiskt minne (löst exempel från GURPS).

 

[Gurgeh]

Flyttad deltråd

En gång i tiden fanns det en deltråd om husregler här. Nu finns den istället här.

/tobias