Nekromanti Ditt läskigaste monster!

[Fienden]

Fahnens idé, skyll på honom.
Jo, jag tänkte att alla ni ondskefulla spelledare kunde skryta om hur brutala, läskiga, onda eller allmänt jävliga monster eller motståndare ni slängt på era spelare.

Jag börjar:
Eftersom jag oftast spelar redan skrivna äventyr,
så är ju det läskigaste jag slängt på RP en grendel eller två.
UNDERSKATTA INTE GRENDELN. Det är nog faen bland det roligaste monster jag sett i något rollspel (Tarrasque från D&D 3.5 borträknad).
Förävrigt jobbar jag ju (kanske inte så mycket just nu)
på en kampanj som handlar om Mörkret.
RP är just nu på väg mot vad de tror kommer vara en lätt strid mot Vhigilah Dvärgbane.
Jag kommer ha så KUL! =D

Så, skryt på!

 

[Regmolar]

Mitt läskigaste måste väl per definition vara en nattmara, eftersom den gav en rollperson varaktiga men (den enda gången vi har slagit skräckslag, tror jag). Flickan i fråga jobbar just nu på att bli ännu mer av ett psykiskt vrak, och på att omvandlas till en karaktär i en, eh, lång novell, typ (inte jag utan spelaren som skriver den).

Vilket för mig in på mitt mest _framgångsrika_ monster, som var en vrakylak som besatt en försupen prost i Davals slum, och övertalat honom att den var St Pancruz som talade till honom... det var liksom den sista karaktär spelarna skulle misstänkt vara skyldig till försvinnandena, Rule of Conservation of Detail undantagen, och de spelare som "visste för mycket" fick sitta och lida medan de funderade på ifall deras karaktärer faktiskt skulle försöka operera bort den konstiga bölden eller inte. Där fick de för att läser för mycket i modulerna

 

[bozar_UBBT]

Hmm ska det vara en eon-tråd eller mer allmänt? Jag har inte vågat bussa på några riktigt läskiga monster på mina spelares rollpersoner då de fick storstryk av ett skogstroll en gång och jag fick lite dåligt samvete för att jag lät det gå så långt som det gick . De flesta var inte spelbara igen efter mötet kan man lungt säga.

Någon som har spelat sorgernas brunn med sina spelare?

Spoiler

Demonen i brunnen, gjorde han slarvsylta av dem eller, rent statistiskt sätt tycker jag att han är väldigt mäktig

 

[Fienden]

Helst Eon, men det gör inget om du svamlar om andra system också! Det är kul.

På tal om vralylaker, så lät jag det finnas ett helt näste av de jävlarna under en obenämnd soldisk stad (jag hade precis börjat spela Eon, och
improviserade fram en stad. ).
Rollpersonerna blev tvungna att slåss mot folk som de inte kunde döda, eftersom... De kunde ju räddas från Vralylakerna. Eller hur? ^^

För övrigt så dog alla utom en spelare under det äventyret.
2 föll i strid och en blev avrättad efteråt. xD

 

[PimPim]

Rent överjävliga moster har mina spelar drabbats av ett par gånger, det är så lätt att skapa vidriga stats monster i D&D.
Dock måste jag säga att dom mest lyckade motståndare jag använt i något rollspel är människor. Jag ställde mig frågan för ett gäng år sen vad vad skrämmer mig och kom fram till att mänsklig ondska är mycket värre än vad något monster någonsin kan bli.

 

[DesertRain]

Det elakaste jag slängt på mina spelare i monsterväg är en Lisch och en Helmgast (ej samtidigt). De mötte i och för sig en Grendel i Katres Gåtor men den utgjorde inget större problem. En spelare har haft sjukt tur i alla sådana situationer under hela tiden han har spelat den rollpersonen.

 

[Fienden]

Det elakaste jag slängt på mina spelare i monsterväg är en Lisch och en Helmgast (ej samtidigt). De mötte i och för sig en Grendel i Katres Gåtor men den utgjorde inget större problem. En spelare har haft sjukt tur i alla sådana situationer under hela tiden han har spelat den rollpersonen.

Extrem tur... Jag känner igen det.
Har en tirak med i gänget som spelar Katres, han "bara slår" och gör en sisådär 40-50 skada varje gång. -.-

Helmgast kommer mina spelare att möta i den nya kampanjen.
Dock inte än på ett väldans tag.

 

[Demo]

Hmmm... det läskigaste monstret jag har använt på min spelgrupp....
Det som min spelgrupp har uppfattat som värst/läskigast är nog en helmgast som förföljde dom och gjorde lite "nasty shit".
Min spelgrupp visste självklart inte vad helmgasten var för någe dom insåg ju självklart att det inte var någon människa precis.

Den följde alltid efter rps på nätterna så dom vågade aldrig stanna och slå läger, dom sov mest på dagarna... hjärtslagen är nog de värsta dom vet. En rp fick ryket och kastade alla paper och så vidare när han hörde hjärtslagen när han satt eldvakt... haha.

Använde helmgasten som ett psykiskt vapen, den attackerade dom aldrig fysiskt men dom såg den men inte ansiktet. Orkar inte riktigt förklara varför den följde efter dom men... hehe

 

[Gemstone]

Det läskigaste monster jag använt, vet inte ens spelarna om det var ett monster. De misstänker att det antingen var en nattvandrare, eller så var det en psykadelisk effekt av en rökelse som en av spelarna använde...

Frågan är, var rökelsen stark nog att påverka hela värdshuset?

Det hela slutade iallafall med att samtliga spelare satt och undrade om de skulle våga sova efteråt eller om deras karaktärer blivit permanent galna! underskatta inte paranoia...

 

[Marukusu]

"De misstänker att det antingen var en nattvandrare (...)"

Eeeek! The horror!

Jag var bara tvungen. Sorry.

 

[Gemstone]

haha, den var faktiskt lite rolig

 

[Ramius]

Jag är inte en spelledare just nu men i våran nuvarande kampanj så stötte jag på havsdjupets moder. det var rätt läskigt.

 

[Fahnen_UBBT]

Det är lite häftigt. Jag kan dock inte minnas någon beskrivning utav det väsendet vare sig i fenix-artikeln, mina diskussioner med ymir eller i de dokument han skickat mig. Så uhm, min fråga är; finns det någon beskrivning eller hittade din sl på själv? Vore kul att höra en beskrivning, såvida det inte finns en officiell för då kan jag läsa den själv .

Jag är alltså för lat för att rota bland mina fenix eller på mina hårddiskar för leta upp texter med Havsdjupens Moder. ;P

 

[Ymir]

Jag undvek mycket medvetet att beskriva Havsdjupens Moder med ett enda ord. Det blev både mer läskigt, mystiskt och inspirerande på det sättet.

Jag är, just därför, väldigt nyfiken på vad Ramius spelgrupp gjorde av henne; do tell.

- Ymir, wee

 

[bozar_UBBT]

Om jag får komma med gamla DoD relaterat inlägg så har jag hänsynslöst utnyttjat förmågorna hos dödsgasten i maktens portar. Det var minst sagt mer än vad rollpersonerna klarade av. Han dödade alla utom en rollperson som inte hade några ben kvar efter striden.
I DoD 6 gjorde jag en egen überboss (tänk dig en blandning mellan en demon och en dödsgast) som hade 4 bra attacker och 4 pareringar som borde massakerat de flesta grupper men pga att DoD 6 var det enda spel alla kunde spelleda (och givetvis gjorde det) så var vissa karaktärer väldigt mäktiga pga av en väl frikostig SL (alla rollpersoner hade konstigt nog drakpansar och en hade tom en förbättrad version, växer drakpansar på träd? ). Resultatet var att striden var över efter några rundor trots väldiga mängder KP i varje kroppsdel.

 

[tull]

OT personerna på bilden

Livets ord ju.

 

[Oreh]

Horder av vandöda härliga zombies, i en mörk skog med underbara bottenlösa dypöllar, eller RPer barrikaderade i en ödestuga och utan flyktväg och ett trettiotal likmask ätna gestallter som knackar på dörren och antagligen inte bara vill låna en kopp med socker. -Those where the days

 

[walruz]

Inte Eon, förvisso, men jag har för mig att någon sa tidigare i tråden att andra spel också var ok. Så, jag kör på för fullt.

Jag tror att det mest lyckade enskilda monstret, var i Vampire: the Requiem. Vi spelade en kampanj i Rom (vars setting jag förövrigt skrev som projektarbete på gymnasiet, tillsammans med en polare), och i Rom finns en stadsdel som heter EUR, som byggdes av Mussolini innan andra världskriget. Rollpersonerna hade endast fått reda på att "vi vistas inte i EUR" från andra vampyrer i staden, mest för att jag och snubben jag skrev settingen med, inte hade hunnit hitta på någon cool hook för det området, innan deadline. Såklart bestämmer sig rollpersonerna för att dra dit; de sätter sig på blåa tunnelbanelinjen och åker iväg. Jag måste såklart hitta på något jävligt farligt, och det är snabbt. Så, jag drar iväg med en massa bog-standard skräckbeskrivningar; det är öde, och det är kallt, det är mitt i natten, osv. Vinden viner mellan byggnaderna. De börjar skymta en gestalt i skuggorna som verkar förfölja dem, och jag beskriver hur fotstegen låter... Tja, blöta, ungefär. De ökar takten (inte för att de är påväg någonstans, men men), och gatubelysningen slocknar i etapper. Först slockar en lampa i slutet av gatan. Sedan nästa. Sedan nästa. Till slut är det endast gatulyktan rollpersonerna står under, som är tänd. Plötsligt tänds en av lyktorna igen, och de hör de där hasande, blöta fotstegen komma från den riktningen. Vad som ser ut som en gammal tant vandrar mot dem, från under den tända gatlyktan. Kvinnan öppnar sin mun, som för att säga något, men plötsligt böjer hon sig framåt - fortfarande med öppen mun - och spyr på backen. Spyan ser nästan ut som sådan där vit kaviar man kan köpa; alltså en massa (massa) små, små ägg. Som börjar kläckas. Kvinnan var ganska nära rollpersonerna vid det här laget, och vi kan säga att det hela slutade med att någon av spelarna bestämde sig för att han hade utvecklat arachnofobi, och rollpersonerna höll sig jävligt långt från EUR i fortsättningen.

 

[Zeal]

I min senaste CoC-inspirerade horrorkampanj slängde jag en custom-made belial på mina stackars spelare när de skulle smyga in i en belägrad stad genom dess halvt bortglömda katakomber.
Monstret var gjord i massiva mängder kött och skinn som var ihopsytt lite hipp som happ, så att den in actuality mest såg ut som en stor (typ folkvagsnbuss) blekrosa köttsäck. Köttsäcken hade dock 8 stycken armar, vardera gjorda av 5 stycken ihopsydda människoarmar (utan händer såklart). På ändarna av dessa tentakelliknande armar satt ett par decimeterlånga metallklor, som typ blivit ditspikade för att den skulle kunna få fäste och klättra på väggar.. den hade även två STORA munnar med 20 stycken 40-50 cm långa tänder each. Den åt upp några av gruppens vänner. Och en spelare.

 

[Hellectrician]

Mitt läskigaste monster som sl var nog en hemsnickrad golem i gamla kult. Den kampanjen (i likhet med det mesta jag spelleder) hade med tiden fått prägel av taktisk strid snarare än splatter-horror. När spelarna hade vant sig vid "en varelse av glas, kött och metall"-grejen och fått tag på automatvapen/granatkastare så försvann horror-settingen på något sätt.

Min golem iaf, var en magisk varelse av kompakt jord, humanoid och ca 2,5 m lång. Dess skapare, en skogstokig fd rabbin hade klätt den i kraftigt svart läder med praktiska/dekorativa nitar dels för att ge den "extra hitpoints" och dels för att den skulle se badass ut. med en hammare i ena handen och en machete i andra jagade den de stackars rp i en övergiven jaktstuga långt ute i den mörka, hemska skogen. jag blir fortfarande sådär barnligt glad och varm inombords när jag åminner mig spelarnas förskräckta ansikten när en av drar en salva från sin AK47 i bröstkorgen på den och inget nämnvärt händer.

Detta var dock innan Pulp Fiction, så de nu regelmässiga gimp-skämten uteblev givetvis.