("Naug & CO" får gärna undvika detta inlägg)
Att jag tycker att Risings ideér äventyr var en smula intressanta borde väl tyda på att jag anser att pretentioner och rollspel går hand i hand. Nu har jag iofs gått och förälskat mig i sagoformen istället för diskbänksrealismen.
(åter igen, Naug, stick! Du också ermine, och alla andra i spelgruppen som kan tänkas läsa detta)
Just nu sitter jag faktiskt och pillar med en kampanj i Ars Magica som kommer vara grovt inspirerad (läs plagierad) av Pavic "Kazarisk uppslagsbok", tanken är att varje spelare ska representera en religion; Islam, Kristendom, Judendom, kanske även någon gammal "hednisk" tro blir representerad. Dessa karaktärer kommer leva under 1600-talet, förbryllade av den stora gåtan om det försvunna Kazariska folket som sades ha en högkultur i det baltiska området på 700-talet. Framförallt kommer de undra över vilken religion kazarerna egentligen tillhörde, det talas nämligen om "den Kazariska polemiken" under vilken representanter för de tre stora religionerna försökte tala den Kazariske härskaren till rätta så att han och hans folk konverterade. Men de historiska källorna är motsägelsefulla, ut på jakt efter Kazarerna!
Det blir än mer pretentiöst när jag 1600-tals karaktärerna succesivt inser att de drömmer att de är någon annan, som lever på 700-talet och som tillhör en annan av de tre stora religionerna än de själva och som tror att deras mening är att frälsa det Kazariska folket. Drömkaraktärerna kommer behöva resa vitt och brett, prata omkull tomtar och troll och kanske gudar tills karaktärerna till fullo inser att drömvärlden är en spegling av deras inre önskningar och vilja och att svaret på "den Kazariska polemiken" skapas av dem själva och i förlängningen kan de alltså frälsa sig själva!
Yeah man! Yeah! Det kommer bli så tufft!
Jag oroar mig bara för att det kommer bli för mycket filosofiskt babbel och för lite saga... Detta utdrag är alltså ett samandrag av den "pretto" delen.
Sen hade jag det där Eon-äventyret där de fyra RP:erna, Sanari hela högen, skulle ta reda på sonen till en av medlemmarna i liljans råd, som av en händelse gått och transcenderat (detta hade till effekt att alla som kom i närheten av honom plötsligt insåg att de var fria att skapa sin värld så som de själva ville ha den), i jakten på denne halvgud mötte de tre personer som blivit gravt påverkade av honom; Dvärgen som ville bygga en flygmaskin och därför blev utfryst från berget, det blinda Bergstrollet, schaman till yrket, som bara ville vara ensam, Henéan som försakat sin "mänsklighet" och blivit ett djur men som nu var på väg tillbaka.
Dessa tre ville hitta sin frälsare för att återigen skapa musik med honom (alla SLP:s var musikaliskt begåvade, trollet på flöjt, Henéan på sång, halvguden på cymbal och dvärgen på en enorm mekanisk oljudsgenerator. Det kan nog ha låtit ganska märkligt tillsammans). Olyckligtvis ville RP:erna döda denne halvgud för att rädda sina egna skinn, vilket de också slutligen gör. Alla som berörts av halvguden (bla en mindre by i syöstra Jargien) dör eller försvinner (inkvisitionen tar väl hand om byn). Jag ville få spelarna att få medlidande med slp:erna så att skuldkänslorna över mordet på halvguden skulle driva dem in en "insikt" om att saker och ting aldrig kan bli bra. Slutmålet med den kampanjen är att karaktärerna väljer att väcka den sovande och förinta Mundana.
Jisses vad jag pratar på om sådant som inte rimligen kan vara intressant för någon annan! Nåja, det är nåt jag tänker på ofta.
/Pretention