Alltså; allt jag menar är att det ska till nåt ganska extremt för att jag faktiskt ska gå så långt att jag medvetet tar med mig något in i karaktären på det sättet. Det krävs dessutom specifikt då att man tar med sig detta något utifrån, snarare än att man bestämmer sig för något medan man är "i rollspelandet". Det blir mer som att man mellan sessioner eller under en paus ploppar in ett par små hypnotiska meddelanden i ens rollpersons undermedvetna...Bosse said:
Sedan tycker jag ofta att det är en fråga om vilketn sorts karaktär man väljer att skapa. Skapar någon en karaktär som är en störig mobbare, ja då vet man att det kommer att bli problem. Då får man liksom köpa det, på nåt sätt.
Jag tar egentligen hellre att man avslutar kampanjen eller byter rollpersoner, än att man börjar hålla på med metanivån under spel. Så extremistisk är jag vad gäller djupimmersionen. Jag ser hellre att allt barkar åt helvete för att rollpersonerna inte kunde komma överrens än att de börjar tänka eller tala out of character, liksom.
Med andra ord, jag tror att blockeringar oftast skapas i och med skapandet av karaktären, och jag ser då hellre att blockeringarna får konsekvenser i spelvärlden än att jag som spelare måste sitta och pilla ur metaperspektiv. Karaktären har sitt eget liv, och det måste den liksom få ha... Men däremot måste det alltid finnas konsekvenser.
