Nekromanti Djurförsäljning & brännmärknig

[Illern]

Är det någon som vet hur man gjorde förr när man sålde djur. I Vilda Västern verkade de ju alltid brännmärka djuren men hur gjorde i så fall försäljaren? Var djuren omärkta tills de såldes och därmed mer lättstulna? Om försäljaren märkte djuren, hade man något system för ommärkning av djuren som visade att en ärlig transaktion ägt rum (att man inte bara stulit djuret och brännmärkt det själv)?

Vad jag dessutom är mest intresserad av är egentligen tidigare epoker som medeltiden och antiken, har man brännmärkt djur 'i alla tider'? Om man inte brännmärkte dem hur förhindrade man stöld, var man helt enkelt tvungen att hålla reda på djuren hela tiden?

[color:green]Putoris Vulgaris Astrabo, legionär
Illerlyan:<A HREF="http://www.surf.to/ferret" target="_new">http://www.surf.to/ferret</A></font color=green>

 

[Örnie_UBBT]

Intressant fråga.
Anledningen till att man brännmärkte djur i Vilda Västern var nog att man fraktade kor i hjordar över stora distanser - brännmärker man djuren blir de lättare att hålla reda på när flera rancher driver hjordar i samma område.

När djur såldes märktes de i allmänhet om. När boskap såldes till stora slakteriuppköpare var det nog ingen idé att märka om dem eftersom de skulle bli biff ändå.

Jag gissar att boskapstjuveri rent allmänt inte var ett så utbrett problem på medeltiden helt enkelt för att folk inte reste så mycket. Däremot vet jag att kungar (och förmodligen också adelsmän) märkte en del av sina djur under medeltiden så att alla skulle veta att det var kungens. För vanliga bondtölpar var det nog inte så stor idé att märka djuren eftersom stölder nog som sagt inte var så vanliga.

mvh
Örnie

 

[Rosen]

<I>Anledningen till att man brännmärkte djur i Vilda Västern var nog att man fraktade kor i hjordar över stora distanser - brännmärker man djuren blir de lättare att hålla reda på när flera rancher driver hjordar i samma område.</I>

Och om några djur skulle få för sig att lämna huvudhjorden och vandra iväg nånstans - ofta drev man dem ju ute på öppna prärien.
En medeltida bondfamilj hade väl sin kossan Rosa ute på gården, där alla ändå kände igen henne på utseendet, och ofta i en inhägnad.

<I>För vanliga bondtölpar var det nog inte så stor idé att märka djuren eftersom stölder nog som sagt inte var så vanliga.</I>

Beror lite på kultur; hos kelterna var det t ex inte helt ovanligt för kaxiga unga grabbar att smyga över till en grannklan på natten och knycka några kor bara för att visa sig på styva linan. Grannarna gjorde ofta en moträd några nätter senare...

--
Åke

 

[Illern]

På antiken har jag dock fått för mig att herdar som strövade omkring med sina får/getter var relativt vanligt och då skulle man ju få liknande problem som nämnts tidigare men det kanske är en kulturell grej. Om man inte sysslar med det så gör man helt enkelt inte det (stjäl djur alltså) och om sedan något enstaka pucko sysslar med det så är det ju inte något allvarligt problem.

[color:green]Putoris Vulgaris Astrabo, legionär med eklövskrona
Illerlyan:<A HREF="http://www.surf.to/ferret" target="_new">http://www.surf.to/ferret</A>

 

[Illern]

En annan diskussion dök upp i vår spelargrupp; nämligen vad man bör få ut av att sälja ett djur (en ridhäst) i andra hand. Sålde man djur i andra hand förr (eller några saker överhuvudtaget)?
Jag tyckte i alla fall att priset borde rasa rätt mycket då försäljaren knappast skulle få ut lika mycket som nypriset och var tvungen att erbjuda mindre än det för att göra förtjänst.

[color:green]Putoris Vulgaris Astrabo, legionär med eklövskrona
Illerlyan:<A HREF="http://www.surf.to/ferret" target="_new">http://www.surf.to/ferret</A>

 

[Ridijeck]

Jag gissar att boskapstjuveri rent allmänt inte var ett så utbrett problem på medeltiden helt enkelt för att folk inte reste så mycket.

Därmed inte sagt att det inte existerade. I minst en av våra gamla landskapslagar (minns inte vilken, kan det ha varit Äldre Västgötalagen?) så tas boskapsstöld upp som ett mycket allvarligt brott. En bonde som får sina boskap stulna kan förlora möjligheten att försörja sig och sin familj, så boskapsstöld var något man motarbetade entusiastiskt.

Som du sedan sa så lär väl vanligt folk knappast ha gjort så mycket märkningar på djuren, kanske ett jack i örat eller något sådant. Här får nog någon bättre informerad än jag uttala sig.

Ridijeck
vars enda boskap för tillfället är dammråttor

 

[Sebastian Strix]

Man stjäl inte får och getter, man stjäl kor. Kor har ofta varit en statussymbol och att stjäla dem... tja, Vilda Västern -klichén med indian-ynglingar som stjäl hästar från grannstammen har en reell motsvarighet här.

Erik