Hade en äventyrare/pirat med en hund till följeslagare baserad på Dragon age's Mabari's och har spelat den genom tre olika system. Först i Matiné där den var en "odödlig" bakgrunds-resurs som gav bonusar på passande slag typ spåra och anfall, sedan i Engarde/Pirater! systemet som en extra spelarkaraktär och nu senast i Eon 4 på prov.
Den heter Glufs och är en stor käft inträngd i en hög muskler med två små överintelligenta ögon inklämda. Dennes anmärkningsvärda förmågor har varit allätare (ätit upp allt från reptampar, backup-segel, katter , odöda och mästersmidda svärd) samt en löjligt hög stryktålighet och styrka. Dessutom är den skrämmande intelligent (förstår tal) och gillar att jävlas med folk den inte gillar.
Hittills har den besegrat en fullt rustad riddare i "envig", nedgjort en boaorm storlek xxl, räddat gruppen från en fånghåla genom att käka sönder gallerfönstret och allmänt varit en fullvärdig äventyrarmedlem. Glufs har även varit med på inbrott i en guvenörs herrgård (krävdes tre av rollpersonerna för att hjälpa/trycka upp den över muren men hjälpte gruppen att undvika vakthunden genom att para sig med denne under inbrottet.
Glufs har naturligtvis ställt till det för gruppen också. Alla i gruppen har minst ett ärr från bett, en karaktär blev nedstångad i en ravin, en karaktär slängde pinnar ut i skogen som lek och glufs kommer släpandes tillbaka inte med pinnen utan en förbannad och blödande eremit i käften osv osv.
Med andra ord blev Glufs gruppens comic relief men som ändå är användbar.