Nekromanti [DnD 5e] Spela utan cleric

[Skarpskytten]

Så, min grupp hade med en sjukt optad cleric men spelaren fick hoppa av pga hälsoskäl. Så istället för en überhelare är det nu paladinen och rangern som får stå för helandet, och paladinen ska också vara tank och rangern är inte så bra på att hela. Jag förstår det som att ett designmål med DnD5 är att det inte ska finnas något sådant som en balanserat party, ingen ska vara tvingen att spela helare eller tjuv, och att fyra munkar ska funka lika bra som det traditionella DnD3-standarpartyt. Men! Jag är ändå lite orolig över hur detta ska gå. Vad har ni för tankar? Funkar det att spela DnD5 utan en dedikerad helare? (Jag såg någon på nätet som hävdade ett helare är meningslösa i DnD5, det är bättre att gruppen maxar skadan den gör). Är det något jag som DM eller mina spelare bör tänka på (förutom att köra potions) nu när den väldiga dvärgaprästen fått tempeltjänstgöring?

 

[Rymdhamster]

Heck yeah! Saker blir MYCKET ROLIGARE (personlig åsikt, din upplevelse kan variera) utan en "riktig" helare i gruppen!

Helt plötsligt måste man börja vara lite försiktig, hålla koll på sina resurser och väga fördelarna mot nackdelarna med varje strid.

Kort vila och spendera hitdice blir plötsligt en verklighet (och vid varje kortvilla ska man självfallet slå för vandrande monster/random encounter, så även där måste man väga risker mot förelar!).

Och helande bryggder är ju faktiskt inte särskilt dyra (50 gp om jag minns rätt)! Det beror så klart lite på hur vanliga du tillåter att sådanna saker är, men det är en ypperlig grej för äventyrarna att bränna sina äventyrarpengar på. Kom ihåg att räkna beslastning (de kan inte släpa med sig hur många som helst), samt att brutala attacker och annat riskerar att förstöra bräckliga glasflaskor!

 

[anth]

Det här handlar om förväntningar och vana.
Om du har vant dig vid saker som rinnande varmvatten, vatten som går att dricka utan att kokas, fungerande el och internet - och sedan flyttar ut i bushen - så kommer du att få allvarliga problem med dina förväntningar.
Om du inte anpassar dig efter situationen kommer du att få problem.

Har man vant sig vid en über-cleric och denne försvinner får man problem om man inte anpassar sig.
Men det är väl samma sak som om man vant sig vid en über-fighter och denne försvinner?

Tänk även på att om en rollperson (oavsett klass) försvinner så blir partyt en person mindre och då blir det alltid tuffare.

Enligt min anekdotiska erfarenhet fungerar det utmärkt med paladin och ranger som healers - men gruppen måste givetvis anpassa sig efter de nya förutsättningarna.

Min erfarenhet är att rangern är en mäktig healer - men fungerar helt annorlunda än övriga healers.
- Ranger har tillgång till spellen Goodberry. Det är en oerhört mäktig spell.
- I Xanathars finns spellen Healing Spirit som är oerhört mäktig.

 

[Arrikir]

I DnD5 gruppen jag spelar i har vi lite samma, vi har ingen dedikerad healer( vi är Monk, Rouge, Ranger, Paladin och Sorcerer), men vi märker att potions fungerar ganska bra.

Paladinen kan lägga lite lay on hands eller liknande, men vi prioriterar potions och ser till att alla har potions på sig och hjälper de som har nollats.

Visst det hade kanske varit bra att ha en healer, men det fungerar helt ok. kanske man kan anpassa combat så det inte blir övermäktigt? vår spelledare känns hård men rättvis i combat och vi har bara misslyckats med en strid hittills (slutade med att vi blev tillfångatagna)

Det är mina tankar iallafall

 

[Svarte Faraonen]

Vi kör också utan cleric (gruppen består av monk, druid/barbarian, paladin och warlock/rogue). Hittills har det funkat bra, lite för att vi har en grupp som är bra på att slå till snabbt och hårt. I en mer utdragen strid kanske det skulle bli problem.

 

[Skarpskytten]

Det här handlar om förväntningar och vana.
Om du har vant dig vid saker som rinnande varmvatten, vatten som går att dricka utan att kokas, fungerande el och internet - och sedan flyttar ut i bushen - så kommer du att få allvarliga problem med dina förväntningar.
Om du inte anpassar dig efter situationen kommer du att få problem.
Har man vant sig vid en über-cleric och denne försvinner får man problem om man inte anpassar sig.

Det är lite därför jag frågar. Mina spelare verkar inte ta detta på allvar, det är som att de tror att de går runt med plot-armor hela högen. Det gör de inte. Istället för en sjukt hård life cleric har de en squishy striker. Det är något de borde prata igenom. Varför har de inte köpt varenda läkande dryck de har kommit i närheten av?

Så nu undrar jag lite om jag ska låta dem lära sig den hårda vägen eller om jag ska ta ett snack med dem. Min magkänsla säger mig att i den här gruppen är det troligen bäst om jag driver på dem lite, även om det så klart riskerar att vänja dem vid att inte behöva tänka själva.

Min erfarenhet är att rangern är en mäktig healer - men fungerar helt annorlunda än övriga healers.
- Ranger har tillgång till spellen Goodberry. Det är en oerhört mäktig spell.
- I Xanathars finns spellen Healing Spirit som är oerhört mäktig.

Min Ranger är en pilbågskytt, hen står ofta långt bak i mitten, så jag kan se framför mig hur den kan spela på som vanligt i strid men vara redo att rusa fram och kasta helande magi vid behov. Hur en tank ska dubbla som helare är lite mer oklart, resten av gruppens figurer är rätt mjuka och dvärgar är inte så rörliga. Men den kan ju hela sig själv.

Tack för tipsen, jag ska föra dem vidare till Ivor Widogast, tror jag.

Heck yeah! Saker blir MYCKET ROLIGARE (personlig åsikt, din upplevelse kan variera) utan en "riktig" helare i gruppen!

Helt plötsligt måste man börja vara lite försiktig, hålla koll på sina resurser och väga fördelarna mot nackdelarna med varje strid.

Kort vila och spendera hitdice blir plötsligt en verklighet (och vid varje kortvilla ska man självfallet slå för vandrande monster/random encounter, så även där måste man väga risker mot förelar!).

Detta var ett intressant perspektiv. Jag har inte alls tänkt på detta sättet.

Och helande bryggder är ju faktiskt inte särskilt dyra (50 gp om jag minns rätt)! Det beror så klart lite på hur vanliga du tillåter att sådanna saker är, men det är en ypperlig grej för äventyrarna att bränna sina äventyrarpengar på. Kom ihåg att räkna beslastning (de kan inte släpa med sig hur många som helst), samt att brutala attacker och annat riskerar att förstöra bräckliga glasflaskor!

Jo, vi kör med belastning. De kan köpa brygder till och från, och en av dem dessutom tillverka dem själv. Vilket de inte har gjort än, se ovan.

 

[anth]

Min Ranger är en pilbågskytt, hen står ofta långt bak i mitten, så jag kan se framför mig hur den kan spela på som vanligt i strid men vara redo att rusa fram och kasta helande magi vid behov. Hur en tank ska dubbla som helare är lite mer oklart, resten av gruppens figurer är rätt mjuka och dvärgar är inte så rörliga. Men den kan ju hela sig själv.

Rangerns healing är sånt som görs utanför strid.
Goodberry kastas på kvällen innan man går och lägger sig. Bären räcker i 24 timmar och delas ut i gruppen.
Healing Spirit kastas efter strid och helar hela partyt.

Det är alltså paladinen som får ta hand om alla som faller i strid.

Om de inte förstår detta så kommer de att dö.

 

[.113]

I min grupp fick jag uppehålla en drake själv medan vde andra aktiverade en portal. På lvl 5. Ok en ganska liten drake (large eller huge typ) men den hade 11d8 i breath dmg.

Helare är fruktansvärt överskattade, se bara till att inte bli träffad. Move, attack, move bonus action hide. Kasta illusion, lura draken åt fel håll.


....


Ja, den har blindsight och upptäckte mig ändå tillslut. Men poängen är liksom att om det INTE varit just en drake hade det funkat. Så vi kan väl ändra det till att om man bara vet vad man gör behöver man ingen Helare. Jo, och om man har tur och SL slår 1,1,1,2,2,2 som de första av tärningarna skada på breath weaponet.

Så Helare är helt överskattade så länge man vet vad man gör och har tur. Länge. Typ som när den sen flög fram och anföll mig 3 ggr och jag överlevde med 1 HP. Pga att jag är half orc och kan välja att hamna på 1 HP istället för noll.

Så om man vet vad man gör, har tur och är half orc behöver man inte Helare.

Annars är det ändå ganska bra att ha en plan.

 

[.113]

I min grupp fick jag uppehålla en drake själv medan vde andra aktiverade en portal. På lvl 5. Ok en ganska liten drake (large eller huge typ) men den hade 11d8 i breath dmg.

Helare är fruktansvärt överskattade, se bara till att inte bli träffad. Move, attack, move bonus action hide. Kasta illusion, lura draken åt fel håll.


....


Ja, den har blindsight och upptäckte mig ändå tillslut. Men poängen är liksom att om det INTE varit just en drake hade det funkat. Så vi kan väl ändra det till att om man bara vet vad man gör behöver man ingen Helare. Jo, och om man har tur och SL slår 1,1,1,2,2,2 som de första av tärningarna skada på breath weaponet.

Så Helare är helt överskattade så länge man vet vad man gör och har tur. Länge. Typ som när den sen flög fram och anföll mig 3 ggr och jag överlevde med 1 HP. Pga att jag är half orc och kan välja att hamna på 1 HP istället för noll.

Så om man vet vad man gör, har tur och är half orc behöver man inte Helare.

Annars är det ändå ganska bra att ha en plan.

Med det sagt så funkar det bra utan helare, och håller med om att det är roligt utan in combat heals, priest style då. Det ger som en bra känsla när man sargad efter striden får plåstra om sig lite och ta en liten break innan man drar vidare.
Har man präst med sig måste man nästan köra med grym tidspress så denne inte hinner vila upp sig tillräckligt för att ha tillbaka Spells.

 

[CapnZapp]

Men! Jag är ändå lite orolig över hur detta ska gå. Vad har ni för tankar? Funkar det att spela DnD5 utan en dedikerad helare? (Jag såg någon på nätet som hävdade ett helare är meningslösa i DnD5, det är bättre att gruppen maxar skadan den gör). Är det något jag som DM eller mina spelare bör tänka på (förutom att köra potions) nu när den väldiga dvärgaprästen fått tempeltjänstgöring?

Det fungerar bra att köra utan helare, men givetvis ändras dynamiken i strid.

Dvs kör övriga karaktär bara på som vanligt utan att tänka på sina hit points kan det sluta illa

Men i motsats till många andra upplagor av D&D fungerar det fint, bara spelarna ser till att använda sina Hit Dice till att undvika gå in i strider skadade. Som spelledare vill du möjligen öka tillgången till de starkare healing potions som finns i DMGn (läs "låt spelarna köpa potions för guld")

På högre level kommer det visa sig att avsaknaden av Revivify och Raise Dead kan bli en smula störig, men det är ingenting som man inte kan fixa genom att återvända till staden där du som SL förhoppningsvis erbjuder kyrkans tjänster emot betalning. (Har gruppen en singelklassad Paladin kan denne hjälpa till)

 

[Skarpskytten]

För att runda av den här diskussionen, efter ett gäng spelmöten utan präst tror jag inte min grupp har saknat denne en enda gång. Det är nog delvis en konsekvens att jag kör rätt få och rätt lätta strider, men också att gruppen har en bisarrt hög skade-output. De mejar helt enkelt ned allt motstånd innan behovet av en präst ens uppstår. Hittills känns det som att det går hur bra som helst att spela DnD5 utan helare.Nu ska de snart börja slåss med jättar och då kanske detta ändras? Vi får se.

 

[Rymdhamster]

De mejar helt enkelt ned allt motstånd innan behovet av en präst ens uppstår.

Om det här skulle börja bli ett problem (vilket det inte alls behöver vara, beroende på tycke och smak) rekomenderar jag action oriented monsters.

 

[Skarpskytten]

Om det här skulle börja bli ett problem (vilket det inte alls behöver vara, beroende på tycke och smak) rekomenderar jag action oriented monsters.

Jag har inte hört begreppet men tror jag vet vad det handlar om. Ska kolla!

Tror dock det löser sig av sig självt, för i SKT är dungarna i den andra halvan riktigt, riktigt hårda (och bra, äventyret suger rätt mycket men vid Gygax vad dungarna är bra).

 

[Booogeyman]

Det är lite därför jag frågar. Mina spelare verkar inte ta detta på allvar, det är som att de tror att de går runt med plot-armor hela högen. Det gör de inte. Istället för en sjukt hård life cleric har de en squishy striker. Det är något de borde prata igenom. Varför har de inte köpt varenda läkande dryck de har kommit i närheten av?

Så nu undrar jag lite om jag ska låta dem lära sig den hårda vägen eller om jag ska ta ett snack med dem. Min magkänsla säger mig att i den här gruppen är det troligen bäst om jag driver på dem lite, även om det så klart riskerar att vänja dem vid att inte behöva tänka själva.
/QUOTE]

Att berätta, känns som att mamma tar mig i armen och visa.
Bättre att låta det gå åt helvete, men inte döda dom.
Fienden återupplivar dom för att utnyttja dom i sin plan.

 

[CapnZapp]

"om jag ska låta dem lära sig den hårda vägen eller om jag ska ta ett snack med dem"

Men... du måste ju inte välja.

Att prata med dem kan framstå som mästrande och kontrollerande. Det hade jag inte rekommenderat, iallafall inte förrän spelarna själva tar upp ämnet (att de börjar klaga på hur svårt allting är).

Om du med den hårda vägen menar en Total Party Kill hade jag intre rekommenderat det heller. Få saker kan få en kampanj att krascha och brinna som en TPK, detta därför att man kan förlora den goda känslan för sin karaktär efter denna dött och därför att om alla dör, finns det ingen som kan föra historien vidare.

Men du måste ju inte välja enbart mellan dessa två extremalternativ!

Jag hade sakta ökat svårighetsgraden och hoppats spelarna själva inser att de behöver justera sin taktik, eller till och med omorganisera gruppen. Se bara till att du varit tydlig med vilka alternativ din kampanjvärld erbjuder, dvs att de exempelvis har potionförsäljerskan i förra byn färskt i minnet om du vill uppmuntra dem att ladda upp med mycket helning på flaska för att ersätta den Cleric som lämnat gruppen.

Sedan ska vi inte glömma alternativet: Kan det vara så att du har spelare av den typ som inte behöver utmaning i striderna? Det finns faktiskt många som spelar D&D helt utan förväntning på en taktisk utmaning! Det finns spelare för vilka strid mestadels är ett tillfälle rollspela sin karaktär, och att då göra striderna svåra drar bara fokus från att alla vältrar sig i de egna hjältarnas härlighet.

 

[Skarpskytten]

Jag hade sakta ökat svårighetsgraden och hoppats spelarna själva inser att de behöver justera sin taktik, eller till och med omorganisera gruppen. Se bara till att du varit tydlig med vilka alternativ din kampanjvärld erbjuder, dvs att de exempelvis har potionförsäljerskan i förra byn färskt i minnet om du vill uppmuntra dem att ladda upp med mycket helning på flaska för att ersätta den Cleric som lämnat gruppen.

Det som har hänt är att jag har gett dem några uppmaningar/påminnelser, förhoppningsvis utan att vara mästrande, och det har tagit skruv så till vida att i alla fall en spelare lägger en massa downtime på att göra läknade drycker, som hen sen delar ut lite random till de andra spelarnas rollfigurer. Paladinen tar också ansvar för att hela sig själv, och det är hen som tar mes stryk då resten av gruppen (fram till vår lilla barbar kom till) är "strikers" och "controllers".

Sedan ska vi inte glömma alternativet: Kan det vara så att du har spelare av den typ som inte behöver utmaning i striderna? Det finns faktiskt många som spelar D&D helt utan förväntning på en taktisk utmaning! Det finns spelare för vilka strid mestadels är ett tillfälle rollspela sin karaktär, och att då göra striderna svåra drar bara fokus från att alla vältrar sig i de egna hjältarnas härlighet.

Det är väl lite här vi har varit sedan jag startade den här tråden. Striderna har inte varit så hårda och det har varit rätt medvetet från min sida, just för att jag inte tror att det är just tuffa utmaningar som gruppen tänder på. Dock så kommer det att börja ändras nu, för snart ska de börja slåss med jättar och en genomsnittlig jätte kan sänka vilken rollfigur som helst i den här gruppen på två träffar (möjligen barbaren undantagen). Och då kommer en vanligt potion of healing inte förslå. Nåväl, vi får se hur det faller ut. Borde nog slänga in en galen tant som säljer den lite mäktigare helande drycker snart ...