All kraft till din spelledare, då. För inget av detta finns med i PHBn. Du hugger, du gör skada. Du hugger igen. Det är det enda jag hittar i PHBn. Astrist.
Det vet jag ju inte om det gör i 5E (och jag tycker det verkar som om det inte gör det i så stor utsträckning, tyvärr), men jag tycker det är väldigt tydligt i Pathfinder att det är sådant fighters (och monks) pysslar med.
Jag förstår CapnZapps poäng - jag tillhör de som tycker det är roligt att ha Kewl Powahs även som icke-magiker. För att ta en WoW-parallell: ingen hade spelat Warriors och Rogues där om de bara haft passiva bonusar så de gör massvis med skada, i stället för specifika moves och olika taktiker för hur man ska använda dessa moves på bästa sätt.
Samtidigt var en av de stora kritikerna mot 4e att alla klasserna fungerade väldigt likartat - si och så många at-will, encounter, och daily attacks, som gjorde likartade saker, om än med olika specialeffekter. Ett relaterat klagomål var att det inte fanns något "enkelt" val, för de som faktiskt är nöjda med att slå ett par tärningar varje gång det blir deras tur, utan att behöva hålla koll på olika resurser.
Vad jag gärna skulle vilja se i 5e är en "Martial Adept"-klass, som gärna får kombinera de coola sakerna från Crusader och Warblade (och eventuellt Swordsage, men den är lite mer åt Rogue-hållet - kanske som en egen klass?) från Tome of Battle. Jag hade nog i så fall utgått från rangern, fast ersatt spells med maneuvers (fast ungefär lika många och av samma level, bara byt rubrik på tabellen). Naturmecket skulle givetvis få bytas mot annat skoj. På det sättet så finns fortfarande fighter och rogue kvar åt de som vill ha något relativt okomplicerat, och de som vill ha mer resurshantering och så får sitt.
Anarchclown said:
Ska vi slå vad? Jag hade älskat att spela rogue eller warrior i WoW om de mest autoattackat för massvis med skada och inte alls hade så många knappar att trycka på.
Jag förstår CapnZapps poäng - jag tillhör de som tycker det är roligt att ha Kewl Powahs även som icke-magiker. För att ta en WoW-parallell: ingen hade spelat Warriors och Rogues där om de bara haft passiva bonusar så de gör massvis med skada, i stället för specifika moves och olika taktiker för hur man ska använda dessa moves på bästa sätt.
Men det stora problemet med TV- och datorspel som försöker vara rollspel är ju just att de inte har stöd för improviserandet, och alltså behövs det coola powers som bara kräver ett knapptryck för att använda tillskillnad från i rollspel där du kan improvisera, använda föremål på sätt ingen tänkt ut innan att du ska eller kan göra. Strider i 4E kändes ibland lite som att spela fightingspel mot någon som är dålig på det. Man behövde bara upptäcka att Zangief/Fightern hade en spin-attack/Overhead Strike som motståndaren knappt kunde undvika och sen använder man den gång på gång på gång och det är inte hur jag vill att mitt rollspelande ska se ut. I WoW är det en lösning på problemet att det blir omöjligt att designa ett spel med oändligt antal saker man kan göra men spelar man rollspel så är det ett försök på en lösning till ett problem som inte finns.
Förövrigt så tycker jag ju samma sak om spells. Det är ju när man börjar använda Ray of frost till skapa is under fötterna på ett monster för att hindra dess framfart och shocking grasp för att hela sina frammanande slemmonster och annat sånt som man börjar ha riktigt roligt Och ju fler fördefinerade "coola powers" man har ju svårare är det att hantera sånt här.
Rimligt jämföra en lvl 3-förmåga med en spell man kan slänga på lvl 13?
CapnZapp said:
Är det inte från samma lista fightern väljer från oavsett level?
Hade fightern fått disarm på level 3 och Storm of Whupass på level 13 hade du haft rätt. Men då hade jag varit nöjd, så då hade vi inte haft den här diskussionen
Notera att det dessutom finns diverse manövrar beskrivna i combatkapitlet som alla kan genomföra. I och med att nya systemet inte begränsar vad du kan göra och det inte förstör genom att ge attack of opportunity så fort man gör något roligt så är dessa manövrar rätt lätta att kombinera med annat, dessutom räknas de flesta av dem som attacker och inte som egna handlingar vilket gör att man kan göra flera när man blir högre level.
anth said:
Jo, men många manövrar återfinns som class abilities eller feats - vilket indirekt säger att enda sättet att utföra dessa manövrar är att ha just de class abilitiesen eller featsen.
Ex: vill du avväpna någon? Sorry, det kan du bara göra om du är Battle Master och har disarming attack.
Det håller jag verkligen inte med om, Anth. Däremot om du vill avväpna någon samtidigt som du dishar in 1T8:a extra skada så behöver du vara Battle Master.
Tittar man närmare på Battlemasterns manövrer är det följande jag skulle kunna tänka mig att man kan utföra en "enklare" variant av utan att ha Superiority Dice:
Disarming Attack. Slå contest av attackslag i stället för en attack. Vinner du tappar motståndaren sitt vapen. Eventuellt skulle jag även säga att om du inte använder ett vapen som är gjort för att avväpna (t ex en sai) har du disadvantage (för att avväpna folk SKA vara svårt), men det kanske är lite onödigt.
Tittar man närmare på Battlemasterns manövrer är det följande jag skulle kunna tänka mig att man kan utföra en "enklare" variant av utan att ha Superiority Dice:
Disarming Attack. Slå contest av attackslag i stället för en attack. Vinner du tappar motståndaren sitt vapen. Eventuellt skulle jag även säga att om du inte använder ett vapen som är gjort för att avväpna (t ex en sai) har du disadvantage (för att avväpna folk SKA vara svårt), men det kanske är lite onödigt.
OK, det låter vettigt, så jag testar att lägga till två saker.
- Feint/Distraction: gör en attack, träffar den gör den ingen skada. Istället har nästa attack (t.o.m. ens egen nästa turn) advantage. Jag kan tänka mig att detta kan vara intressant för en rogue som slåss ensam mot någon och vill ha advantage för att kunna göra en sneak attack.
- Two weapon fighting med vapen större än light är möjligt även om man inte har featen dual wielder - men man har disadvantage på sina attacker. Detta är mest för att jag inte tycker om att säga nej till mina spelare.
Disarm är en av de vanligaste teknikerna inom gammal medeltida fäktning. Det är lättare att slå någon på händerna än det är att träffa dennes kropp en halvmeter bakom och långt utanför räckvidd för ditt vapen om du samtidigt vill undvika att bli träffad själv. Att avväpna någon är inte särskilt svårt och det behövs inte speciella vapen för det, särskilt inte om du har handskar på dig då du då kan greppa motståndarens klinga med din hand obehindrat. Det finns ingen anledning att det skulle vara lättare att välta någon än att ta dennas vapen.
CapnZapp said:
Sorry men what?! Detta är D&D. Svårigheten göra något står i proportion till nyttan.
This site uses cookies to help personalise content, tailor your experience and to keep you logged in if you register.
By continuing to use this site, you are consenting to our use of cookies.
Och ju fler fördefinerade "coola powers" man har ju svårare är det att hantera sånt här.
