Nekromanti DoD, för er, genom tiderna

[kefka]

DoD är för mig ganska mycket nostalgi. Det var det första rollspelet jag spelade, och den enda i ett par år. Jag var 8 år och fick sitta med och spela med min äldre kusin och hans kompisar. 2-3 år senare började jag spela med egna kompisar, det var mest drakslaktande och monsterröj med superkaraktärer och vi brukade turas om att spelleda eftersom alla tyckte det var roligare att vara spelare.

Allteftersom ändrades spelstilen, istället för monsterröj blev det mer episka kampanjer. Vi drog i genom svavelvinterserien, och började mer och mer med andra rollspel. Vid typ 17 års åldern lade vi ner DoD så gott som helt.

Det är väldigt skoj att gå tillbaka och kolla på gamla äventyr och anteckningar, jag ångrar att jag inte sparat mer. Men DoD är nog ändå det rollspel som jag spelat mest och har flest roliga minnen av. Lirade trots att DoD med samma spelgrupp från mellanstadiet till slutet av gymnasiet. Har läst i genom DoD6, och man blir lite sugen, gillar verkligen det fornnordiska konceptet.

 

[Pendragon]

För länge sen, i en sydlig provins...

Få se nu... efter mångt och mycket tjatande på storebrorsan fick jag till slut, som sjuåring, vara med och spela Drakar och Demoner med honom och hans äldre polare (brorsan var vid det här laget elva och hans polare två-tre år äldre. Jag var alltså ärkeminst). Jag vill minnas att det var ärkeseriöst och stenhård disciplin på spelmötena. Stearinljus, stämningmusik och hela fadderittan. Ganska ambitiöst m a o.
Nu skötte jag mig så exemplariskt som jag bara kunde för min ålder, men efter ett tag så fick jag ju inte vara med de stora grabbarna och spela längre (Curse you puberty!), och fick sålunda försöka komma på nya sätt att tillfredställa dessa nya behov...
Vid det här laget hade jag väl kommit upp i nioårs ålder, och farsan hade på sitt nya jobb en för mig otroligt häftig högteknopryl: en kopiator. Med brorsans svarta DoD häfte i näven fick jag åka dit en kväll med farsan och fotostatkopiera hela häftet och en kasse rollformulär. Joy! Nu skulle det bli rollspel av!
Nu visade sig det inte vara så lätt för en nioåring och spelleda en hop jämnåriga, som inte hade en aning om vad de egentligen skulle göra, så det blev en kort svacka tills jag upptäckte att en klasskompis också lyckats tjata sig till att få vara med och spela med sin brorsa... nu vid elva års ålder lyckades vi att komma igång på allvar. I samma veva hade brorsan vuxit ifrån sina gamla DoD och Mutant-prylar till förmån för sunda aktiviteter som ungdomsfylleri och dylikt. Jag lyckades m a o komma över det mesta för en spottstyver.
Med alla nya spel som kom i början av 90-talet, såsom Nya Mutant, Western, Khelataar, Kult och Wastelands hamnade DoD lite i skymundan, och även om version 4 inköptes så lades den åt sidan ganska snart och klassades som nymodigt bjäfs. det var EDD vi återvände till gång på gång. Det var väl egentligen inte förräns Chronopia kom ut vi började använda DoD4 på allvar, och det har hängt med fram tills nu, dock väldigt uppblandat med gamla hederliga EDD.

/Joel - nu med nästan 3/4 av livet som rollspelare.

 

[Minimoni]

DoD 91

Ja, nu vet jag inte om DoD 91 verkligen ska kallas så. Men det var i alla fall det spelet som var mitt första DoD. Min rollspelshistoria börjar dock lite tidigare. Jag gick i sjuan och en äldre vän föreslog för mig och två av mina jämnåriga kamrater att vi borde hänga med honom och spela lite Chronicles. Visst var Chronicles helt underbart men vår törst efter det beryktade fantasyspelet DoD hägrade och efter mycket övertalning gick vår äldre vän med på att spelleda DoD. Det ska dock tilläggas att övertalningen pågick säkert under flera månader. Nåväl, första gången jag testade DoD är oföglömligt. Vi spelade äventyret "Skänheten och odjuret" och även om äventyret egentligen är ganska pissigt så tyckte vi då att det var det bästa vi någonsin gjort. Min karaktär var en riddare vars nål var att bli stark nog att hålla ett bastardsväd i en hand samt att få en rustning helt i guld. Jag tror också att en prinsessa var en del av den skatt min karaktär ville erövra.

Allt det där blev ganska snart hans eftersom vi på den tiden spelade väldigt naivt. Vår spelledare var också väldigt förstående och "sänkte" spelet till vår nivå trots sin betydligt större rollspelshistoria. DoD varvades under många år med främst Chronicles. Även andra spel förekom dock och då tex Wastelands, Kult, CyberMutant och även Chronopia. När vi började gymnasiet så började Vampires och Eon ta över allt mer. Det blev så att Eon helt enkelt fick ersätta DoD. Detta berodde nog inte på att Eon var ett bättre spel utan snarare att vi i gruppen ville ha lite omväxling. Än i dag är det Eon som gäller för det mesta. Dock ska tilläggas att jag använder mig av en del DoD6 material till mina Eon kampanjer. Jag använder mig tex av Jorges och Osthem och har även Spellett Snösaga fast med Eon regler och på Mundana.

Tzimisce som hämtar det mesta och bästa från alla världar