Hej!
Jag kör en solokampanj med en rollperson och eftersom jag inte tycker om att fuska med tärningsslaget, men inte heller vill behöva ändra för mycket i kampanjen i sin helhet så har jag funderat på att göra något ovanligt. Nämligen följande:
Om rollpersonen vid något tillfälle dör, så befinner han sig plötsligt i himlen och samtalar med en ängel. Ängeln ger honom ett val. I utbyte mot att återvända till livet i Mundana, så ska han genomföra ett uppdrag åt Gud. Om han nekar blir han förvissad ut ur himlen och får leva i en andlig tillvaro på en betydligt mörkare plats. Han väljer förmodligen att tacka ja. Nu är frågan. I vilken skepnad ska han återvända? Ska han vakna upp i sin gamla kropp (som kanske är sargad av fieendens svärd och genomborrad av pilar) eller ska han få en ny skepnad och isåfall vilken? Ska den gamla eller nya kroppen ha speciella förmågor? Eller ska han ha samma färdigheter och egenskaper som tidigare?
Respons tack!
Jag kör en solokampanj med en rollperson och eftersom jag inte tycker om att fuska med tärningsslaget, men inte heller vill behöva ändra för mycket i kampanjen i sin helhet så har jag funderat på att göra något ovanligt. Nämligen följande:
Om rollpersonen vid något tillfälle dör, så befinner han sig plötsligt i himlen och samtalar med en ängel. Ängeln ger honom ett val. I utbyte mot att återvända till livet i Mundana, så ska han genomföra ett uppdrag åt Gud. Om han nekar blir han förvissad ut ur himlen och får leva i en andlig tillvaro på en betydligt mörkare plats. Han väljer förmodligen att tacka ja. Nu är frågan. I vilken skepnad ska han återvända? Ska han vakna upp i sin gamla kropp (som kanske är sargad av fieendens svärd och genomborrad av pilar) eller ska han få en ny skepnad och isåfall vilken? Ska den gamla eller nya kroppen ha speciella förmågor? Eller ska han ha samma färdigheter och egenskaper som tidigare?
Respons tack!