Nekromanti Dogma - 2003

[walium]

"Men hade det blivit 72 spel gjorda i ett större format? Hade folk orkat börja?"

Antagligen inte. Det är ett bra format så länge man har som huvudmål att skapa spel. Om man har som huvudmål att få fram riktigt bra spel och/eller få folk att faktiskt spela dem så tror jag inte att formatet är särskilt bra. Men det är nog en bra övning för framtida spelskapare.

"Jag ser inte ett Dogma-spel som ett slutmål. Det är en vision, en riktning, en plan och en startpunkt. När man är nöjd med det så går man vidare och gör något större av det."

Du kanske skulle fråga om hur många som faktiskt vidareutvecklat sina dogma-projekt till något större. Risken är dock att du blir lite besviken. De två sidorna ska ju redan från början rymma ett komplett rollspel så där försvinner ett incitament att vidareutveckla projektet.

Men jag har inte för avsikt att motarbeta eller stoppa ditt hedersvärda projekt. Vill bara påpeka att allt inte bara är guld och gröna skogar och att det finns skäl till att vissa(som till exempel undertecknad) inte hoppat på Dogma-tåget.

 

[Troberg]

Spel jag gillade

Det här är inte hela listan (i bokstavsordning), jag koncentrera mig på några av mina favoriter som inte riktigt fått den uppmärksamhet de förtjänar.

- De kommer tillbaka
OK, jag är en sucker för zombiekoncept, men det har har en så asrolig twist att man inte kan låta bli att älska det (nej, inte på DET sättet!).

- Disco Fever
Vet inte om jag skulle spela det, men det är ett spel med en underbar attityd.

- Elmsund Lite
En mysig "Det susar i säven"-känsla. Ett trevligt fabelspel, kanske lämpligt som startspel för små barn? Läcker känsla på utformningen också.

- En gång var jag hel
Bara inledningen är nog för att man ska vara fast, den är bara så skön och sätter stämningen så in i helsikes bra! Läckert, om än kanske lite klurigt att spela.

- Fly! FLY!
Swashbuckling i 30-talsaktig barnstormingstil. Man bara måste älska ett sådant koncept.

- Maus
Om jag gillade swashbuckling i "Fly! FLY!" och fabeldjur i "Elmsund Lite" och dessutom tycker Tom & Jerry-avsnittet med Mus-ketörer är kul, hur kan jag då låta bli att gilla Maus (som dessutom har samma namn som en av de bästa serier jag vet)? Svar: Det kan jag inte låta bli!

- MPD
Kanske inget som håller i längden, men det kan nog vara skitkul som oneshot. "Det var rösterna som sa åt mig att göra det! Jag lovar!"

- Mustelas fabler
Återigen en kombination av saker jag gillar, väl genomförd och charmigt presenterad.

- Sindbads åttonde resa
Intressanta nya grepp, men kräver nog rätt spelare.

- Skymningsläge
Ett hårt spel om realpolitik när den är som mest påtaglig. Det har gjorts många spel på temat, men det här är definitivt ett av de med bäst känsla.

Utöver det så tycker jag att alla de vinnande bidragen var charmiga, men de har redan fått uppskattning så de går jag inte in i detalj på.

 

[Troberg]

Du kanske skulle fråga om hur många som faktiskt vidareutvecklat sina dogma-projekt till något större. Risken är dock att du blir lite besviken.

Det beror ju på hur du menar. Jag tror att ideer och tankar från dogma-spelen har funnit sin väg in i nya projekt, även om de kanske inte har så mycket gemensamt med sitt ursprung. För mig funkar i alla fall utveckling så, det är en ganska ostrukturerad process, med prototyper som inte slutförs men vars ideer lever kvar och poppar upp i någon annan form senare när de visar sig passa ihop med någon annan ide.

det finns skäl till att vissa(som till exempel undertecknad) inte hoppat på Dogma-tåget.

Ni är fega?

 

[walium]

Mr Smartypants

"Ni är fega? "

Det där betraktar jag som en rejäl förolämpning mot mig och alla de som inte deltagit i Dogma-utmaningarna. Vi utgör trotsallt en majoritet här på forumet där även en viss troberg ingår. Är man tvungen att gilla och ha deltagit i Dogma-utmaningen för att få vistas här, för att få kalla sig rollspelare, för att räknas som kreativ?

 

[Rising]

Jag ser inte ett Dogma-spel som ett slutmål. Det är en vision, en riktning, en plan och en startpunkt. När man är nöjd med det så går man vidare och gör något större av det.

Något jag märkte när jag verkligen läste årets bidrag (hann inte riktigt sätta mig in i dem på allvar förra året) var att dogma-formatet kräver en alldeles egen sorts kvalitet. Alltså, bara för att man kan göra bra rollspel i ett stort format så betyder det inte nödvändigtvis att man också kommer till sin rätt i dogma-formatet (nu råkade det visserligen vara så att den i årets utmaning som är mest erfaren när det gäller rollspelskonstruktion i det stora formatet också lyckades ordentligt bra i det lilla). Det finns många spel i årets dogma som säkert var tänkta som fullrollspel, och de ser följaktligen rätt uppstyckade eller framjäktade ut i det lilla formatet (jag gissar att det kommer bli diskussioner om det efter att resultatet av röstningen presenteras: Många gedigna "bruksrollspel" som verkligen var konstruerade för att kunna hålla när det spelades, de föll tyvärr bort i mängden och kändes aldrig riktigt som om de kom till skott). Det krävs ett helt annat upplägg och helt andra koncept (för att inte tala om grafisk utformning!) för att ett dogmarollspel ska få en att känna sig sugen när man läser igenom det än vad som gäller för rollspel i ett större format.

Sedan tror jag att röstkategorierna spelar in också. De spel som är ute efter att vara rätt bra på alla kategorier lyckas inte närmelsevis lika bra som de som är vinklade för att lyckas med en, två eller tre kategorier riktigt bra.

Och en annan sak; när man gör ett fullrollspel så bryr man sig inte riktigt lika mycket om vad andra håller på med samtidigt. I dogmautmaningen är det dock livsviktigt att ens spel står ut från mängden. Ett piratrollspel jämförs ju onekligen med de andra piratspelen i utmaningen, och värst av allt hade nog alla spel med undergångstema (helt klart en dominerande trend i år. Det vimlade av olika former av undergång!)

De riktigt bra dogmarollspelen (i mitt tycke) är de som utnyttjar det lilla formatet väl. När jag kollar på de två spel i årets dogma som fick tre röster av mig så kan jag konstatera att jag egentligen inte skulla vilja se någon av dem i storformat. Jag tror inte att spelmakarna skulle vilja göra ett heller.

De riktigt, riktigt bra dogmaspelen och de spelmakare som verkligen utmärker sig i dogmautmaningen, det är förmodligen de som inte använder dogmaformatet som en språngbräda, utan som redan från början bestämmer sig för att deras spel ska bli ett "dogmaspel" med allt vad det innebär.

Jag vet att jag skrev att jag inte ville vara med i någon mer dogmautmaning igår, men nu när jag läst alla bidragen så blev jag rätt sugen på att försöka igen, men då med rätt utgångspunkt från start.

 

[Rising]

Re: Mr Smartypants

Är man tvungen att gilla och ha deltagit i Dogma-utmaningen för att få vistas här, för att få kalla sig rollspelare, för att räknas som kreativ?

...för att räknas som "en sådan som kan tåla ett skämt", gissar jag att Troberg menade. Hans avsikt var nog bara att ge dig en knuff i ryggen så att vi kan få glädjas av ett dogmarollspel signerat Walium i nästa års utmaning. Du börjar låta som mig om du ska hålla på och bli idignerad över sådana där petitesser.

 

[Troberg]

Det fanns en underförstådd smiley där [ANT]

Ta't lugnt.

 

[Troberg]

Re: Mr Smartypants

...för att räknas som "en sådan som kan tåla ett skämt", gissar jag att Troberg menade. Hans avsikt var nog bara att ge dig en knuff i ryggen så att vi kan få glädjas av ett dogmarollspel signerat Walium i nästa års utmaning.

Japp, ungefär så.

Läs mina inlägg, de är fulla av sådana skämtsamma påhopp, inga av dem är allvarligt menade (utom det här).