Nekromanti Doing it Doggystyle

[Pendragon]

Då får man ju helt sonika härda sin pålle...

Min Eon-karaktärs trogna bautastora stridshingst har skickats på kavallerichock rakt in i hord vandöda, tacklat elaka kraggbarbarer etc.

Nu är den 1337.

Joel - som ska diskutera pållen ifrågas stridsvana med SL nästa spelmöte

 

[Blippe]

Re: Det beror på

Har djuret varit bortglömt i några månader så är det för att det är uppätet. Punkt!

Vem som smaskat är en annan fråga!

 

[Vindhand]

Re: en tydligare förklaring.

För det första har man spelar-sidan där man sitter med nån hund som är ens bästa vän på sina vandringar genom Ereb. Den hunden kommer vara med de två första spelkvällarna för att sedan efter 5 till dyka upp när någon undrar "men vad hände med fido?" Man väljer då helt att ignorera de tre månaderna rollpersonerna satt fängslade i mörkeralvernas borg.

Då har man inte varit jobbig nog som SL. En hund är en SLP och en hund som är en spelares bästa väl är en beroende SLP. Den behöver uppmärksamhet, skydd m.m. Den kommer springa bort i skogen, bli mosad i första striden, skälla glatt när man försöker smyga o.s.v. Ingen glömmer någon som är ivägen.

Sen har vi SLs problem. När man har planerat så fint och efter 8 spelmöten av bortglömdhet så dyker druidens uggla upp och skickas ut på spaningsuppdrag. Sen rök alla andra välplanerade och skojjiga bakhåll i den kampanjen...

Det låter mer som ett problem med planeringen av spelet än ett problem med djuren. Om man förutsätter att spelarna skall göra på ett visst sätt så får man skylla sig själv om det visar sig att man planerat in sig själv i ett litet hörn

Sen vill jag också minnas vårat gamla häst-problem. Det där där hästarna ses som praktiska färdmedel som alla rollpersoner spenderar sina sista slantar på för att sedan komma till ett stämme tre dagsritter från närmaste civilisation där hästarna inte längre kan följa med.

Då får man bestämma sig vad man vill helst. Behålla hästarna eller fortsätta på resan. Ponnyn Bill i Sagan om Ringen lämnades åt sitt öde av just detta skäl när gruppen nådde Moria.

 

[Bunny]

Re: meh!

Vilket i och för sig är precis hela tiden, så vi styr ungefär 50% vardera.

Var det inte du som kom med en massa matematiska exempel angående GURPS på sci-fi forumet... svårt att tänka sig när man läser ovanstående välgenomtänkta matematiska utläggning.

 

[Muggas]

SL-styrda husdjur/familaris

När vi spelade DoD expert för många år sedan brukade den dåvarande SL gestalta alla husdjur/familaris på ett så färgstarkt sätt att de blev en naturlig del av gruppen. SL tog alltså hand om samtliga gruppmedlemmars eventuella husdjur/familaris och om en spelare använde sin familaris för att få information om ngt spelade SL djuret ganska förvirrat och "luddigt" för att fördelarna med detta inte skulle bli alltför stora. "Familarisarna" var dock ganska olydiga, de missförstod saker och trilskades. Inga hade den kontrollen över sina "familarisar" som man enligt grundreglerna ska ha

 

[Feuflux]

My name is Dover. Ben Dover.

Är det nån mer än vi som har problem med de bortglömda husdjuren?
Familaris och hästar som glöms bort? Som bara passivt vandrat vid sin husses sida i veckor genom fighter, oväder och allmänt rusk?

Glömma bort husdjuren? Så barbariskt! Vi är inte så diskriminerande, vi glömmer bort allting.

Hästar är totalt omöjligt att hålla koll på (brukar vara total brist på andra djurföljeslagare hos oss). Lite exempel:

RP: jag letar efter en häst att förfölja honom med.
SL: men din häst står ju där...

RP: vi tar våra hästar och rider efter.
SL: men ni lämnade ju era hästar i byn.
RP: gjorde vi?

RP: köpte vi några hästar?
SL (efter fett med betänketid): hmm, äsch, ja det gjorde ni.

RP: men, vart är våra hästar nu igen?
SL: på andra sidan skogen...
_________________

Fast SLP:s är roligare att glömma bort. Bästa exemplet:
RP:na och en SLP har tagit sig in i en gruva (ett fett grottsystem fullt av gruvarbetande orcher) av nåt slag för att göra något speciellt (kommer inte ihåg så bra). De lyckas hur som helst, tar sig ut och rider därifrån. En lång båtresa senare utbrister en av RP:na: "men vart tog Fahril (SLP:n) vägen?"
Jag bestämmer mig för att de glömde honom i grottorna där han numera är slavarbetare. Alla fick dåligt samvete. 3 äventyr senare fick RP:na kämpa för livet då Fahrils son utkrävde hämnd.

 

[Lord Renisis]

Jo visst har vi problem med det t.ex

SP:Vi springer efter honom!!
SL:Skurken springer ut ur borggården hoppar upp på en häst,sliter av mannen som sitter på den och börjar rida imot byn.
SP:Vi hoppar upp på våra hästar och galopperar efter.
SL:Men era hästar står ju i Baronens stall och dit tar det minst 2 minuter att springa.
SP:ÅÅÅÅÅÅÅÅÅÅÅÅ!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!

Så brukar det låta hoss oss

 

[Pom]

Djur är mjuka, golems är hårda

I mina kampanjer har spelgrupperna sällan djur. Vi kör i allmänhet i orealistiska miljöer med massor av magi och monster, och hästar och hundar tenderar att gå åt väldigt snabbt.

Men det finns 2 ytterligare skäl till att husdjur har en underordnad betydelse:
- Djur kommunicerar dåligt. Och någon som kommunicerar dåligt är svår att synliggöra rollspelsmässigt.
- De flesta av mina spelare föredrar att rollspela en figur åt gången. Om ett djur av något skäl skulle bli pratsammare än normalt blir det helt enkelt en rollperson till att hålla reda på.