Bertram rättade till potthjälmen och stoppade in sina händer i armhålorna. Snön knastrade när han rörde sina stora fötter. Vita plymer dök upp varje gång han andades ut och rimfrosten fick skägget att se mer gråsprängt ut än det faktiskt var. Men han var van och väl medveten om att de alla skulle bli ordentligt varma när väl striden började. Hans män stod i en tät klunga under de snötäckta granarna. De var väl påbyltade och rörde sig inte mycket. Annat var det med de panargiska legoknektarna på den vänstra flanken. De var vana vid helt andra temperaturer och var alldeles för lätt klädda. Barske Greve Stålhjärta hade fått hindra dem ifrån att göra upp eld flera gånger. Nu stod de i en ömklig, huttrande hop och hackade tänder. Legoknektar! En vit moln uppenbarade sig när Bertram fnös och spottade en rejäl loska på marken.
Det taktfasta trampandet av hundratals fötter hördes ifrån det kuperade och snötäckta landskapet i norr. Bertram gjorde tecken åt sina män och pekade mot de första mörka prickarna som dök upp bakom några låga kullar. De marscherade på den gamla kungsleden i dubbla led. Först red en högrest man med en pälsbrämad mantel. Bertram gissade på att det var flodfurstens svåger Jarow av Portenburg. Efter honom kom drygt 200 pikenerare, följda av kanske hälften så många armborstskyttar, sedan landsknektar ifrån Portenburg. Bertram hade just börjat skymta trossen när han såg det började röra sig i skogspartiet sydöst om hans position. Han gav ordern och hans män grep ordentligt tag i sina tvåhandssvärd. Panargierna skramlade med sina hillebarder och gjorde ett försök att samla sig.
Kanske anade ledaren något, eller såg metallblänk för han stannade upp och reste sig i sadeln. De första pikenerarna stannade också till och började spana in mot skogen på deras vänstra sida. Den första vågen av armborstskäkter slog in i pikenerarnas led och orsakade viss förödelse. Någon vrålade order och de egna armborstskyttarna började avancera bort ifrån vägen. Den andra omgången skäkter var mer välriktad och verkade tysta den osynlige ordergivaren. Den förmodade fursten av Portenburg hade fallit ur sin sadel och kröp runt på marken. Hjälmen hade fallit av honom och det fanns blod på snön runt om honom. Hans häst var sårad och skrek nästan mänskligt. Tiden stod nästan stilla när Bertram och hans nästan 300 landsknektar halvsprang ner mot den första gruppen pikenerare. Spridda skurar av skäkter mötte dem, för få och välriktade för att göra någon verklig skada. Ur ögonvrån kunde han se hur även panargierna hade börjat röra på sig. Greve Stålhjärtas grova röst överröstade ljudet av de sårade och döende när hans män brakade ihop med fiendens landsknektar. Utan att han hade märkt det så hade Bertram ökat hastigheten och börjat vråla. Hans män följde efter och för en stund var de som en enda man.
- För Markland och den sanne kejsaren!
Krigare och strid är som ni säkert vet ett av de vanligaste inslagen i de flesta spelgrupper. Hur spelleder och spelare ni krigare och strid? Och hur ska det spelas?
Det taktfasta trampandet av hundratals fötter hördes ifrån det kuperade och snötäckta landskapet i norr. Bertram gjorde tecken åt sina män och pekade mot de första mörka prickarna som dök upp bakom några låga kullar. De marscherade på den gamla kungsleden i dubbla led. Först red en högrest man med en pälsbrämad mantel. Bertram gissade på att det var flodfurstens svåger Jarow av Portenburg. Efter honom kom drygt 200 pikenerare, följda av kanske hälften så många armborstskyttar, sedan landsknektar ifrån Portenburg. Bertram hade just börjat skymta trossen när han såg det började röra sig i skogspartiet sydöst om hans position. Han gav ordern och hans män grep ordentligt tag i sina tvåhandssvärd. Panargierna skramlade med sina hillebarder och gjorde ett försök att samla sig.
Kanske anade ledaren något, eller såg metallblänk för han stannade upp och reste sig i sadeln. De första pikenerarna stannade också till och började spana in mot skogen på deras vänstra sida. Den första vågen av armborstskäkter slog in i pikenerarnas led och orsakade viss förödelse. Någon vrålade order och de egna armborstskyttarna började avancera bort ifrån vägen. Den andra omgången skäkter var mer välriktad och verkade tysta den osynlige ordergivaren. Den förmodade fursten av Portenburg hade fallit ur sin sadel och kröp runt på marken. Hjälmen hade fallit av honom och det fanns blod på snön runt om honom. Hans häst var sårad och skrek nästan mänskligt. Tiden stod nästan stilla när Bertram och hans nästan 300 landsknektar halvsprang ner mot den första gruppen pikenerare. Spridda skurar av skäkter mötte dem, för få och välriktade för att göra någon verklig skada. Ur ögonvrån kunde han se hur även panargierna hade börjat röra på sig. Greve Stålhjärtas grova röst överröstade ljudet av de sårade och döende när hans män brakade ihop med fiendens landsknektar. Utan att han hade märkt det så hade Bertram ökat hastigheten och börjat vråla. Hans män följde efter och för en stund var de som en enda man.
- För Markland och den sanne kejsaren!
Krigare och strid är som ni säkert vet ett av de vanligaste inslagen i de flesta spelgrupper. Hur spelleder och spelare ni krigare och strid? Och hur ska det spelas?
