Äldre gudar
Ett fåtal väsen som dyrkades av Zius urbefolkning har inte helt glömts bort, och tillskrivs ofta en roll som mäktiga, slumrande varelser i jordens innanmäte, också i Mhîmrättens officiella verk. När de vaknar för att sluka allt levande kommer Mhîm att sätta människorna på ett slutgiltigt prov.
Honoyeta var det äldsta Zius högsta gud, men är numera havsdjupens herre. Han beskrivs som en jättelik havsorm som slumrar långt under Blå havet och då och då uppstiger för att sluka hela fartyg. Honoyeta styr malströmmar och stormar, och inga av havets varelser vågar stå emot honom. Ibland, då fisket gått riktigt, riktigt dåligt, dristar sig kajikerna på Mûhads kuster mot Blå havet att åkalla Honoyeta med uråldriga böner och offra såväl slavar som djur till vågorna i utbyte mot mer fisk i sina nät. Ett liknande väsen, omtalat som ”Havsdjupens Moder”, lär residera i Skugglandets hav.
Ma-Ye-Heru, det eviga mörkrets moder, var underjordens och mörkrets gudinna, och delar av hennes väsen anses dväljas djupt nere i katakomber och grottsystem. Hon har en viktig roll som en av Himlens motståndare i Mhîmrätten, och är källan till människans rädsla för mörkret. Hon livnär sig på varelser som gått vilse i underjorden, och inväntar den natt då hon vunnit styrka nog att slita sina bojor och åter slunga sitt mörker över världen för att släcka allt ljus.
Sovaren sägs vila under Tar-öknens sanddyner. Det är hans snarkningar som får dynerna att röra sig, och en lokal stam, Fakadja, läser regelbundet besvärjelser i ruinerna av hans tempel för att hålla honom sovande ännu en tid.
Azhram är ett uråldrigt väsen av oklart ursprung, blodets och kraftens gud och eldens och svavlets herre. Han tillbeds av en fanatisk kult vid Helveteshålet i Momolan, och är känd i österlandet under sitt jargiska namn ”Azradeus”.