Dimfrost
Special Circumstances
Hur ser ni på downtime i Kult? Är det något som passar in i spel?
I wilpers Kuf, som har vissa likheter med Kult i och med att rollpersonerna är rätt vanliga människor som av olika skäl utforskar främmande miljöer i den gnostiska verkligheten, tar man downtime på en eller ett par veckor mellan de mer utforskande och efterforskande episoderna. Då hanterar man vardagsliv, återhämtar skador och bedriver mer lågintensiva studier.
Det känns som ett rimligt sätt att hantera skador genom att ligga på sjukhus, eller gå i intensiv terapi för att hantera akut trauma, eller leva ut sina nackdelar och beroenden, eller försöka lappa ihop vardagen med jobb och familj samtidigt som man smälter vad man varit med om på andra sidan illusionen.
Men när jag spelledde Kult: Divinity Lost i våra, med ett litet proto-downtimesystem påbultat PbtA-reglerna, var jag inte helt säker på att det passade in. Händelserna gick slag i slag och det var sällan naturligt att ta mer än en dag eller två för återhämtning.
Jag håller alltså på att pyssla med ett alternativsystem till Kult eller Kultliknande gnostisk skräck/verklighetsupplösning, och huruvida jag ska ha ett downtimebaserat system handlar ju väldigt mycket om ifall det är något som uppträder naturligt i fiktionen när man spelar sådana äventyr i Kult som jag vill åt. Nu handlar det mer om det långsamma uppvaknandet och insynen i verklighetens sanna väsen mer än att skjuta demoner med AK47 eller drabbas av tortyrporr, men under dessa förutsättningar, skulle ni säga att downtime är motiverat? Eller blir det mer krystat? Jag är rätt kluven själv.
I wilpers Kuf, som har vissa likheter med Kult i och med att rollpersonerna är rätt vanliga människor som av olika skäl utforskar främmande miljöer i den gnostiska verkligheten, tar man downtime på en eller ett par veckor mellan de mer utforskande och efterforskande episoderna. Då hanterar man vardagsliv, återhämtar skador och bedriver mer lågintensiva studier.
Det känns som ett rimligt sätt att hantera skador genom att ligga på sjukhus, eller gå i intensiv terapi för att hantera akut trauma, eller leva ut sina nackdelar och beroenden, eller försöka lappa ihop vardagen med jobb och familj samtidigt som man smälter vad man varit med om på andra sidan illusionen.
Men när jag spelledde Kult: Divinity Lost i våra, med ett litet proto-downtimesystem påbultat PbtA-reglerna, var jag inte helt säker på att det passade in. Händelserna gick slag i slag och det var sällan naturligt att ta mer än en dag eller två för återhämtning.
Jag håller alltså på att pyssla med ett alternativsystem till Kult eller Kultliknande gnostisk skräck/verklighetsupplösning, och huruvida jag ska ha ett downtimebaserat system handlar ju väldigt mycket om ifall det är något som uppträder naturligt i fiktionen när man spelar sådana äventyr i Kult som jag vill åt. Nu handlar det mer om det långsamma uppvaknandet och insynen i verklighetens sanna väsen mer än att skjuta demoner med AK47 eller drabbas av tortyrporr, men under dessa förutsättningar, skulle ni säga att downtime är motiverat? Eller blir det mer krystat? Jag är rätt kluven själv.
